Jag har precis kommit innanför dörren efter att ha jagat Agge 1 km med bil...

Nu var det ju inte den vansinnesfärd som ovanstående mening möjligtvis kan tolkas som...
Nä, jag har kört efter min envetna hund i snigelfart, ända fram till ytterdörren...
VARFÖR?? Jo, det ska jag tala om... (Hoppas ni kan lukta er till min förbistring mellan raderna...)

När jag och Agge tog kvällspromenaden, så "smet han iväg" precis som han brukar...
Min hund är ju en liten fjolla och att han smiter iväg en liten bit bort och gömmer sej när han ska
göra "det där som hundar brukar göra på sin kvällspromenad" är inte alls konstigt...

Däremot är det konstigt att Agge inte kommer tillbaka till sin matte, som snällt står kvar och väntar
(läs huttrar och fryser i en snödriva...) på att han ska "finish his business"...

...men det var preeeeciiiis det som hände ikväll...

Där stod jag och frös och ingen Agge kom... Efter att jag ropat och visslat i ungefär 20 minuter,
så gav jag upp och gick hem, med hoppet om att Agge skulle vänta utanför dörren, men inte då...

Efter att ha värmt mina stelfrusna fingrar en liten stund, så bestämde jag mej för att ta bilen och köra runt
och leta lite, för även om Agge är en liten fegis, så pinnar han på rätt bra när han fått
för sej att det finns någon snygg tik i närheten som luktar så där helt oemotståndligt, underbart tik-gott...

Mycket riktigt!! Ungefär 1 kilometer hemifrån, så får jag syn på min envetna byracka till hund
och när jag tvärnitar och öppnar dörren för att locka in honom i bilen, vad tror ni händer...??
Jo, hund@#%¤# vänder och SPRINGER åt ANDRA HÅLLET, med svansen mellan benen,
för om det finns NÅGOT som Agge VET (blond som han är...) så är det när han gjort något fel...

Jag får därmed rusa tillbaka till bilen som står en liten bit bort, vända helt om jag också och
jaga Agge, som rumpar vidare med svansen mellan benen och fullkomligt VÄGRAR att
stanna, fast att jag vid det här laget vevat ner rutan och ropar åt honom att STAAAAAAANNAAAA!!!

Jag stannade säkert bilen minst 5 gånger på vägen hem, för att försöka locka in Agge...
(Jag tror till och med att jag försökte muta honom med att värmen var på... Hehe!!)
...men han pinnade envist på i värsta tempot med siktet inställt på våran lägenhet och det fanns
INGET som jag kunde säga eller göra för att få honom att ändra sej...
Inte ens en varm bil fick honom på andra tankar, för i den bilen satt ju hans ilskna matte...

Ja, ni kan nog föreställa er den synan...
En tibetansk spaniel, "jagad" av en Hyundai, som rullar fram i cirka 30 km/timmen,
innehållandes en "skrikande kärring", som var 25 meter hoppar ur bilen och viftar frenetiskt med armarna... Suck!! Ja, jag säger då det... HUSDJUR!!