När jag skriver om Anna och MirAnna, så är detta absolut inte ett tecken på att jag håller på att bli knäpp...
Det betyder inte heller att jag har tomtar på loftet,
utan det är helt enkelt bara en beskrivning av den distans som jag har till mej själv och mitt...

På bloggen har jag förmånen att ha endast ETT alterego,
medans jag VARJE DAG IRL har, inte mindre än, FYRA stycken...!!
Detta eftersom jag valt att jobba hemifrån med min son, både som ASSISTENT (1) och
som VERKSAMHETSANSVARIG (2) eller SERVICEGARANT, som det egentligen heter...

Denna något schizofrena vardag innebär att jag måste hoppa fram och tillbaka
mellan dessa två olika roller... Och inte bara det... Jag är ju dessutom MAMMA (3) och ANNA (4) också...
Jag har gjort det här i några år nu och därför är det inte alls längre konstigt för mej
att ta ett steg tillbaka och ta en titt på mej själv lite så där från utsidan, för det är något jag tränat på
och dessutom något jag gör var och varannan dag...

Men även om JAG (numera) har lätt för att  skilja på dom olika rollerna,
så kan det däremot vara enormt svårt för en utomstående att förstå skillnaden på när jag är arbetsledare
eller när jag är mamma eller Anna, för dels så ser jag ju likadan ut, oavsett VILKEN roll jag har,
dels så är jag i mitt eget hem och om det är svårt att arbeta som personlig assistent i normala fall,
så kan det nog bli ännu krångligare i en familj som valt ett BRUKARKOOPERATIV SOM ASSISTANSANORDNARE...

På grund av att vi valt detta koncept (något som för övrigt är DET BÄSTA VI GJORT!!)
så krävs det en hel del FÖRSTÅELSE för att våran lilla familj och vardag ska fungera...
Då menar jag inte bara att ANDRA behöver förstå sej på oss...
Nädå, både JAG och till och med Giovanni måste OCKSÅ ha förståelse för andra
eftersom det faktiskt är vilt främmande människor, till en början, som vi har valt att släppa in i vårt hem...
Det människor, som inte är i våran situation, ofta inte vet är att vi måste styra mycket i våran vardag
och rätta oss efter lagar och regler, eftersom vårt hem också är en arbetsplats och därför
så gäller samma regler som på vilken arbetsplats som helst...

Ja, så funkar det hos oss och så funkar jag... Jag som tydligen ger mej på svagare människor...
Jag tycker egentligen inte att jag skulle behöva förklara sån't här och jag försvarar mej definitivt inte,
men jag kan inte hjälpa att jag blir förbannad på människor som öppnar truten och hugger
utan att egentligen veta varför och som hasplar ur sej att dom minsann VET...
Dom är vad jag kallar lobotomerade kobror... Nu får jag väl på käften igen, men vet ni... DET SKITER JAG I!!
Dom sitter där och vaggar fram och tillbaka och helt plötsligt, så hugger dom
utan att ha en aning om varför... Som en slags betingad reflex för att dom helt enkelt måste...

Om jag nu är så enkelspårig och om jag nu inte tänker efter/kollar fakta innan jag gör,
säger eller skriver något, VARFÖR valde jag då t ex att "krångla till det lite" genom att låta min son bli medlem
i ett koopertiv som KÄMPAR FÖR DEN SVAGA MÄNNISKANS RÄTT I SAMHÄLLET,
något som inte är allt för vanligt, utan i stället väljer många att, i mina ögon, hellre bli "livegna" genom att
välja någon stor opersonlig anordnare, som t ex ATTENDO eller KOMMUNEN,
som förvaltare av både timmar, schema och personal (dvs pengar) som deras anhöriga
är i behov av för att få en vardag snarlik andras...
Pengar/assistanstimmar (behov) som bedöms utifrån en procedur med Försäkringskassan,
där varje effektiv minut som finns på dagen ska tas med i en fullkomligt orealistisk beräkning
och varje familj med en handikappad anhörig VET hur jobbig den är att gå igenom,
eftersom man måste "leta fel" och komma ihåg att ta upp VARJE liten negativitet hos någon man älskar,
och som man helst vill se på med positiva ögon, för att dom ska få det dom har rätt till...

(Som ett exempel, så måste jag inför en nyprövning av ett gammalt beslut,
ta tid på hur lång tid det tar för mej att hjälpa Giovanni vid matsituationer, toalettbesök, tandborstning och
bad/dusch och jag ska då också RÄKNA BORT den tiden som jag INTE handgripligen hjälper honom...
GISSA hur lång tid det kan ta att borsta tänderna när man samtidigt
ska ha ett tidtagarur i handen som ska tryckas av och på stup i kvarten...)

Så kom nu inte och säg att jag HÄNGER UT NÅGON...!!!
JAG VET att många av er FÖRSTÅR och det jag reagerar emot är en INSTÄLLNING, ett BETEENDE,
som hör ihop med fördomsfulla människor med en förutfattad mening,
för visst tusan förstår jag och det jag INTE förstår kollar jag upp och sätter mej in i...
Och även OM jag förstår, så finns det saker som jag varken kan, måste eller vill ACCEPTERA...

Jag vill, med detta sagt, passa på att skicka en liten julhälsning nu när julen strax "knackar på dörren"...
Det här är till alla er LOBOTOMERADE KOBROR...
Ni kanske inte förstår VARFÖR jag väljer att lägga ut just det här klippet, men ni kan ju alltid FÖRSÖKA!!

(Dessutom är texten här nedanför länkad, som en hjälp på vägen...)