Snart dax att "hit the road"...
God morgon!! *gäspar STOOORT*
Jag gör ett kvickt inhopp här tillsammans med morgonkaffet...
Egentligen hade jag väl kunnat sova liiiite längre, men kissarna tyckte, som vanligt, att vi sovit färdigt
och jag hade vissa svårigheter att somna om, eftersom jag tycker det ska bli så ATTANS KUL
att träffa Caroline och Samantha (min guddotter som hunnit bli tonåring sedan sist...).
Dessutom så har jag lite att fixa med innan jag åker, så det kändes som att jag lika gärna kunde följa
småmissarnas exempel och därför slängde jag mina "lurviga" över sängkanten... Tihi!!
Jag är ju egentligen en morgonmänniska och jag njuter av att få sitta i lugn och ro och BARA VARA
på morgonen och eftersom Giovanni är med pappsen i Borås några dagar,
så har jag ju chansen att göra just det... BARA VARA...
Något som inte händer allt för ofta och definitivt inte flera dagar i rad...
Dessutom, så har jag pga av det faktum att jag är ensam, fått sova HELA nätter,
något som inte heller hänt allt för ofta dom senaste nio åren, eftersom Giovanni sällan sover en hel natt...
Därför känner jag mej, för en gångs skull, faktiskt riktig utvilad, eftersom jag flera nätter i rad fått
sex timmars SAMMANHÄNGANDE sömn... *L*
Nåväl... Nog om kattungar, lurviga ben och mina och Giovannis sömnrutiner... *L*
Nu ska jag packa det sista och piffa till mej lite... Agge ska få "sova på hotell"
när matte är borta och jag ska lämna honom på hundpensionatet vid 10-tiden.
När det är gjort, så trampar jag gasen i botten och kör norrut...
Vad som är inplanerat för dagen är en heldag på sta'n med middag framåt kvällskvisten...
Jag återkommer med största sannolikhet med bildbevis. *L*
Ha en jättebra dag och väl mött i texten!!
Kram Anna
Tack gumman... Dina ord värmer... O jag håller med dig...Men inbland är de så svårt att göra de som är bäst för mig själv... För jag vet egentligen vad som är bäst... Just nu tar jag ett litet steg i taget för att inte rasa ihop igen...För grejen är den att jag ju faktiskt älskar denne idiot till karl.. Hmmmm...Hur de nu kan komma sig..?? Hur som helst vet jag ju att de löser sig... De jobbiga är ju att han även har kommit att bli min allra bäste vän!!! Han som jag kan berätta allt för...Han som bara finns där när de är jobbigt...De känns underligt att säga de...För han är ju samtidigt den som flyr undan när han själv har de tungt...
men men...sånt är livet har jag insett... Ha ha ha...Ett evigt kaos... Tur att jag kan skratta åt eländet mellan tårarna...
De är hopplöst...mitt namn har en tendens att falla bort hela tiden... Sorry...
go eftermiddag gumz,
Hoppas att du får riktigt trevligt och njuter ordentligt. Själv är jag lite sleten idag efter ett långt besök av mina väninnor. Vi satt till 3 inatt och själv kunde jag inte somna förrän 4. Så lite kopparslag och kippande ögon är det idag.
Kramis
"Haha" :P
Nu är fötterna i alla fall tvättade med tvål och vatten så de andra "inkommande" inte behöver känna den skuma lukten ;)