...INTE NU IGEN(!!), tänkte jag när jag tidigare idag fick ett samtal från en av mina vänner...
(och ha i åtanke att det jag nu kommer att skriva INTE handlar om att "hänga ut" någon på nätet,
utan att det, helt och hållet, är jag som, genom att använda detta forum,
säger MIN ÅSIKT, eftersom jag VET att personen i fråga tittar in här...)
När jag fick samtalet, så blev jag först förvånad, sedan blev jag besviken,
efter det blev jag förbannad och tills sist kunde jag inte göra annat än att skratta åt saken...


Jag har, utan att ha en aning om att jag blivit det och utan att fatta varför,
blivit indragen i en, helt befängd, familjeangelägenhet, som jag
uttryckligen från första början sa ifrån att jag inte ville ha något med att göra...
Det har jag inte heller, utan jag har hållt mej på min kant och skött mitt...
Därav förvåningen... Besvikelsen kom för att jag litat på personen jag skriver om,
förbannad blev jag för att hon dragit in mej,  för att själv slippa ta ansvar för sina beslut,
dessutom att hon valt att göra det utan min vetskap
(Jag vet att jag har åsikter, och jag har inga problem med att stå för dom,
men ska jag bli anklagad så ska det vara på rättvisa grunder,
dvs utifrån att JAG HAR SAGT ELLER GJORT NÅGOT...
Jag skriver inte någonstans att jag är FELFRI,
men som fd medberoende anhörig är jag FÄRDIG med att ta på mej skulden
för saker jag inte gjort, utan jag anser att du får äga den skulden SJÄLV...)

Allra sist så skrattade jag åt alltihop, för att jag insåg att jag, "min sköna höna",
stött på ännu ett fall av en människa som FULLKOMLIGT fastnat i "jantelagens klor"... 
(Och jag kan inte göra annat än att beklaga sorgen personen i fråga måste känna över detta)

 Allt jag har att säga om saken är:
Du känner mej inte, för du var aldrig intresserad av att göra det.
Jag är inte dummare än att jag förstår att jag var "bra att ha tillfälligt"...
Det klurade jag ut ganska snabbt, även om du var riiiktigt duktig på att dölja det.
Därför sörjer jag inte heller "förlusten" av dej som "vän" nämnvärt...
Hade du förstått vad jag sa, så hade du inte agerat som du gjort och
hade du tagit dej tiden att lära känna mej,
så hade du förstått att jag inte tål människor med en förutfattad mening
och inte heller tolererar "vänner" som går bakom min rygg och väljer att skylla sina fel,
brister och misstag på andra, för att själv slippa ta ansvar för sina handlingar...
Och du... Hur fegt är det inte att göra det du gjort...??
Om du äger en spegel, så är det dags att du tar
en ordentlig titt på dej själv i den...
Problemet ligger INTE HOS MEJ utan HOS DEJ!!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen...
(och kom ihåg att jag gör det med ett leende på läpparna)

"LIVE YOU MUST AND LET TO LIVE,
FAIRLY TAKE AND FAIRLY GIVE..."

När du läser det här, LÄS inte bara orden... KÄNN dom...
Vill du inte ha mej i ditt liv, LEAVE ME OUT OF IT!!

Jag skrev i DET HÄR inlägget att det ibland inte finns något mer
hotfullt än en människa som, på riktigt, är tillfreds med sej själv,
och jag har ÅTERIGEN fått den åsikten bekräftad...

Nä.. Nu har jag inte tid med sån't här TRAMS längre
(dvs barnsligt uppförande...)
Och ni som besitter förmågan att läsa mellan raderna har säkert redan förstått
att jag tycker att sån't här är SKITJOBBIGT, men att jag väljer att
se saker och ting för vad dom är och ta på mej ansvaret för mej och mitt...
Mitt sätt att se på det är att : Like it or not... Life is ALLWAYS " a work in progress"...

Enough is enoug... Nu ska jag ut och påska med dom andra häxorna... (hehe)