I går sattes ytterligare en milstolpe i Giovanni's liv...
Han har för första gången på 12 år varit hemma hos en kompis och lekt..!!!
(SJÄLV, eller dvs, han hade sin assistent med sej...)
Detta firade vi med ett restaurangbesök på The Corner i Mellbystrand (ett jättemysigt litet ställe,
som förvandlats från modell korvkiosk till en liten loungerestaurang)
G beställde en hamburgartallrik och jag åt en Ceasarsallad med tigerräkor...


Varför har han inte lekt hemma hos kompisar tidigare (??) kanske ni undrar nu...
Det är egentligen inte så konstigt... Dom allra flesta av oss väljer vänner som vi kan relatera till,
vänner som vi känner någon slags gemenskap och likhet med... I G's fall är det inte lika enkelt...
Eller låt säga att det inte är lika självklart och att hans utbud är något begränsat...
Det är inte det lättaste för honom att hitta någon som han kan känna samhörighet med...
Oftast är dom barn Giovanni träffar antingen MER eller MINDRE handikappade än honom och för det
mesta brukar det sluta med att han umgås med vuxna i stället för med andra barn...

Jag har ALLTID haft en fördomsfri och liberal inställning till människor med handikapp,
men när jag vid flera tillfällen iakttagit min son och hur han ibland reagerat
i sällskap med andra handikappade, så fick jag en liten annan syn på saken...
Han har, pga SITT handikapp, mer eller mindre "tvingats" att acceptera andra människor
med handikapp, just för ATT dom är handikappade, men saken är den att FÖR HONOM
är dom PRECIS lika annorlunda som dom är för dej eller mej...

Eftersom Giovanni själv är handikappad, så FÖRVÄNTAS det på något sätt att han "automatiskt"
ska ha MER överseende och STÖRRE förståelse för andra handikappade...
Är det egentligen RÄTTVIST...??!! NEJ, jag tycker faktiskt inte det...
I mina ögon har han rätt att reagera, precis som vem som helst... Han ska INTE behöva ACCEPTERA
bara för att han är handikappad, utan han behöver få lära sej ha förståelse på samma
rättvisa grunder som du, jag eller vem som helst och han ska också få ha
RÄTTEN ATT VÄLJA vem eller vilka han vill umgås med... PRECIS som du, jag och alla andra...

Jag har vid ett flertal tillfällen stött på oavstående synsätt och det är vid så'na tillfällen som jag kan tycka
att fullkomligt "ohandikappade" och så kallade, "fullt normala" (oftast vuxna människor) är MER
handikappade än min son och att dom pga av sin, säkerligen välmenade, men trots detta,
fördomsfulla och förutfattade mening inte har en aning om vad dom pratar om...
Att dom, genom att ha denna inställning faktiskt, helt respektlöst kränker Giovanni's personliga integritet
och samtidigt, indirekt mer eller mindre, fråntar honom rätten att säga nej och i stället
"säger till" honom att tillåta något som faktiskt får honom att må mindre bra...

Med det sagt, så önskar jag er en toppenlördag!!
Vad som står på tapeten här i dag är ännu inte riktigt bestämt...
Vi tog en LÅÅÅÅÅNG sovmorgon och dagen går i slöhetens tecken,
men dammsugning känns som en, om inte bra, men åtminstone nödvändig aktivitet...

(För övrigt, så fick "Stekar'n" till och med av sej tröjan och visade bringan i torsdags...
Jag misstänker att den sken i hela sin härliga blekhet, ända till Båstad och jag
hoppas innerligt att inte någon stackars turist blev bländad till blindhet... *fniss*)