TÄVLING HOS LILIJA.COM
Jo, en TÄVLING där hon lottar ut ett av nedanstående "underverk" i samarbete
med EVA's UNDERKLÄDER. Och ALLVARLIGT, VEM kan låta bli att tävla om underkläder??
Inte jag, i alla fall... Så med andra ord... MY jag är med!! Count me in!!
Och som den PANTERTANT jag är så väljer jag att tävla om #2
Om NI också vill vara med så håller TÄVLINGEN på tills den 10 juni och
reglerna hittar du inne på MY's BLOGG genom att klicka på bilden eller länken.
Nu var det avklarat!!!
Värre sätt kan jag ju tänka mej... (hihi)
På mage i solskenet...
Vi gjorde också att tappert, men tyvärr misslyckat, försök att spela strandtennis...
Låt säga att bollen inte ville samma sak som vi...
VÅGRÄTT LÄGE...
I skrivandets stund, så packas det febrilt...
Filtar, handdukar, kaffetermos, mackor, solskyddsfaktor, brassestolar...
Ja, allt som krävs för en dag på stranden...
Med det sagt: C ya later!! Over and out, för MirAnna has left the building och
återkommer inte förrän framåt kvällen, troligtvis RÖD som en kräfta...
Och till ALLA MAMMOR...
HA EN JÄTTEBRA MORSDAG!!
(Jag har försökt förklara konceptet och innebörden av Mors Dag för Giovanni
men istället för en varm kram fick jag en smäll på axeln av en hand som,
allt som oftast, verkar leva sitt eget lilla liv... *fniss*
Inget kaffe på sängen här inte...
Ja, ja... Kärlek tar sej uttryck på MÅNGA sätt... Hihi!!)
(Bilden är länkad)
Giovannis syn på saken...
så började jag dagen med ett besök på sjukstugan...
Något som jag INTE DIREKT såg fram emot, eftersom jag igår fick veta att dom kanske skulle
behöva sticka mej i fingret och jag kan komma på 1000 andra saker som jag HELLRE gör..!!
Därför var jag inte heller på mitt muntraste humör när vi väl kom fram till läkarstationen,
men som tur var behövde vi i alla fall inte vänta och vänta och vänta och vänta...
Pappa, den knasbollen, försökte muntra upp stämningen och jag vill passa på att
upplysa om att det INTE BARA finns pinsamma morsor...
Farsor kan vara MINST lika jobbiga att ha med sej ut på offentlig plats...
Min kan man knappast ha i ett möblerat rum, utan att han går lös på inredningen...
Man får ju SKÄMMAS!! Vuxna människa... Vet han inte att man INTE FÅR leka med doktorns verktyg...??!!
Bäst som jag försökte få pappsen att lägga tillbaka alla pinaler som man inte får leka med,
så steg Prussiluskan... Eh...??!! Jag menar TANT DOKTORN, in genom dörren...
En, i mina ögon, riktigt trevlig kvinna... Hon sa RAKT UT att STICKA I FINGRET VAR INTE TILL ATT TÄNKA PÅ!!
Eller som hon uttryckte sej: "Det tycker jag vi tar och SKITER I!! Vad ska det vara för nytta med det??!"
Jädra bra kärring, den där doktorn, om ni frågar mej... *fniss*
Hon kollade och lyste lite här och pillade lite där och sedan förklarade hon för morsan
och farsan att det var mina lymfkörtlar som var svullna och om jag inte blir bättre tills i morgon,
så ska morsan ringa och då ska jag få penicillin, vilket jag väl kan stå ut med...
Som att välja mellan pest eller kolera, liksom...
Hon sa också att GLASS var en riktigt bra medicin, så därför åkte vi till Båstad
och Danska Glassbaren, efter läkarbesöket...
Morsan stoppade ansiktet fullt, precis som vanligt och PLÖTSLIGT så fick kärringen
något vilt i blicken och kopplade TILL OCH MED på backspeglarna...
HERREGUD!! Ska det inte finnas NÅGON GRÄNS för vad man ska
tvingas stå ut med när man är ute och vallar päronen... *suck*
Efter att glassen var uppäten, så fortsatte vi ner till stranden och där lattjade jag och farsgubben
runt en stund bland turister och båtar. Morsan blev förpassad till en plats på en bänk och tillsagd att
inte röra sej en meter... Det är bäst att säga till den virrepannan på skarpen,
för man vet ALDRIG riktigt VAD hon får för sej annars...
Men säg det lugn som varar beständigt...
Det tog inte lång stund innan farsan åter igen spårade ur och bjöd
på sin egen version av Karate Kid möter Svansjön...
Att min MAMMA inte är vid sina sinnens fulla bruk har ni säkert redan en vag aning om...
Nu vet ni OCKSÅ att min PAPPA inte är mycket bättre han... (hehe)
Här har han parkerat sej i solen och tillämpar ett brasilianskt "partytrick"...
Han har lindat en plastkasse om magen och PÅSTÅR att detta är hemligheten bakom
den brasilianska befolkningens smala midjor... Jo, jag tackar... (Höhö!!)
Vad jag har att säga om saken??? LYCKA TILL pappselappsen... (hihi)
(Och morsan skakade skeptiskt på huvudet och ifrågasatte DIREKT vilka metoder dom
tillämpar för att deras rumpor ska få sin berömda form... Hihi!!)
Mitt sätt att se på saken är att det en FÖRBANKAD TUR att det finns NÅGON (dvs JAG) som
är vid sunda vätskor och som, när det behövs, kan styr upp saker och ting...
Fast säga vad man vill och farsgubben...
En jäkel på att laga god kyckling är han och det smäller ganska högt i min bok...
För att sammanfatta, så har det varit en bra dag.
Pappsen är och hälsar på, jag slapp stick i fingret, solen skiner, vi har grillat och
nu är det fotboll som gäller... Atletico Madrid - Almeria...
Ni fattar konceptet, va...?? En helbrasse och en halvbrasse,
parkerade i en röd soffa framör tv:n för resten av kvällen...
Boa Noite and Hasta la Vista all my babies!!
/Giovanni
Sol ute, sol inne...
Japp, för så är det... SOLEN är ÄNTLIGEN tillbaka och detta faktum tänker jag
ta till vara resten av dagen, men först blir det en sväng till sjukstugan med Giovanni
som fortfarande inte riktigt blivit av med sin två veckors förkylning och nu
har dessutom höger kind svullnat upp och han klagar över att det gör ont.
Vi gjorde ett försök att få det uppkollat redan igår, men när sköterskan nämnde
att dom skulle behöva sticka honom i fingret, så var det KÖRT!!!
Och när G bestämt sej, så HAR HAN BESTÄMT SEJ och därför var det lika bra att åka därifrån...
Vi får se hur det går idag, för han har redan förklarat att: NÅGOT STICKANDE TÄNKER HAN INTE STÄLLA UPP PÅ!!
Jag förstår honom, för han har vid ett FLERTAL tillfällen blivit illa behandlad av INKOMPETENTA KLÅPARE
som inte begriper att man inte sticker ett barn mer än HÖGST två gånger och om man misslyckas med
att utföra sitt jobb, så använder man inte en unge som NÅLDYNA,
genom att sticka igen och igen och igen och...
(Ja, nu går jag nästan igång och ni skulle BARA VETA vad vissa sköterskor troligtvis anser om
den här ilskna mamman som, många gånger, ifrågasatt deras utbildning och yrkeskompetens och
som mer eller mindre hotfullt deklarerat att dom nog gör bäst i att ta ett par steg bort från mitt barn... Hehe!!)
Så HÄR galen har jag varit då... Ni förstår ju själva... *fniss*
Så för att sammanfatta början på min lördag, så kommer den att innehålla solsken och ett
prov på min övertalningsförmåga... Och funkar inte det, så lämnar jag in handduken
och så kan pappsen få göra jobbet... För det är ju inte mer än rätt att han får ta lite föräldraansvar,
si så där en gång var tredje månad... (hehe)
Ha en bra lördag och vi hörs vidare i texten!!
PS. Jag har ändrat lite på "BITCH on the BEACH - affischen" så om du redan kopierat den,
så får du gärna använda den som finns nu om du hinner och vill...
BITCH on the BEACH 2009
Nu har jag fnulat lite igen...
Och det är dom här två flickorna som är "orsaken" till nedanstående inbjudan...
MirAnna's små YOU GO GIRL "bitches"... (hihi)
Saken är den att det FAKTISKT finns en liten "bitch" till "each and everyone of us"
och JAG skulle tycka att det vore trevligt att träffa ER ALLA!!
Både den lilla svarthåriga frispråkiga, den blonda med klös i, den eldiga rödluvan,
den lite mer sofistikerat rödhåriga och, sist men inte minst, den lite halvt sarkastiskt förföriska brunetten... 
(BÅDA BILDERNA ÄR LÄNKADE TILL RESPEKTIVE ORIGINALINLÄGG)
Så vad sägs?? Hade det inte varit roligt att få träffa dina bloggväninnor IRL?
Hade det inte varit kul att få ett ansikte på VEM det är du "kikar in hos titt som tätt" och
på VEM det är som "hälsar på inne hos dej" allt som oftast... :)
Jag har ju tidigare i DET HÄR INLÄGGET funderat lite över intresset av en sammankomst...
Nu har jag tänkt om lite... Det här är fortfarande BARA EN INTRESSEANMÄLAN,
men den här gången skippar vi dom fysiskt ansträngande övningarna och
ägnar oss bara åt lättsamma aktiviteter... (hihi)
Jag skulle kunna beskriva det som "EN KVÄLL AV KVINNOR OCH VIN OCH SÅNG",
men det klingar lite väl skumt, så jag tycker att vi byter ut KVINNOR mot VÄNINNOR istället
och där har ni själva grundkonceptet... (hihi)
Pga av att idéen fortfarande bara befinner sej på planeringsstadiet,
så är inte heller tid och plats bestämd, men MELLBYSTRAND och någon gång i juli är ett förslag...
Möjligheten att shoppa kläder och fixa naglarna till ett förmånligt pris finns
också fortfarande med som förslag.
Om det här är något DU vill vara med på, skriv en liten kommentar.
Tycker du det är en bra idé, så får du gärna kopiera bilden och lägga ut den på din blogg
och länka tillbaka till det här inlägget (även om du kanske själv inte kommer att kunna närvara)
Har du dessutom egna förslag, så kom gärna med dom också. 
Ha en jättebra kväll och sov så sött!
Kram Anna
Den här veckan...
...så har Giovanni haft ett MYCKET ärofyllt uppdrag.
Han har nämligen blivit tillfrågad om han kunde vara fiskvakt åt grannens akvariefiskar
och detta har varit en uppgift som han tagit på STÖRSTA allvar.
Mamma (dvs jag) fick dyrt och heligt lova honom att sköta denna syssla igår,
eftersom han inte var hemma och idag när han kom från skolan, så hystade han in ryggsäcken
innanför dörren, sög tag i 2nd ass och så bar det av in till grannen för att inspektera
att morsan utfört jobbet korrekt och till belåtenhet...
Hela vägen in till "hon vägg i vägg" så upprepade han mantrat:
1 kryddmått åt fiskarna, 1 kryddmått åt fiskarna, 1 kry... (hihi)
Sedan så har även problemet med min blytunga urna blivit löst under dagen...
I tisdags efterlyste jag i DET HÄR INLÄGGET lite manlig råstyrka, och vad tror ni singel-Anna,
sin vana trogen, gjorde när ingen erbjöd sej frivilligt??
Jo, hon ropade på PEEEEERSONAAAAALEN!! (haha)
...och inte ser han särskilt ledsen ut över att få jobba "lite extra" heller... (hehe)
Eller???
DAGENS TÄNKVÄRDA...
Konstigt beteende i all ära... Men DAVID BYRNE har en del att förmedla... :)
(Genius minds comes in all shapes, colours and sizes... Hihi!!)
Back in business...
Nu var jag tillbaka igen... Nu undrar ni kanske vart jag har varit..??
Överallt och ingenstans är svaret på det... (hihi)
Så'n är jag... När jag har/får möjlighet att vara spontan, så tillbringar jag gärna tid med mej själv
(läs SJÄLV och inte ENSAM) och detta utan att egentligen behöva ha något specifikt mål i sikte,
utan jag tycker det är både roligare och mer intressant att ta det lite som det kommer...
Ingen GPS här inte... För FY så TRÅKIGT det hade blivit då!!!
Låt säga att jag varit "ON THE ROAD TO NOWHERE" och att jag INTE ÄR
"An ALL INCLUSIVE kind of girl"... ;)
Så... Vad händer mer i helgen...??
Min x-make, dvs Giovanni's pappa, kommer hit för att tillbringa några dagar med sonen,
vilket i sin tur innbär att jag får ytterligare tid att bara VARA och GÖRA det jag själv VILL...
Vem vet..?? Kanske blir det ett premiärbesök...
(KLICKA PÅ BILDEN)
Idag kommer jag...
Puts väck!! Bortblåst!! Utflugen!!
Kram och på återseende i morgon!
Grus i ögonen och...
...kudden i ansiktet... Ja, för det är jag den här morgonen...
Och det vete katten om jag inte fortfarande drömmer också... :)
Smått snurrig i huvudet känner jag mej i alla fall, men jag HOPPAS, precis som vanligt,
att detta ska upphöra tillsammans med morgonkaffet...?!
Ett hopp man lever på, i stort sett, varje morgon och även om kaffet kanske
inte helt botar denna kroniska förvirring, så hjälper det åtminstone till att stabilisera läget och
på något sätt, dölja detta faktum ända tills man, i ren glädje över att känna sej "somewhat normal",
överdoserar koffeinet och det i stället ger helt motsatt effekt...
Klockan 10 ska jag vara hos LOUISE för att fixa till naglarna, så
därför ska jag släpa min trötta lilla rumpa in i duschen och
avsluta det kaffet redan påbörjat...
Ha en bra dag och vi hörs vidare i texten!!
Kram Anna
Time to say good nite...
Det blir inte mycket mer än så här ikväll, men jag kommer att
krypa under täcket med följande "state of mind"... :)
KLICKA PÅ ORDEN & BILDEN för en närmare förklaring... :)
You go girl!!
ute bland bloggarna och jag tyckte inte det var mer än rätt att alla
ni BLONDINER ska få eran egen lilla tigrinna... (hihi)
Jag har tre bloggar (varav åtminstone två är blondiner...)
som jag skulle vilja skicka henne till...
Först och främst AFRODITE
(som gav mej idéen, utan att vara medveten om det... *L*)
...sedan MARIE
(som sliter med att få sitt företag att blomstra)
...och så till AFORIA
(för att du gör precis det som det står på utmärkelsen...
..."brightens my day" även om jag inte har en aning om
i fall du är blond eller inte... hihi)
Kram på er!!
Allt om inget & inget om allt...
...vilket gör mej lite sentimental och får mej att längta "hem" till USA och Keylargo, Fla...
Varför?? Jo, för under flera år så var det, för mej, så att en lite halvsjabbig
(låt oss kalla det SHABBY CHIC, så låter det snajsigare... *fniss*)
"good ol' fashioned diner" hörde ihop med 25-centare (dvs quarters), smutsiga kläder och
en dag på den "laundromat", eftersom dessa två låg vägg i vägg...
Medans man väntade på att nästa maskin skulle bli klar, så tog man en kopp kaffe
(eller om det kändes lite extra tråkigt att tvätta, så blev det en öl, i stället... hihi)
samtidigt som man fördrev tiden med att lyssna på allt lokalt skvaller som
avhandlades bland stammisarna vid bardisken...
(KLICKA PÅ BILDEN om du vill veta mer om KEYLARGO)
När tvätten sedan var snyggt och prydligt vikt och nerstoppad i tvättkorgen,
så använde man ytterligare en quarter för att ringa en så'n här...
(NEJ, jag ljuger inte... Taxibolaget hette FAKTISKT så... *L*
...och dom nyttjades även vid veckohandling... Hihi!!)
Hoppas ni får en bra dag!! Nu ska jag ut och plantera pelargoner... :)
Störtskur!!
Snart dags att krypa under täcket...
Dagen avslutades med en välbehövlig STÖRTSKUR och det är nog inte helt omöjligt att det blir
lite åska också, vilket inte hade varit helt fel, för det har varit RIKTIGT kvavt i dag...
JAG är i alla fall glad att jag hann klippa gräset...
Kram allihop och sov så gott!!
Jag är fullkomligt förnöjd...
Kom iväg tidigt och fick handlat lite på Maxi. Bl a pelargoner + blomjord till trädgården och
i morgon ska jag sätta dom i krukor och fixa lite fint på uteplatsen. En sax att trimma kanterna på gräsmattan
inhandlades också och sedan gick jag lös med den på allt gräs som vuxit sej långt vid staketet och
runt plattorna vid "dammen". Jag vet inte VAD det är (??), men jag tycker det är riktigt underhållande
att få krypa runt på knä och bli skitig under naglarna... Dr FREUUUUD, tjohoooo!!??
Vad har DU att säga om detta "sandlådekomplex".... Eller om det faktum att jag finner njutning
i att få skrubba av mej skiten efter att ha tillbringat en dag på knä ibland maskar, insekter och gräs... *fniss*
Tyvärr, så finns det lite smolk i glädjebägaren, för det är som så
att jag har ett litet, litet, liiiiiiitet dilemma och det är det här:
Min murgröna som varit så fin i flera år gick och dog under vintern och är nu ett
minne blott... Urnan är för tung för att jag ska kunna lyfta den själv och
därför tänkte jag försöka mej på en efterlysning... :)
Singelliv i all ära, men jag är varken någon bläckfisk eller Pippi Långstrump, så
om nu någon STOR STARK KARL skulle RÅKA snubbla in här hos mej
(eller om någon av alla ni tjejer som dimper in kan tänka er att låna ut eran karl en liten stund... Hihi!!)
så BEHÖVER JAG HJÄLP MED ATT TÖMMA URNAN!!!
(Och NEJ, jag "fiskar" ABSOLUT inte... *blink, blink*... För det är liksom ett "mission impossible"
eftersom medelåldern på mina grannar ligger på dryga 70 (förutom hon vägg i vägg,
som inte är hemma... Go figure!! Var är "panter-tanterna" when you need them, liksom...)
och den närmaste manlige grannen är närmare 90 och jag vill ju inte bli anklagad för
att utnyttja pensionärerna eller för att ha ihjäl någon...
(Nu glömde jag i och för sej SAAB-mannen, för han är nog typ dryga 40, men han
är aldrig hemma, så honom har man ingen större hjälp av... hihi)
Nåväl... Det var ett sidospår... Tillbaka till dagens begivenheter...
Efter duschen, så åkte jag och en riktigt "fine figure of a man", nämligen den här coolingen...
...till Båstad och åt glass... Eller rättare sagt...JAG åt glass...
och G åt kladdig kaka, som han kallade den...
Den här bilen körde framför oss, på väg till Båstad och GISSA varför jag vill ha den... (hihi)
Väl hemkomna, så fixade vi en sen middag. Det blev lax, nypotatis och broccoli och mamsen har dessutom
unnat sej ett glas "Sparkling Chardonnay" med MAAAASSOR med is... Så AFRODITE...??!!
Jag hoppas jag är förlåten för morgonkaffet och att du hellre tar ett glas budgetbubbel med mej,
tillsammans med vita bussar och rosa elefanter... (hihi)
För att sammanfatta... Idag har varit en bra dag!
Kram och ha en jättebra kväll för nu är det ÅTERIGEN dags för dom här...
Hos frisören...
En sak som jag avundas min son är hans tjocka lockar...
Tänk om ändå JAG hade kunnat få det hårsvallet (jag får ju betala för mitt... *fniss*)
Idag var det ABSOLUT NÖDVÄNDIGT att skala av stora delar av kalufsen och
som tur var, så fick vi tid direkt. Efteråt blev det en fika i solskenet och G ville som vanligt ha den obligatoriska chokladbollen... :) Förutom en massa nyfikna sparvar och kråkor, så träffade vi dessutom på en
och annan av Giovanni's många bekantskaper... Den ungen känner fler människor än jag kan räkna... *L*
Här fixar Josef till strecken som G bara MÅSTE ha...
Dom är liksom hans grej... :) Coolt, eller hur?!
Festis och chokladboll på torget...
...och lite span efter "kändisar"...
Hoppas ni haft en bra dag och att ni får en bra kväll?!
Kram Anna
God morgon!
Giovanni är hemma från skolan pga studiedag, så vi tog en liten sovmorgon.
Det kändes lite lagom att vakna vid 8.15 och det blir liksom som lite
extra helg tillsammans, eftersom G varit på korttids i helgen.
Jag ska "ta tag i mej själv" och börja "leva som jag lär" genom att komma igång
med min träning, igen... Det har blivit lite dåligt med den på sista tiden,
egentligen helt utan anledning... Jag har bara inte känt för det, och när jag inte gör det,
så struntar jag i den, helt enkelt... Och detta utan att få dåligt samvete, för det hjälper ju inte nämnvärt
och som jag skrivit tidigare, så ser jag ju INTE på träningen som ETT MÅSTE,
utan som något jag saknar och VILL göra. *L*
Idag ska det bli en stunds MINDSPINNANDE och det blir mer än troligt lite SKROT PUMPAT, också... ;)
Nu väntar frukost och ytterligare en kopp kaffe och med det sagt önskar jag er alla
EN RIKTIGT BRA DAG!!
Lazy Sunday...
Det blir ingen större aktivitet från det här hållet idag, för jag tänkte ägna dödtiden till
att hälsa på hos er istället, eftersom det varit dåligt med det den sista tiden...
Men en liten summering av min barnlediga helg hinner jag i alla fall med
innan det är dags att hämta G på korttids...
I korta ordalag, en RIKTIGT trevlig helg som bjöd på både det ena och det andra...
Flydde fältet i går kväll, eftersom min lilla byhåla invaderades av Björn Rosenström
och därmed också X antal snorfulla tonåringar, vilket jag kunde klara mej utan... :)
(Jag höll för övrigt på att preja ut några av dessa "små vinglande gullefjun" på en åker,
"on my way out of Dodge"... :)
Därför blev också den oplanerade lördagskvällen MYCKET TREVLIGARE än väntat...
Ha en riktig slapparsöndag allihop!!
Kram Anna
Nu kommer ni antagligen att...
Och vet ni vad... Jag tänker TILL OCH MED BE OM URSÄKT...!!
Så håll i er, för det här händer inte ofta utan anledning... :)
I'M SO, SO, SOOOOO VERY SORRY, men jag tycker faktiskt att det här är både charmigt
och underhållande och jag har skrattat något hejdlöst och samtidigt passade jag på att bli lite sentimental...
Varför?? (fniss) I'm NOT gonna tell...
Once again... It's not in the words, it's in the behaviour... ;)
Ha en bra kväll alla!!
Vill ni se mer av "Gorgeous George" (hihi)?? Zappa till MTV eller klicka på länken: HOGAN KNOWS BEST
Willefonden
det här är något som jag känner det där lilla extra för.
Jag skrev i ett TIDIGARE INLÄGG om TOMAS SJÖDIN och FÖRÄLDRAFÖRENINGEN ANONYMOUS.
Under den tiden som vi var medlemmar träffade jag ytterligare en förälder, HELENE CEDERROTH ,
som är mamma till Wille, Emma och Hugo. Alla tre syskonen led av samma sjukdom och
1999 startade Helene, tillsammans med barnens pappa Mikk en fond i Willes namn.
Jag har inte mött dom här barnen personligen, men jag har lyssnat till deras föräldrars berättelser om sina barn
och på något sätt känns det som att jag faktiskt har träffat dom i verkligheten eftersom
det varit ett återkommande inslag vid varje årsmöte, att alla föräldrar fått berätta
om sina barn och om vad som hänt sedan sist vi sågs. Detta har inte alltid varit lätt,
eftersom det nästan varje gång varit så att ytterligare ett barn mist livet.
Här är två artiklar om familjen Cederroth
AFTONBLADET 20 november 2000
EMMA 6 ÅR: "NU SKA JAG UPP TILL HIMLEN"
AFTONBLADET 15 mars 2003
"TRE AV VÅRA BARN ÄR DÖDA"
Det här är EMMA, ett av Helene's och Mikk's barn
Emma blev 6 år...
30 BARN DRABBAS VARJE ÅR
Willefonden arbetar för alla de barn som lider av
okända hjärnsjukdomar. Med okända hjärnsjukdomar menar vi sjukdomar som
INGEN har kunnat förklara, sjukdomarna saknar namn.
Läkarna står helt maktlösa inför dessa sjukdomar och trots att ett otal undersökningar
gjorts på barnen hittar läkarna inget fel som kan sättas samman med någon nu känd sjukdom.
INGEN DIAGNOS, INGEN ADEKVAT BEHANDLING
Eftersom läkarvetenskapen inte hittar vad som är fel
kan de heller inte ge adekvat behandling (de vet inte vad de ska behandla).
Läkarna kan inte heller ge någon prognos, säga hur det kommer att gå.
De kan inte heller inte säga om det är ärftligt eller ej eftersom man inte hittar
något fel på barnen kan man inte heller göra fosterdiagnostik på kommande syskon.
Därför behövs Willefondens kongress, där vi ska bjuda in till ett brett deltagande.
Eftersom läkarvetenskapen har "kört fast" behövs det influenser från olika håll.
Det forskas mycket på djursjukdomar och där anser vi att de kan, tillsammans
med kemister och läkaren, komma längre än om enbart läkarvetenskapen arbetar självt.
Även alternativ medicinare hoppas vi kunna få med i detta viktiga arbete.
WILLEFONDENS FRÄMSTA MÅL är att samla de bästa specialisterna i världen till en kongress
för att de ska försöka hitta vad som orsakar att barnen med okända hjärnsjukdomar
bara blir sämre och sämre. Fondens förhoppning är att forskarna ska hjälpa barnen,
så att barnen får fortsätta att leva.
/Anna
Folk(o)nykterhetens Dag...
I går kom LOUISE och Lily förbi och på ett mycket moget sätt, så bestämde vi oss för
(dvs jag och LOUISE, inte Lily... Hon liksom bara höll ett vakande öga på oss...)
att vara lite rebelliska och dricka rödvin på FOLKNYKTERHETENS DAG...
(Handen på hjärtat nu ALLIHOP... HUR många av er drack inte en droppe alkohol igår och HUR
många av er visste ens om att det inte bara var KRISTI HIMMELSFÄRDSDAG, utan även folknykterhetens...??)
Sagt och gjort. Vi parkerade oss på en filt på gräsmattan och så delade vi en flaska vin
och till och med myrorna fick sej en slurk... :)
Efter att ha tillbringat större delen av dagen ute i värmen och solen,
så gick vi till slut in och framåt kvällen, så fick Giovanni ett stollaryck och
bestämde sej för att attackera oss med vattenflaskan och det blev ett regelrätt vattenkrig... :)
På bilderna är det LOUISE som blir attackerad, men hon har tagit skydd i "skyttegraven"...
Kvällen slutade på ett väldigt dramatiskt sätt... Som jag tidigare skrivit, så blev jag ju "kattmormor"
för ungefär en vecka sedan... Nu är det som så att jag har TVÅ honkatter som BÅDA smet
från sitt lilla piller i våras och sent i går kväll så bestämde sej Zelda för att det var hennes tur att förlösa...
Det var första gången för henne och det var en fullkomligt vettskrämd kisse som kom och hämtade matte
när värkarna satte igång... Hon fattade nog inte riktigt vad det var som höll på att hända,
för hon vrålade som att det gällde livet och skrämde nästan ihjäl både
mej, Giovanni, övriga katter och hund med sina panikjamanden...
Efter att matte lugnat henne något så gick allt bra och jag satt förundrat och
tittade på hur Electra (som i vanliga fall är "lite trög") hjälpte Zelda. Hon gick helt resolut fram,
tog sin dotter i nackskinnet och guidade henne igenom hela förlossningen...
Helt FANTASTISKT!! Så nu ligger det 9+2 katter inne i mitt sovrum och det är inte så noga
vems kattungar som är vems, utan Zelda och Electra turas om att ta hand om alla bäbisarna...
Så om NÅGON känner att dom vill bli med katt om en si så där 12 veckor...
JAG HAR 9 STYCKEN!!!
Kram och ha en bra start på helgen (även om den smygstartade redan igår...)
Livsåskådning (eller kroppsuppfattning) till morgonkaffet...
Så här på KRISTI FLYGARE så tyckte jag att det kunde vara vettigt
att fundera lite över själens "vara eller inte vara"... :)
Jag skulle vilja tipsa om en person som, även om vi inte riktigt har samma livsåskådning,
(låt säga att den är "same same,but different") gjort stort intryck på mej...
Det är TOMAS SJÖDIN och han och hans fru LOTTA är, tillsammans med bl a BENGT HAGBERG,
några av eldsjälarna bakom ANONYMOUS, den förening för föräldrar till barn med odiagnostiserade
hjärnskador som vi var medlemmar i när Giovanni var mindre...
(Jag har tidigare skrivit om detta i DET HÄR INLÄGGET)
Tack vare vårat medlemskap så har jag, flera gånger, haft förmånen att få lyssna till och prata med
Tomas och han har en otrolig förmåga att få människor att lyssna och förstå...
(BILDEN ÄR LÄNKAD TILL ANONYMOUS HEMSIDA)
Tomas och Lotta har tre pojkar, Karl-Petter, John och Ludvig.
Både Karl-Petter och Ludvig föddes med progressiva (dvs fortskridande) odiagnostiserade hjärnsjukdomar.
Tomas jobbar bl a som präst och med det sagt, så tror jag att många av er direkt får en bild av HUR
han BORDE se på livet... Men han är OCKSÅ en pappa som mist två av sina tre pojkar och
OM NI KLICKAR PÅ BILDEN, så kommer ni till en intervju med Tomas och efter att ni läst den så tror jag
att ni får en helt annan syn på "hur saker och ting BORDE vara"... :)
Vill du läsa mer av TOMAS SJÖDIN, så har han skrivit bl a boken "Ett brustet halleluja"
(BILDEN ÄR LÄNKAD)
Väl mött i texten och ha en underbar helg!!
/Anna
Månadens blogg hos ENBART
En av mina favoritbloggar, BLOGGBERTA, är nominerad.
KLICKA PÅ BILDEN och kolla in hos henne.
Tycker du att hon borde bli maj månads blogg hos ENBART... RÖSTA!!!!
Stanna dessutom till ett par extra minuter hos PETER & ENBART när du ändå är där,
för han har också en hel del roligheter, tänkvärdheter och funderingar som är värda att läsa.
Väl mött i texten!!
/Anna
.
Dagens Giovanni-citat...
Jag satt vid dator i godan ro och drack mitt kaffe och plötsligt hör jag inifrån badrummet:
"Mamma...!!! Brukar du stoppa i mej...??"
"Va, vad säger du att jag brukar göra??" ropar jag tillbaka...
Till svar får jag: "Brukar du stoppa i mej utan vatten...??!"
Då fattar jag att "2nd ass" satt G i badkaret utan vatten istället för att, som han och jag brukar göra,
hälla upp lite vatten, för att han ska slippa att sätta sej direkt i det kalla badkaret...
Skrattande går jag in i badrummet och säger att: "Nu blev det lite annorlunda än vanligt,
men ibland kan det vara bra att prova nya saker..."
Med detta sagt, så tittar Giovanni först på mej en kort sekund,
sedan vänder han sej mot "2nd ass" och så konstaterar han:
"GAMMAL MAN GÖR SÅ GOTT HAN KAN, MEN HAN DANSAR FAN SÅ ILLA!!!"
(Ja... Vad säger man...?? Rapp i käften är han i alla fall, min son... OCH ärlig... *fniss*)
För tillfället avhandlas både plastmuggar fyllda med vatten och badankor på följande sätt...
(Jag säger bara: Vojne vojne... Giv mej kraft och styrka!! Jag har Hipp Hipp gänget LIVE i mitt badrum...)
*håller mej om huvudet och vaggar fram och tillbaka*
KLICKA GÄRNA PÅ BILDEN FÖR ATT LÄSA MER OM GIOVANNI
Sjuklingen...
Han ser ganska pigg ut, trots allt... Eller hur??
Vad det är han försöker göra på korten låter jag er gissa, men en ledtråd är att det låter och luktar...
...och som den man min son är, så tycker han att denna "bedrift" är VAAAAANSINNIGT rolig... ;)
KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT LÄSA MER OM GIOVANNI
Det blir ett snabbt inhopp...
Dels för att vila och dels för att jag ska kunna hålla ett litet öga på honom...
Sent igår kväll vaknade han med en HEJ DUNDRANDES huvudvärk och jag blev orolig att det kunde
vara hans SHUNT eftersom han gång på gång pekade bakom örat på huvudets högra sida,
där den sitter. Sin SHUNT har han haft sedan han var 6 månader och den har aldrig krånglat,
men det finns alltid en risk att en vanlig infektion KAN sätta sej i shunten och då blir det STOPP,
och ni kan ju själva föreställa er graden av smärta om det skulle hända...
Ett shuntstopp ger inte bara kraftig huvudvärk, utan också illamående med kräkningar och
onormal trötthet som, mer eller mindre snabbt, övergår till medvetslöshet om man inte får läkarvård.
Eftersom G sällan uttrycker ATT han har ont, så VET jag att NÄR han gör det,
så HAR han verkligen ont, ont, ont... Det som gör det hela lite svårare är att han,
när han har ont, istället för att söka tröst, blir utåtagerande och slåss...
Därför får jag försöka hindra honom från att slå sej själv i huvudet, samtidigt som jag får
parera och hålla mej undan för att inte själv åka på "en rak höger", på samma gång som jag
försöker ställa 20 frågor, för att ta reda på hur ont han har och vart det onda sitter...
Till slut fick jag, med övertalningsteknik, lugnat ner honom, så att han fick i sej en Panodil
och efter en liten stund gick hans ilska över och mamma fick trösta...
(Åh, så skönt, tänker ni troligtvis nu... Och DET VAR DET också...
Men jag ser inte bara att han lugnade ner sej och fick ro, utan jag ser dessutom något annat...
Panodilen var inte bara till för att G skulle bli av med sin huvudvärk, utan den hade ytterligare EN "uppgift"...
Nämligen att BEVISA för mej att det bara var en kraftig huvudvärk...
Om den INTE HJÄLPT, så hade det inneburit en ambulansfärd...
Detta är ytterligare en sak som kan vara svår att förstå... Medans andra kan "ta för givet"
att deras barn är förkylda, så måste jag "bevisa" (bekräfta) för mej själv att
det är just "bara" en vanlig förkylning genom att först utesluta andra saker som "är värre"...)
Efter att ha somnat i mitt knä, så har Giovanni fått sova gott hela natten och han knallade ur sängen
för en halvtimme sedan och konstaterade att NU var han kaffesugen...
(Ja, för så är det... G måste OCKSÅ ha sitt "morgonkaffe" eller "morgonlatte" är nog en bättre beskrivning... :)
Dvs 80% mjölk & 20% kaffe i en mugg med racerbilar på...)
KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT LÄSA MER OM GIOVANNI
Min dag med morsan i släptåg...
med Ortoped-Gunnar, Sjukgymnast-Eva och Ortos-Bertil...
Det började med att vi fick sitta och vänta...
...och vänta...
...och vänta och...
F*N!! ÄR DET INTE VÅRAN TUR SNART??!!
Nu lackar jag J@#%lar i mej snart ur...!!!!
(OBSERVERA mina nya SNYGGA DOJJOR, som jag fick på mej i en väldig fart...)
(Morsans fotnot: JIPPIIIIIIIIIIIIIII!!!! *fniss*)
...och ska rätt vara rätt, så...
Här är moderns dojjor (dock inte dom nyaste...)
När det, TILL SLUT, var vår tur så snackade jag bort ett par minuter
med Ortos-Bertil... Det var bara någon vecka eller två sedan vi sågs,
men med världens bäste inläggskonstnär har man ALLTID både det ena och det andra att prata om...
Som t ex vilken bil han har, hur många mil han kört, vart han varit och vad han gjort
sedan sist, att han är gammal och lite fet, mm mm...
Ja, ni fattar... En massa VIKTIGA saker som måste stötas och blötas...
Sedan så kittlade den gamle gubben Ortoped-Gunnar mej under fötterna en stund och sedan
konstaterade han att han nog tyckte att operationen skulle göras om så snart som möjligt...
Ja, jag säger då det... Ska det vara så FÖRBENAT SVÅRT att göra det rätt från första början??
Nåväl... Han gav morsan och farsgubben sommaren på sej att fnula på saken och komma på
en massa kluriga frågor att ställa, tills han ringer fram på höstkanten...
(Morsan härsknade, för övrigt, till lite, ska jag säga... Och det kan jag lova, att när hon blir "på det viset"
är hon INTE NÅDIG att tas med... Hon spände ögonen i stackars Ortoped-Gunnar och
jag tror, till och med, att jag hörde henne muttra något om att låta pappsen ställa sina frågor på portugisiska
och då tyckte jag mej se en glimt av skräck i Fotdoktor Gunnars ögon...
Vad JAG har att säga om saken..?? Vilken HIMLA TUR att dom inte ringde på vakten...)
Men utav någon UNDERLIG anledning verkade morsans ord ha tagit skruv...
Gamle Fot-Gunnar satt mest och såg ut som han sålt smöret och tappat pengarna,
Ortos-Bertil höll sej ute i periferin och Sjukgymnast-Eva knäböjde för mina fötter...
SNYGGT JOBBAT MORSAN!!!
När besöket väl var över, så tog vi EN av mina favorittransporter ner till bottenvåningen...
Väl nere, så körde jag en JAMES, som vanligt... (dvs "same procedure as last year/time, ms Sophie...)
Hela grejen går ut på att jag får morsan att TRO att jag tänker öppna dörren för henne, men istället
så knuffar jag igen den med alla krafter jag kan uppbåda och så lägger jag benen på ryggen
och springer därifrån så fort jag bara kan och på så sätt får jag henne
att känna sej som att hon vore inlåst på institution...
SÅ HIMLA ROOOLIGT!!!
Ja... Det var min eftermiddag på habiliteringen...
See ya!! I'm outta here....
Peace out/Giovanni
Agendan för dagen...
Det har regnat ganska ordentligt i natt, men i morse sken solen
och efter att Giovanni kommit iväg med taxin, så passade jag och Agge på att ta en långpromenad.
Sista biten fick vi pinna på ordentligt, för det började se mörkt ut på himlen igen,
men tack och lov, så klarade vi oss undan regnet.
I eftermiddag ska jag och Giovanni åka in till habiliteringen för en ortopedkonsultation
och en bedömning om hans fötter behöver opereras ytterligare en gång.
Sist var 2005 och då hade han båda fötterna i paket i två månader
(vilket var en månad kortare än beräknat)
Den gången gällde det en steloperation av båda fötterna och jag är inte riktigt säker
på VAD det är dom funderat på att fixa och dona med den här gången...
Det enda jag vet är att OM det ska göras fler operationer, så får det banne mej
vara RIKTIGT ORDENTLIGT NÖDVÄNDIGT, och med ett löfte om att det kommer att bli
en KLAR FÖRBÄTTRING, för att jag ska tillåta någon att skära i honom igen,
eftersom den förra operationen inte gett något nämnvärt förbättrat resultat av hans snedställda fötter...
Innan vi far iväg in till Halmstad, så ska jag åka och hämta Giovanni's ortopediska skor som ligger på
Posten och väntar och FÖRHOPPNINGSVIS så klarar jag av att få honom att ta dom på sej PRONTO...
En ibland, näst intill, omöjlig uppgift, eftersom ALLT nytt liksom måste stå och "mogna" i ett par veckor
innan han tycker det ens är någon idé att prova... :) Jag får försöka klura ut något sätt under dagen... ;)
Så med andra ord, så har jag "häcken mer eller mindre full" även idag... :)
Jag återkommer framåt kvällen, och tills dess önskar jag er en bra dag!!
...men nu, lite kaffe... :)
Dagen har varit...
Ibland så skakar det till i vardagen och det är därför som det inte varit
särskilt mycket aktivitet från min sida här inne idag...
Bästa sättet att beskriva dagen på, är troligtvis med denna bild...
Jag har i alla fall sett och läst era kommentarer (TACK SÅ JÄTTEMYCKET!!!)
men jag är för trött för att svara på ett någorlunda vettigt sätt i kväll...
Men HÅLL I HATTEN, för i morgon susar det säkert till i era "brevlådor"...
Natti natti och sov gott!!
Nu har jag shoppat...
Jag tyckte liksom att det var lika bra att köpa present till mej själv, så att jag får det jag vill ha...
Jag kan ju "glömma bort" att jag gjort det, eller "låtsas"
att det är "den där MirAnna" som köpt en present åt "chefen"... (hihi)
Men tills det är dags att "spela överraskad" så minns jag
att det är ett linne från KAN DEE (vill du också beställa ett, så får du snabba dej.
DEAD-LINE för BESTÄLLNING är KLOCKAN 15.00 IDAG!!)
och ett par skor från HALÉNS som jag inhandlat...
Nu ska jag till LOUISE (som för övrigt också preeeciiiiiis börjat blogga) och fixa naglarna,
både på fingrar och tår (ett tips till er som vill ha sommarfina "öppna sko"-fötter... Gelé på tånaglarna...)
Återkommer lite senare, med bildbevis... :)
Tjingeling!!
Skåningen har rymt!!!
Det är ANNA DEN ANDRA som lyckats ta sej över gränsen
till Halland utan några större missöden och utan att bli stoppad av tullen... :)
Och en vansinnig tur var ju det, för hade hon blivit stoppad, så hade dom nog,
med största sannolikhet, beslagtagit den FINA presenten jag fick...
Anna's egentillverkade ljuslyktor, som är LIKA FINA inomhus som utomhus.
Dagen har innehållit MYCKET kaffe och minst lika mycket babbel...
"As we speak", så har kaffet blivit utbytt till "kackelvatten" och troligtvis kommer vi
att ha löst världsproblemen inom en mycket snar framtid... (hihi)
Med detta sagt så önskar jag er ALLA en trevlig fortsättning på kvällen,
för det är PRECIS det DEN HÄR ANNA och DEN DÄR ANNA tänker ha...
Det var som...
NORGE vann!! Jag slutade liksom titta innan alla bidragen hade visats i går kväll och
vem som, till slut, vann upptäckte jag först nu på morgonen.
Även om jag gillade Frankrike's bidrag så gillade jag Norges också och ALEXANDER RYBAK,
den lille norrmannen (ja, för det får man väl kalla honom, ÄVEN om han, från första början, är vitryss...)
är ju onekligen CHARMIG och DEFINITIVT en värdig vinnare... :)
Så därför ALLA NORRMÄN, grattis på NATIONALDAGEN och
grattis till att ALEXANDER RYBAK fixade till en första plats!!
Min favorit...
Den har nu börjat och jag har min favorit och den kommer INTE att ändras..
Jag säger bara... (och detta är, för övrigt, något jag ALDRIG trodde jag skulle säga... Hihi!!)
FRANKRIKE!!!!
PATRICIA KAAS och ET SI'L FALLAIT LE FAIRE.
(Och jag tror att jag gillar den för att, även om jag inte fattar en BOKSTAV av vad hon "säger",
så förstår jag ändå på något sätt... Som sagt... Det är inte alltid det sitter i orden...)
MELODIFESTIVALEN 2009
OK... Nu ska jag "sälja min själ till djävulen", eller
"ge mej ut på djupt vatten" kanske är ett mer passande uttryck... :)
Eftersom MELODIFESTIVALEN verkar vara dagens STORA samtalsämne
och jag ÄRLIGT inte har den blekaste pejl på denna tillställning, så VILL jag nu VETA:
VEM/VILKET LAND är eran FAVORIT??
Släng in en kommentar och UPPLYS EN OUPPLYST... :)
Mitt sätt att tänka...
Och det är det faktum att det nog verkar ibland som att jag är pigg och glad för det mesta...
MEN DET ÄR JAG INTE!! (hihi)
Se själva... :)
Jag är butter, hängig och allmänt trött som många andra, men jag tänker på ett lite bakvänt sätt...
I stället för att STRAFFA mej själv genom att säga att ÅH, SÅ TRÖTT OCH SLITEN jag är,
så TILLÅTER jag mej själv att vara just TRÖTT & SLITEN genom att tänka:
"Jaha, ja... Nu är jag trött idag igen..."
Jag FÖRNEKAR INTE att jag är det, utan ACCEPTERAR DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA och
vill jag förändra det faktum att jag är trött, ja då får jag "hitta modet" att sova... :)
(Ni som nu tycker att det jag skriver låter HELKNASIGT, kika in HÄR så förstår ni varför jag skriver som jag gör)
Jag analyserar inte VARFÖR jag är helt utmattad utan känner bara efter ATT jag är det
eftersom det är det som är det väsentliga i problemet...
Och när jag konstaterat detta faktum, så frågar jag mej själv: VAD VILL DU, ANNA??
VILL du vara TRÖTT eller VILL du vara PIGG...??
Det lustiga är att genom att göra just detta...
Genom att TILLÅTA mej själv att, av olika naturliga anledningar,
FÅ VARA trött, så blir jag lite piggare och gladare...
(Helskumt, jo jag vet... Men VARFÖR det funkar behöver jag inte spekulera i,
utan jag accepterar liksom bara det faktum att det är så...)
KOGNITIVT, sa Bill... KOGNITIVT var ordet, sa Bull... :)
Nu ska jag ta med min krasslige lille kotte och nödiga hund ut på promenad i solskenet!!
Tjingeling och vi hörs!
You go girl!!
Good morning alla sköna hönor!!
Har suttit här och pimplat i mej morgonkaffet och "fnulat" lite på vad jag skulle skriva om...
Giovanni har åkt på en riktig dunderförkylning och är inte den "piggaste prinsen i kungariket" så att säga,
men han häckar i soffan tillsammans med KAPTEN ZOOM och verkar ändå vara ganska nöjd med livet... :)
(Lite onödig info... När jag googlade Kapten Zoom fick jag upp en bild på NATACHA PEYRE...
Hur nu dom två har något gemensamt...?? *kliar mej i huvudet*
NATACHA PEYRE har, för övrigt, en lördagskväll på Café Opera för några år sedan,
suttit och kastat röda Zoo-apor i urringningen på mej...
Det fick mej att ifrågasätta vad stockholmarna anser vara roligt... Men men...
DET var ytterligare ONÖDIG INFO, ett sidospår och en HELT annan historia... Hihi!)
Samtidigt som jag satt här och funderade, så passade jag på att svara på lite kommentarer
och kikade in på lite andra bloggar. I går hittade jag in till en helt FANTASTISK tjej
och jag återvände även i morse till hennes blogg för att läsa mer.
Hon "har inget namn", men hennes blogg heter GE MEJ LIVET TILLBAKA och jag hittade henne via LITENTANTA.
Kika gärna in hos dom, för jag tycker att båda två är bra bloggar, fast på olika sätt.
GE MEJ LIVET TILLBAKA är för mej en stark tjej i en svag kropp och det var särskilt ett inlägg
som gav mej den uppfattningen... Därför vill jag ge henne min lilla YOU GO GIRL-utmärkelse
och vill du veta mer om varför jag tycker som jag gör, så KLICKA på den lilla "åsikts-pinuppan"... :)
GALAXER I MINA BRAXER på er ALLIHOP och ha en riktigt fin lördag!!
Kan Dee...
Om du inte redan varit inne på Kan Dee's blogg så kika förbi hos henne.
En jätteduktig tjej och hennes skitfräcka linnen finns att beställa.
KLICKA på bilden för att komma till hennes sida.
Sov sött och vi "syns" i morgon!!
HELLO KITTY!!
Alltså... Ni bara MÅSTE kolla in hos LENA!!!
Det här är DOM SÖTASTE TÅRTORNA jag någonsin sett!!
Varje gång jag kikar in hos henne så har hon bakat något som man dregglar över... :)
Fyllda med vaniljmousse med hela hallon och chokladkräm
Spacklade med grädde
Täckta med sockerpasta/marsipan
Hon som beställt dom grät, enligt Lena, en lite skvätt och ska sanningen fram,
så hade jag nog INTE dregglat om jag fått den här leveransen,
utan jag hade nog gjort precis samma sak som ovanstående beställare... Hihi!!
(Och för övrigt, Lena... JAG fyller år om ett par veckor...) *blink, blink*
Been there, done that...
Efter det som hände mej den 25 november 2007, så drabbades jag av
POSTTRAUMATISK STRESSYNDROM. Något som jag först inte insåg, eftersom jag hade
fullt upp med att "bita ihop" och "ta hand om situationen"...
Visst sa någon läkare till mej att det var på det viset, men jag "hade inte tid" att lyssna...
Dessutom så blev det inte heller (vilket man hade kunnat hoppats och tro) lugnt efter rättegången,
utan jag fick stå ut med påhopp av olika slag från min fd sambos familj, för att dom tyckte sej ha
rätten att hämnas på mej för det dom ansåg JAG HADE GJORT, genom att jag anmälde mitt x till polisen...
Till saken hör också, att min anmälan, som dom flesta av er säkert redan förstår,
inte hade NÅGOT ATT GÖRA med hämnd, utan jag såg det som en nödvändighet att säga stopp
innan NÅGON blev skadad på ett sätt som skulle vara oåterkalleligt...
Allt detta, resulterade till slut, i ett regelrätt nervsammanbrott, och jag insåg då
att det var dags att ta en paus (ta ett steg tillbaka) och göra något åt saken...
Jag lever, fortfarande idag, med en del symptom, men jag har blivit bättre på att känna igen dom...
Ett av dom är att jag (även om det inte alltid märks) är, om inte konflikträdd, så åtminstone
ytterst konfliktkänslig vilket innebär att om jag inte får tid att tänka igenom en konflikt, liten eller stor,
så blir jag, utifrån vad det gäller, mer eller mindre stressad och virrig... :)
Detta visar sej bl a genom att jag pratar i 140 km/timme och det jag försöker få sagt blir
väldigt osammanhängande och ostrukturerat (och säkert i vissa fall obegripligt...)
Detta är också EN bidragande orsak till att jag valde att sätta mej ner och skriva,
eftersom jag då kan sortera det jag verkligen tycker, tänker och känner
och att jag får göra detta i LUGN och RO...
Som jag tidigare skrivit, så tycker jag att det är intressant HUR OLIKA människor reagerar
även om dom egentligen har råkat ut för ett och samma tillstånd...
Här kommer en beskrivning av POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM och vilka SYMPTOM det kan ge.
(Tänk sedan tanken att en person med ÅNGESTSYNDROM dessutom utsätts för
POSTTRAUMATISK STRESS, pga av en eller flera traumatiska händelser...
Föreställ er vilka svårigheter en så'n person har att hantera ovanstående symptom,
utifrån att dom redan har ett syndrom som innebär att dom reagerar starkare än andra
på saker som händer och sker i kroppen och på yttre händelser...)
UPPKOMST AV PTSD
Ångesten har utlösts av en specifik och mycket skrämmande händelse, trauma,
och personens krisreaktion har sålunda inte hävts på ett naturligt sätt, utan "dröjer kvar"
i form av en mängd obehagliga och plågsamma symptom. Den som drabbas av PTSD kan
till exempel ha genomlevt ett krig, suttit i koncentrationsläger, blivit utsatt för tortyr,
våldtäkt eller misshandel, varit med om en svår olycka eller blivit rånad.
Det är förmodligen så att vi människor har en större eller mindre ärftlig benägenhet
att utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Dessutom har vi lättare att hantera ett trauma
om vi redan direkt efter den traumatiska händelsen får ett bra stöd från vår omgivning
och kanske också någon form av professionell behandling.
BEHANDLING AV PTSD
Vad det gäller behandling används i allmänhet terapi i kombination med
antidepressiva läkemedel. KOGNITIV BETEENDETERAPI i synnerhet har på senare år
visat sig vara en mycket framgångsrik behandlingsmetod. Om terapi kombineras med läkemedel,
främst antidepressiva av SSRI-typ lindras symptomen ytterligare.
Behandlingen kan pågå från ett par månader upp till flera år. De flesta upplever en förbättring
även om många aldrig blir återställda. Det är mycket viktigt att man i vården är uppmärksam
på risken för utveckling av PTSD efter olyckor och andra traumatiska upplevelser hos patienter,
så att den drabbade kan få en lämplig behandling så snabbt och effektivt som möjligt.
Så till sist... Det här är MITT SÄTT att se på saken...
För mej handlar inte ett tillfrisknande från någon sjukdom eller något beroende,
där man väljer att rehabilitera sej med KOGNITIV BETEENDETERAPI, om viljestyrka...
Tvärtom!! Viljestyrkan kan ofta "sätta käppar i hjulet" för ett tillfrisknande, eftersom viljestyrka
och kontrollbehov för mej går hand i hand och är det NÅGOT en person med ångest har,
så är det ett behov av att inte tappa kontrollen, man är beroende av att, på olika sätt, ha "koll på läget"...
För mej handlar KOGNITIV BETEENDETERAPI i stället om att släppa kontrollen genom att sänka garden och
erkänna, framför allt, för sej själv att man förlorat kontrollen pga en sjukdom man har.
Att man, i stället för att prata om vad alla andra gör, börja fråga sej själv: VAD GÖR JAG och VAD VILL JAG??
Och jag "lever faktiskt som jag lär" av den enkla anledningen att JAG VILL.
Jag lyssnar inte bara när jag ställer mej själv dom där frågorna, utan jag hör vad det är jag säger till mej själv,
jag känner efter VAD det är jag "säger", en funktion som på något sätt slutar fungera
när man befinner sej i en oerhört kaotisk situation...
För att återigen citera SINNESROBÖNEN:
"Ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra"
(Dvs inse att man har en sjukdom som ställer till det för en, hela tiden...)
"Mod att förändra det jag kan"
(Genom att acceptera sjukdomen och att den går att bota/leva med om man VILL)
"Varje ny tanke startar alltid hos en ensam"
(Dvs om man VILL ha förändringar, så får man börja med sej själv och inse att man INTE KAN förändra andra).
Jag vet att en del kan reagera mot 12-stegsprogrammets "skam-skuld"koncept,
men för mej handlar det inte om att känna sej skyldig eller skämmas, utan jag tror att det är
en nödvändighet att titta närmare på sej sjäv och på vilket sätt JAG SJÄLV är delaktig i MITT EGET LIV...
För mej så bygger KOGNITIV BETEENDETERAPI på TANKENS KRAFT och INTE viljans...
Att använda sej av denna metod kan vara oerhört förvirrande och energikrävande och ibland
så är det NÖDVÄNDIGT att ta ett steg tillbaka för att utvärdera situationen,
men jag kan inget annat säga än att jag än så länge inte ångrat mej och att jag fortfarande tycker
att det varit och är "värt besväret"... Naturligtvis har jag ibland "skov" av sjukdomen, eller kanske
är "återfall" ett bättre ord, men genom att lära mej det här "sättet" så fick jag ro i själen,
dvs jag gjorde SLUT PÅ MITT INRE KAOS genom att sätta mej in i och förstå mej på MITT problem.
På samma sätt som det går att se på ett beroende eller ångest som en sjukdom,
så kan ordet terapi bytas ut mot ordet medicin... Då blir det ju istället kognitiv beteendeMEDICIN,
och det kanske kan vara lättare att greppa... För precis som att en progressiv sjukdoms
symptom återkommer om man slutar medicinera, så återkommer ångestsymptomen om vi slutar att
använda sättet att tänka på... I dag så tar det relativt kort tid för mej, att genom tankekraft, få rätsida
på saker och ting och med tiden, när jag har "omprogrammerat mej själv färdigt",
så hoppas jag att det ska funka blixtfort...
Det finns två anledningar till VARFÖR jag valde den här metoden.
Dels för att jag INTE VILL medicinera mej själv med kemiskt framställda läkemedel,
eftersom jag är av den åsikten att dom inte har i kroppen att göra om det inte är ABSOLUT nödvändigt
och dels för att jag sett att det funkar för Giovanni och det var tack vare honom och hans handikapp
som jag kom i kontakt med begreppet KOGNITIV BETEENDETERAPI från första början...
Väl mött i texten!!
/Anna
DAGENS TÄNKVÄRDA...
GOD MORGON!!
Uppe med tuppen var man idag igen... Och det utan väckarklocka...
Jag hade väl inte haft något emot att sova ett par timmar till, eftersom G sovit på korttids
och för att det, av den anledningen, var MIN SOVMORGON, men men...
Ms "MirAnna", hon på hjärnkontoret, ville annorlunda... Så därför ramlade jag, mer eller mindre medvetet,
ut i köket och med kudden kvar i ansiktet plus ett SVÅRT fall av "bedhead",
så fick jag morgonkaffet bryggt, mest på ren rutin...
DAGENS TÄNKVÄRDA idag är två citat av KONFUCIUS som jag tycker hör ihop på något sätt...
Hur ibland något som kan verka fel, egentligen är rätt (och tvärtom) och för att kunna se vilket
som är vilket så måste man ibland ta sej en ordentlig funderare...
Förresten... TACK för kommentarerna om mina små förändringar som jag gjort
på bloggen! Det har tillkommit några nya knappar att trycka på, lite här och där, och
eftersom jag vet att högersidan "ramlar bort" i en del webläsare, så vill jag
påminna om att ni kanske behöver scrolla åt sidan för att se det som finns ute till höger...
Jag har också fått frågor ifall det är OK att "sno" en del bilder från min blogg och för mej är det,
för det allra mesta, helt OK (eftersom en del länkar finns där just FÖR ATT dom ska spridas vidare)
men det är snällt om (och att) ni frågar först, eftersom JAG, i min tur, har bett om lov och
fått personlig tillåtelse från andra att lägga ut en del av det som finns här...
HA EN BRA DAG!!
Nu ska jag ut med Agge i skogen för här skiner solen från en klarblå himmel. :)
Pojken som kallades DET...
även om du redan läst den, är väl värd att läsas om och om och om igen.
Det är "Pojken som kallades DET" av DAVE PELZER.
DAVE är en ADAM, men med den skillnaden att HAN ÖVERLEVDE och
genom att, med sin böcker, berätta SIN historia, så berättar han också om ADAM's och alla
andra barns fruktansvärda upplevelser, antingen dom fortfarande finns bland oss eller inte...
Han beskriver också med sina böcker vilken ENORM styrka som kan finnas hos en människa
och för mej är det ett mindre mirakel att han inte bara ÖVERLEVT utan dessutom hittade ett sätt att LEVA,
och gå vidare utan bitterhet, trots sin tungt lastade ryggsäck... Läs "Pojken som kallades DET" med avsky,
men läs den också som en slags lärobok... För Dave Pelzer har MYCKET att lära ut.
Jag var tvungen att lägga ifrån mej den första boken flera gånger, just på grund av alla hemska handlingar
Dave blev utsatt för som barn. Både fysiska och psykiska, men jag kunde inte låta bli att fortsätta läsa,
för det är ju uppenbart att Dave fortfarande lever och för mej var det som att jag skulle valt att
blunda inför sanningen och det som Dave fått gå igenom genom att inte läsa färdigt...
Jag kände det som att jag hade skyldigheten att inte bara LYSSNA utan också HÖRA hans historia
och när jag valde att göra det, så lärde jag mej en massa av bara farten...
För mej är det fullkomligt ofattbart hur någon med Dave Pelzers upplevelser fortfarande lever
och dessutom fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk och den STYRKA denna fd pojke måste ha haft/har,
är något som imponerat djupt på mej. Dom HANDLINGAR och det SVEK som Dave utsattes för
av sin mamma var FRUKTANSVÄRDA, men det var, för det mesta, KONKRETA handlingar,
något som gick att ta och se på. Jag tycker att det finns ytterligare ett svek som Dave utsattes för
och som är minst lika hemskt... Ett mer ABSTRAKT svek, något som inte går att peka på,
och det var att människor som också stod honom nära inte gjorde NÅGONTING...
Dom gjorde något som, för mej, är värre än alla slag i världen...
Dom gjorde INGENTING...
JAG VILL SAMTIDIGT PASSA PÅ ATT TIPSA OM DOM ANDRA 3 (fortsättnings)BÖCKERNA:
POJKEN SOM INTE FANNS
POJKEN SOM ÖVERLEVDE
LIVETS MÖJLIGHETER
En katt bland hermelinerna??
Men jag tyckte i alla fall att det var sött att hitta
en PAPPABLOGG mitt bland alla mammabloggar... :)
Hur jag hittade den?? Jo, med hjälp av den här "slumpgeneratorn"...
Bloggtips...
Det är LINA's och hennes senaste inlägg med BLANDADE HÄLSOFAKTA
innehåller en hel del vettiga tips och råd.
Så här beskriver hon sej själv:
Hej, jag är Lina och är en åländska som studerar till hälsocoach.
Med denna hemsida motiverar jag förhoppningsvis andra att förändra sina liv och sin hälsa till det bättre.
Jag skriver en hel del om vad jag lär mig på utbildningen i Stensund och diverse fakta.
Plus att jag skriver om mitt eget liv och mina egna tabbar! Kom in och läs :)
Motto
Du är aldrig med om något som du inte klarar av, och du lär dig av allt du är med om.
Gör vad du vill så länge du inte skadar dig själv eller andra.
Det du gör kommer trefaldigt tillbaka, gott som ont.
You make ME happy!!
Det är MARIE som tycker att jag gör henne lycklig...
(Vilket är en skön känsla, eftersom jag "lekte hårfrisörska" och förvandlade henne till platinablondin
härom dagen och därmed också riskerade att göra henne ALLT ANNAT ÄN happy... Hihi!!)
Gulle dej och RIGHT BACK AT YA!!
DAGENS TÄNKVÄRDA...
Adam Herrman...
Ni får säga vad ni vill, men den snubben har MYCKET att säga
om man inte bara lyssnar och tittar, utan är beredd att HÖRA och SE...
Om man är villig att, istället för att säga "stackars dom där andra" eller
"FAN, vilka idioter!" ta en ordentlig titt på vad det är deltagarna EGENTLIGEN säger...
Vad människorna i programmet i själva verket förmedlar...
Att hela programmet dessutom är ytterst pedagogiskt uppstrukturerat gör det ännu lättare,
om man nu VILL förstå vad det är som sägs... ;)
Idag handlade programmet om människor som överlevt en flygplanskrasch och om deras upplevelser,
tankar och funderingar efteråt och det var intressant att se HUR OLIKA människor reagerar i en
krissituation och också hur OLIKA dom hanterar upplevelsen efteråt och hur annorlunda
EN person med posttraumatisk stress kan reagerar jämfört med EN ANNAN med samma tillstånd,
utifrån vad man har i sin "personliga ryggsäck"...
Dagens program handlade också om ADAM HERRMAN, en pojke (idag man)
som varit försvunnen i tio år, men som inte blivit rapporterad som saknad förrän nu...
Nu kanske ni tänker: Vad kan jag göra? Det gäller ju ett barn i USA...
Ett barn, som med största sannolikhet inte längre finns bland oss...
Sedan så tänker ni nog också, vilka j**la föräldrar och adoptivföräldrar...
Det jag vill säga är: PEKA INTE FINGRET PÅ DOM, utan SE vad det är dom GÖR...
Även om VI inte kan hjälpa Adam, så kan vi lära oss något...
Bl a genom att SE beteendet dom VUXNA runt Adam hade...
Både hans biologiska föräldrar, hans adoptivföräldrar och adoptivsläktingar lever,
fortfarande idag, 10 år senare, med en skuld, skam och förnekelse som, för dom flesta,
är både obegriplig och avskyvärd... Deras handlingar, varken är eller var korrekta,
men oavsett den känslan VI FÅR av avsky inför deras handlande,
så kvarstår fortfarande faktum ATT DOM GÖR DET, dom BETEER sej FORTFARANDE...
(KLICKA PÅ BILDEN för att läsa dom vuxnas berättelser...)
Så min fråga är: Vill vi SE eller vill vi BLUNDA??
När DU bestämt dej för vad DU VILL GÖRA så använd länken
genom att KLICKA PÅ BILDEN här nedanför...
För vet ni vad JAG TROR?? Vet ni vad JAG TROR plågar
ovanstående männsikor MEST...?
JAG tror inte att det är vad dom GJORT eller vad dom GÖR,
(även om det säkert är en stor bit i pusslet) utan det som JAG TROR
"håller dom vakna om natten" är det dom INTE GJORDE...
Väl mött i texten och ha en fortsatt bra kväll!!
/Anna
Jag gör ytterligare ett försök...
(I och för sej inget konstigt för dom som känner mej...)
Jag är fortfarande inte säker på OM den går att förverkliga eller "omsätta i praktiken",
men som dom säger: "Friskt vågat, hälften vunnet"...
Det är dessutom så (vilket jag accepterat för längesedan) att jag är en "DOER" istället för en "FOLLOWER"
och jag lever efter filosofin att "man inte får det roligare än man gör sej" och om jag har tråkigt så....
Ja, då skapar jag mitt eget roliga....
Så...?? Vad gäller då saken?
Jo, jag har under en längre tid gått och funderat på HUR TREVLIGT det hade varit
att få utbyta åsikter "face to face" med alla trevliga människor man springer på
tack vare bloggandet... Hela bloggvärlden är ju som ett litet nätverk av tankar, funderingar och åsikter,
yttrade av människor av olika kön, i olika åldrar och med olika bakgrunder, men på något vis
så lyckas man hitta en gemensam nämnare trots alla olikheterna och detta med personer som man,
rimligtvis, aldrig hade träffat och ännu mindre börjat prata med, om livets olika sorger eller glädjeämnen...
Så det är detta som fått igång mina "tomtar på loftet" och, som sagt, så har dom jobbat
lite si så där på halvfart med denna uppgift under en längre tid...
Men häromdagen när jag var ute på min skogspromenad och lyssnade på göken,
så tog beslutet liksom form och jag bestämde mej för att jag åtminstone
skulle plocka ut idéen ur arkivet och dela med mej... :)
Är nu detta något som du tycker verkar vara en kul grej och en bra idé,
även om du inte själv kan delta, så får du JÄTTEGÄRNA kopiera bilden och länka
den tillbaka till detta inlägg, för som sagt, alla bloggar har ju sitt eget lilla nätverk
och NI kanske har någon i er egna lilla bloggsfär som vill hoppa på idéen... :)
Detta är en INTRESSEANMÄLAN och därför binder man inte heller upp sej på något vis,
genom att SKRIVA EN LITEN KOMMENTAR om att man ÄR just INTRESSERAD och
eftersom min idé fortfarande befinner sej på planeringsstadiet, så finns inte heller
något spikat datum, men det handlar om två dagar, någon gång under sommaren...
På planeringsstadiet finns också att det ska finnas en möjlighet att handla kläder
från ITCHI, ONLY mm mm, till ett förmånligt pris (ungefär som ett "homeparty")
Jag återkommer med fler detaljer, så snart jag ser om intresset finns...
Det är heller inte meningen att "bara" bloggare ska få delta, utan ni som
"bara" kikar in och läser är också PRECIS lika välkomna!! "THE MORE, THE MERRIER!!"
Vill NI sedan komma med egna förslag så är dom hjärtligt välkomna!!
Väl mött i texten!!
/Anna
Minikissar till morgonkaffet... :)
Här har det hänt grejer i natt... JAG HAR BLIVIT KATTMORMOR!!
Det är Electra som har blivit mamma. Hon har gått här och vaggat ett bra tag
och, mer eller mindre, sett ut som ett slagskepp och sent igår kväll var det dags...
Jag fick agera moraliskt stöd och sitta jämte och prata med henne,
fram tills jag inte orkade längre. När jag gick och la mej sent i natt,
så hade två små missar "sett dagens ljus" och i morse när jag smög mej in i
"kattkammaren" så låg där fyra små mjuka pälsbollar... :)
Vad det är för sort och vad dom heter blir ett senare inlägg...
Vi hörs vidare i texten!
Kram Anna
Så var det då återigen dags...
Och det innebär ju SOM VANLIGT...
HA EN JÄTTEBRA KVÄLL!!
/Anna
Ett litet tips...
där hon på ett OTROLIGT målande sätt beskriver sin vardag och allt vad den nu kan tänkas innehålla.
Som ett exempel, KLICKA PÅ BILDEN och läs om hur hon tacklar oron över
sina tonåringar väl och ve och hur hon får dom att lära sej en läxa... :)
HÖR istället för att lyssna, SE istället för att titta...
I söndags avslutades AFTONBLADETS artikelserie om kvinnor som,
på olika sätt, blivit dödade av sina män, eller av en man som stod dom nära...
Har du inte redan varit inne och läst, så rekommenderar jag dej att göra detta...
Här är några reaktioner från kvinnor som lever, eller har levt med våld i sin närhet.
"Just nu uppbådar jag all kraft jag kan för vår flykt. Jag orkar som sagt inte längre vara under dödshot.
Jag vill få en chans till ett normalt liv. Jag vill kunna skratta och vara lycklig igen."
~ Kvinna som lever gömd ~
"Och vet ni vad jag tycker är det värsta?
Att VI VET... Att alla vet.
Och att inget ändå händer.
Jag har varit där själv."
~ Kvinna som levde 16 år med en man som slog ~"Jag är utsatt för det ni skriver om, nu skriver jag jättefort han ligger och sover bredvid mig.
Vaknar han så är det hemskt. Jag har aldrig i hela mitt liv tidigare råkat ut för detta.
Jag avfärdade det också som att kvinnan var delaktig.
Polisen har varit här, det har antingen varit vänner som ringt eller grannar.
Förra veckan kom dom igen och den ena kvinnliga polisen säger att det var patetiskt.
Jag försökte förklara att om hon själv råkat ut för det skulle hon förstå.
När jag var hos husläkaren för att dokumentera skadorna jag hade
(han satt då anhållen och jag var på väg att gå ifrån honom)
säger hon till mig att man ser på kvinnorna vem det är som råkar ut för det.
Ungefär som om det var mitt fel...
Alla överfall har hänt på natten och jag fick sömnproblem. Jag vågar inte somna.
Jag tackar er för ni skriver om detta så att folk förstår att vi inte provocerar
eller är på ett speciellt sätt. Jag är normal jag har fast jobb,
jag försöker sköta om mig men det är jättesvårt."
~ Kvinna som försöker lämna en våldsam man ~
"Statistiken angående kvinnovåldet tillhör jag numera och nu,
när jag sitter här vill jag banne mig göra något åt detta våld som breder ut sig.
Jag har ett namn... Jag har varit en notis i tidningen...
Jag är nu skyddad, bortglömd, gömd och så får det inte vara.
"I går ringde några vänner, berättade att i dag måste du köpa Aftonbladet.
Dom är så oroliga att även jag ska sluta på samma sätt."
~ Kvinna som väntar på besked om åtal mot en man ~
KLICKA PÅ BILDEN för att lyssna på kvinnornas berättelser
LYSSNA inte bara, utan HÖR, SE och KÄNN det som INTE SÄGS...
För runt dom här kvinnorna, männen (och barnen) finns ett nätverk av familj,
släkt, vänner, arbetskamrater osv osv...
Dvs MÄNNISKOR som har SITT EGET sätt att agera och reagera på...
Kanske är det genom att "låtsas som att det inte är så farligt" och
pga skam och skuld, komma med "råd" (säkerligen sagda i all välmening) som t ex
att "det bara är att bita ihop" eller att "man ska ta sej i kragen",
kanske reagerar dom med bitterhet och hämndlystnad pga förnekelse eller
KANSKE är det genom att med kärlek, empati och omtanke "lägga sej i" och att genom
någon slags INTERVENTION sätta stopp för ytterligare kränkningar och våld.
Jag vill avsluta med en fråga: VEM av dessa ovanstående är DU??
"Att TILLÅTA kan också FÖRSTÖRA...."
Väl mött i texten!
/Anna
DAGENS TÄNKVÄRDA...
I HAVE A DREAM...
En lite halvt knasig idé och vision, har jag i alla fall och jag är ännu inte säker på OM
den går att "omsätta i praktiken", men som dom säger: "Friskt vågat, hälften vunnet"... :)
Sedan så är det bara så (vilket jag accepterat för längesedan) att jag är en "DOER" istället för en "FOLLOWER"
och jag lever efter filosofin att "man inte får det roligare än man gör sej" och om jag har tråkigt så....
Ja, då skapar jag mitt eget roliga....
Så...?? Vad gäller då saken?
Jo, jag har under en längre tid gått och funderat på HUR TREVLIGT det hade varit
att få utbyta åsikter "face to face" med alla trevliga människor man springer på
tack vare bloggandet... Hela bloggvärlden är ju som ett litet nätverk av tankar, funderingar och åsikter,
yttrade av människor av olika kön, i olika åldrar och med olika bakgrunder, men på något vis
så lyckas man, hitta en gemensam nämnare trots alla olikheterna och detta med personer som man,
rimligtvis, aldrig hade träffat och ännu mindre börjat prata med, om livets olika sorger eller glädjeämnen...
Så det är detta som fått igång mina "tomtar på loftet" och, som sagt, så har dom jobbat
lite si så där på halvfart med denna uppgift under en längre tid...
Men idag när jag var ute på min skogspromenad och lyssnade på göken,
så tog beslutet liksom form och jag bestämde mej för att jag åtminstone
skulle plocka ut idéen ur arkivet och dela med mej... :)
Sedan så gjorde stunden i badkaret sitt och nu har jag totat ihop ett första utkast...
Inga detaljer än så länge... Eller jo, dom finns... Men jag låter er visa erat intresse först, innan jag går vidare... ;)
Vill NI sedan komma med egna förslag så är dom hjärtligt välkomna!!
Så med andra ord... Är detta något som DU skulle våga dej på,
KLICKA PÅ BILDEN för att anmäla ditt intresse...
Och kom ihåg... FRISKT VÅGAT... :)
(Och jag vill tillägga att detta inte är ett "könsrelaterat" förslag.. Hehe!!
Den karl som VÅGAR sätta sin fot i en hönsgård är OCKSÅ hjärtligt välkommen..)
Sedan så är det ju så att VAR OCH EN av oss har sitt "eget lilla nätverk",
så om ni vill kopiera bilden och länka vidare hos er på ERA bloggar, GÖR DET!! :)
Det är som LITENTANTA sa: The sky is the limit!! :)
(Och NEJ, Marie... Tanken ÄR INTE att vi ska VARA VAKNA i 24 timmar... Hehe!!)
Bubbel i badkaret...
Ikväll tänker jag ägna mej åt både yttre och inre själavård...
Ni hittar mej i badkaret... Men SSSSSSHHH!! Jag TÄNKER... ;)
Kram och ha en bra kväll!!
DAGENS TÄNKVÄRDA...
men nu ska det bli ändring på detta.. :)
(Precis som tidigare är bilderna i denna KATEGORI länkade)
TÄVLING!!
KIKA IN HÄR om du vill veta mer om produkten
(BILDEN ÄR LÄNKAD OCH TAR DEJ DIREKT TILL KARIN's TÄVLING)
MAGICAL MANICURE PEELING
En olje peeling med salt från döda havet.
Fantastisk att lägga till när man gör manikyr.
Peela försiktigt din hand,skölj utav salt (torka er inte) massera därefter in olja.
Avsluta gärna med Magical manicure handcreme.Eller använd i dushen och passa på att peela dina hälar.
MAGICAL MANICURE HANDCREME
En uppmjukande handkräm med en fräsch doft.
Går snabbt in i huden utan att kladda.
Fungerar lika bra över hela kroppen.
TÄVLINGSREGLER:
Lägg till KARIN'S BLOGG på BLOGLOVIN'
(dvs prenumenera på bloggen).
Länka till bloggen från din blogg/hemsida.
Lägg även upp tävlingen i din blogg/hemsida.
Frågan är... Använder du handkräm?
Tävlingen avslutas den 25/5-2009
Bland blondiner & Pirater... :)
Efter ett par ord med MARIE på msn på morgonen, så fick jag för mej att ge mej ut
på en liten upptäcksfärd till Skåneland (igen)...
Jag har ännu inte, efter dryga sex år i södra Halland, anpassat mej till att min
barndoms semestermål ligger precis runt knuten och därför är jag BARNSLIGT förtjust
i att kunna sätta mej i bilen och tuffa i väg, med nya resmål i sikte, utan att, för den sakens
skull, behöva planera allt för långt i förväg och utan att det ska behöva kosta skjortan...
Så sagt och gjort... Jag hämtade G lite tidigare på korttids och sedan bar det iväg
längs med 24:an. Vi kom fram till MARIE strax efter kl.13 (och JA, jag körde fel... Men bara LIIIIIITE..)
G tjatar om att vi ska köpa en GPS (eller vad det nu heter), men lika enveten som mamsen är
när det gäller att INTE använda dom där nya scannermojjängerna Maxi börjat med, lika enveten,
gammal och gaggig tänker jag vara när det kommer till denna lilla mollijox och jag tänker
FORTSÄTTA VÄGRA att betala för att ha "en tant" som tjatar om att man ska svänga höger eller vänster...
(Jag tycker det räcker med en 12-åring som frågar om "VI INTE ÄR FRAMME SNART"...)
Saken är den att jag TYCKER OM att köra fel, för ni skulle bara veta
så mycket ROLIGT och så MÅNGA NYA erfarenheter och upplevelser,
jag råkat ut för, när jag hamnat "vilse"... Något som jag hade gått miste om,
i fall jag hade haft en "tjötkärring" på instrumentbrädan... :)
Några bildbevis får ni INTE, för kameran lämnade jag hemma.
Jag tror inte att MARIE är särskilt ledsen över detta, för vi förvandlade henne till en
blondare blondin och VEM vill bli förevigad och uthängd på nätet i slinghätta...
Inte jag i alla fall, och säkert inte MARIE heller... (tihi)
Men även utan bildbevis så kan jag tala om att MARIE blev snygg i håret och
att det var en mycket trevlig dag, som innehöll en lite mindre och en något större kille
som hade kul ihop, grillat, trevligt sällskap och sist men inte minst HUNDAR... :)
För om jag ska sammanfatta, så tror jag ändå att den som "hade trevligast" var Agge...
För MARIE råkar ha fyra tikar (i olika storlekar) och behöver jag tillägga att det var en
MYCKET nöjd och belåten Agge-Bagge som sov som en stock HELA VÄGEN hem...
TACK MARIE för att du vågade släppa in oss och nästa gång är det min tur!!
Kram och ha en jättebra dag!!
Hemma igen...
Det har varit en väldigt trevlig dag och en längre utläggning kommer tillsammans med morgonkaffet...
Då ska jag också svara på alla kommentarer jag fått idag!!
TACK för dom!!
NATTI NATTI och SOV SÖTT!!
Come take a walk with me... :)
Jag tänkte ta med er på min morgonpromenad...
I början av promenaden gick jag förbi den lokala "bykändisen" som bor i det här huset...
Gissa vem av dessa fyra det är??
Jag ska ge er en liten ledtråd... Han letar fortfarande fru och,
för att återknyta till tidigare inlägg, så låter han nog mer som en tupp än en gök... :)
"So all you single ladies"... Först till kvarn... (hehe)
Sedan fortsatte promenaden över ängarna...
Kossorna hade precis vaknat och var mitt i frukosten... Dom blängde lite surt på mej när jag tog kort på dom...
Kanske var det för att dom inte tyckte om att jag, så att säga, överraskade dom på "sängkanten"... 
Ett par kråkor satt och klarade av morgonskvallret när jag gick förbi...
Till sist gick vi förbi den här lille filuren, som VARJE GÅNG vi går förbi försöker låtsas som att Agge
inte är DET MINSTA spännande, men som inte är särskilt bra på att dölja sin nyfikenhet... Hihi!
Efter promenaden så kurrade det rejält i magen och eftersom vår lilla ICA-butik
har stängt på söndagarna, så tog jag bilen in till "stan" för att köpa några färska frallor...
Jag rattade skrothögen ut på 24:an och döm om min förvåning när jag nästan krockade
med en stackars anka som förvirrat spatserade omkring ute på vägen...
(En så'n här var det, men jag fick låna en bild, eftersom jag lämnat kameran hemma...)
(Tur för honom att det var tvåfiligt, just på den sträckan som han valt att irra omkring på
annars hade han nog blivit "sprängd anka"...)
Idag ska jag och G ges oss ut på en roadtrip till sydligare breddgrader.
En rapport om detta kommer med största sannolikhet senare... :)
Kram och ha en underbar söndag!!
I går var det göken...
...som gol och idag var den här hönan uppe med tuppen!!
Japp, för så var det verkligen... Eller rättare sagt,
jag tror till och med att jag VÄCKTE TUPPEN, för jag ramlade ur sängen strax efter halv 6!! :)
Detta efter en natts välbehövd sömn. Kom i säng strax efter kl.22 i går (lördag)
vilket inte har hänt sedan... Sedan... (hmmm) Ja, jag kan inte komma ihåg när... :)
Nu ska jag slänga på mej gympadojjorna och ge mej ut på en längre promenad med Agge.
Kram och ha en bra start på dagen!!
Summan av kardemumman...
Så... Vad har jag då haft för mej denna lördag?
Jag har inte suttit vid datorn en sekund... (HEHE! Den lilla lögnen gick ni väl ändå inte på...)
Men jag har faktiskt inte BARA suttit här... Jag var ju ute på morgonpromenad,
sedan så satte jag i gång med att plocka lite här hemma och
innan jag visste ordet av, så var klockan redan halv 6!!
(Något som jag blev medveten om, när jag för en kort sekund, fick för mej att jag
skulle åka och våldgästa MARIE, men jag insåg snart att tiden inte räckte till...) *L*
I stället tog jag en liten skogspromenad till med Agge, ringde Giovanni på korttids och
sedan blev det pizza och ett glas rödvin...
Idag blev det tomat/basilika/vitlök och MAAAAAAASSOR med mozzarellaost!! :)
Nu är jag PROPPMÄTT och det blir soffläge en liten stund till, innan det är dags för sängen.
Det var i maj när göken gol... :)
Nu har jag varit ute i skogen och lyssnat på göken...
Och titta vad jag hittade!!!
HA EN JÄTTEBRA LÖRDAG!!
Kram Anna
Bara regn hos mej...
För "inne hos mej" så är allt OK!
Som jag skrev i mitt inlägg, så tycker jag inte om att älta och det går snabbare och snabbare
för mej att få rätsida på saker och ting uppe på hjärnkontoret,
för jag har ju verktygen och jag VET vad jag ska göra... ;)
Jag snackade lite snabbt med "min" Berit idag och även om hon inte säger så mycket,
utan mest "bara" lyssnar, relaterar till annat och säger emot lite då och då,
så är det något hon gör som är ovärderligt... HON HÖR!!
Tack för att du finns!!
Jag tänker låta GENE KELLY få avlsuta med sin syn på regnet... :)
(Den här är till Er Alla, men lite si så där extra till dej, MARIE... Hihi!!)
Ha en bra kväll!!
Jo, jag kom att tänka på en sak...
utan hellre vill skriva till mej direkt, så går det jättebra.
Jag blir jätteglad för alla mail jag får, men om ni inte
får något svar tillbaka på stört, så ta det inte personligt.
Det beror troligtvis dels på att jag har mitt jobb och dels på Giovanni,
men det kan också bero på att jag behöver ta en stund att tänka efter
och reflektera över saker och ting... :) Något som jag har insett är en nödvändighet.
KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SKICKA MEJ ETT MAIL
This is MY confession...
Nu är jag ROSENRASANDE!!
Anledningen till min ilska är AFTONBLADETS artikelserie om kvinnor
som blivit mördade, eller dräpta av sina män...
Eller ja, det är inte artikelserien som gjort mej skogstokig, utan det är följande kommentarer
som finns att läsa där, som fått mej att frusta som en tjur framför ett rött skynke!!
En oerhört tragisk händelse. Jag kallar det inte ens mord utan dödande av barmhärtighet.
Polismästare Benny Ericsson om ett fall där en kvinna i 80-årsåldern
dödats i Kårböle.
Det här handlar ofta om missriktad omtanke.
Tage Sohl, chef för våldsroteln, om en man som dödat sin fru efter att han
fått besked om prostatacancer.
Juridiskt sett är det kanske mord, men de här utredningarna läggs oftast ner ganska omgående.
Det här är mycket vanligare än många tror.
Lars Johansson, chef på länskriminalen i Skövde, om en äldre man som
skjutit sin fru som var gammal och sjuk.
ORIANA DINES, 43
Död 9 april 2000
Hon flyttade från Rumänien med sin son Orian 1992, för att han skulle få bättre stöd för sitt funktionshinder.
I Sverige träffade hon en ny man. Sambon misstänkte att hon var otrogen och han kände sig förföljd av andra människor. Den 2 februari försökte han strypa henne. När polisen kom till platsen levde hon fortfarande, men hon vaknade aldrig.
ANNA-LISA JOHANSSON, 65
Dödad 17 augusti 2000
Hon bodde i Karlshamn och trivdes med att vara särbo. I juli skrevs särbon ut från ett behandlingshem.
Kort därpå blev hon arg när han hade fått ett återfall. Mannen nekar till att ha strypt Anna-Lisa.
JENNIFER ANDERSSON, 18
Dödad 20 juni 2001
Hon hade ett smittande skratt och tränade karate i Gustavsberg söder om Stockholm.
Hade tagit en bronsmedalj vid junior-VM. Hennes tränare var dubbelt så gammal.
Att de hade haft en närmare relation var ingenting hon berättade för sin familj.
Det tog nästan fyra minuter att strypa Jennifer, enligt rättsläkaren.
GUNILLA ANDRÉN, 57
Dödad 23 juni 2001
I hela sitt liv hade hon omgett sig med husdjur, allra helst katter.
Hennes döttrar växte upp med pappa. Gunilla bodde med sin nya sambo sedan några år.
Vänner och grannar såg blåmärkena och hörde skriken. Men det viftades bort som fyllebråk.
Till slut misshandlade han henne till döds genom slag och sparkar och genom att hoppa på henne.
Det här är bara några exempel från AFTONBLADETS lista över dom 153 kvinnor
som under 2000-talet blivit dödade av en man som stod dom nära...
Saken är den att jag KUNDE ha varit en av dom där 153 kvinnorna...
På ett sätt är jag det, men skillnaden är den att jag överlevde.
Jag är en av dom som fortfarande KAN berätta...
Och det är precis det jag bestämt mej för att göra.
Något som absolut inte varit självklart och definitivt inte enkelt.
Snarare tvärtom... Jag ville, till en början, inte berätta i detalj om vad som hände mej,
för att jag var av den åsikten att det skulle kunna tolkas som att jag ville "hänga ut någon" och
min personliga uppfattning är den att man inte MÅSTE veta alla detaljer för att kunna ha förståelse...
Men så tänkte jag ett tag till och när jag läste om handlingarna dessa kvinnor blivit utsatta för,
både av sina män och av polisen, så bestämde jag mej.
Jag insåg att för mej så betydde att inte berätta detsamma som att "glömma bort" (förneka)
som att själv trivialisera mina egna, och på något sätt även andra kvinnors, upplevelser.
Det skulle dessutom, indirekt, också vara som att blunda för Giovanni's och
alla andra barns erfarenheter som dom borde fått vara utan.
(Detta oavsett om dom fortfarande är barn eller nu hunnit bli vuxna...)
På något sätt skulle att INTE berätta vara som att säga till mej själv att jag BORDE
fortsätta skämmas och känna skuld... Därför har orsaken till att jag väljer att berätta inget att göra med
att jag vill göra någon medvetet illa eller för att jag vill hämnas...
Jag har, sedan den 25 november 2007, fått min upprättelse och jag har gått vidare med mitt liv,
men istället för att göra det genom att hämnas eller lägga skulden på någon annan,
i stället för att "älta" (hatar verkligen det ordet), känna bitterhet, hat, skam och skuld,
så har jag valt att gå vidare genom att FÖRSTÅ och FÖRLÅTA...
Och tro mej, jag har SÖRJT att mina drömmar och förhoppningar gick käpprätt åt helvete...
Jag vill också tillägga att jag, under mitt förhållande, inte tyckte särskilt bra om den person
som jag "förvandlades" till (det var ungefär som grodan som blir en prins, fast tvärtom...)
men eftersom jag SJÄLV, flera gånger, gjorde valet att stanna i detta förhållande,
så bestämde jag mej, till slut, för att SJÄLV göra något åt saken.
(Jag skriver SJÄLV och inte ENSAM för dom orden har två helt olika betydelser för mej...)
Med andra ord, så bestämde jag mej för att ta ansvar för mej och mitt och
jag lät andra ta ansvar för sej och sitt. Det var inget som hände över en natt, utan jag har lagt ner
mycket "blod, svett och tårar" på att ta mej dit jag är idag och jag är otroligt tacksam
för all den hjälp jag fick under resans gång och enormt stolt över mej själv,
för att jag vågade ta en ORDENTLIG titt på mej själv i spegeln...
Min fd sambo är ingen elak människa... Precis som elaka människor kan göra snälla saker,
så kan en snäll människa göra elaka saker... Vilket av det är värst tycker ni?
När vi nu ändå är igång med att jämföra, så har jag en liten fundering...
Blir en elak handling mindre elak om den utförs av snäll människa,
eller blir den mer elak bara för att den utförs av någon som är elak?
Eller tvärtom, är en god handling mer värd om den utförs av en snäll människa, än av en elak?
Och vem är det som bestämmer vem som är snäll och vem som är elak?
Tro nu INTE att jag på något sätt rättfärdigar, eller urskuldar det mitt x gjorde, för den HANDLINGEN
han utsatte mej för VAR BÅDE FEL OCH ELAK. Det jag gör, genom att ställa ovanstående frågor,
är att reflektera över varför det ska vara nödvändigt att göra precis det som polismännen gör...
Att dom, utifrån sina egna värderingar, med sina kommentarer, "rankar" vilka kvinnor (läs människor)
som är mer eller mindre värda att "ödsla krut på" och DET är i MINA ÖGON en hemsk handling
och jag struntar BLANKT i om poliserna som yttrat dessa kommentarer i grund och botten är genomgoda,
eftersom dom visar en brist på empati och förståelse som jag tycker borde vara straffbar...
När dom väljer att yttra sin åsikt så är deras HANDLING inte mycket bättre än det männen gjorde
mot sina flickvänner, fruar, sambos osv när dom utsatte dom för våld, eftersom åsikten i sej,
även om den inte är direkt livshotande, åtminstone är minst lika kränkande...
På ett sätt är jag glad för kvinnorna dom kommenterar, eftersom dom slapp att höra dessa
polisers uttalanden, men jag blir samtidigt ledsen för dom anhöriga som ska behöva läsa dom...
Jag har liknande upplevelser och den oförståelse dessa "lagens väktare" kan
visa upp är för mej obegriplig, eftersom dom ju ska vara "the good guys"...
Men som jag alltid sagt: Skitstövlar finns det I ALLA LÄGER...
En del av er kanske tänker tanken att jag valt att gå in på detaljer om mej och mitt
för att få fler besökare på bloggen... Och till er vill jag säga: Ja, varför inte...?
Om det nu skulle bli så, varför skulle det vara så fel om någon som behöver får läsa det här?
Kanske hjälper mina ord någon att ta steget ut ur ett destruktivt förhållande
innan det är försent, kanske inte... Kanske får mitt val att dela med mej av mina upplevelser
någon att agera och hjälpa någon annan, som befinner sej mitt i en extremt kaotisk vardag.
Kanske kan valet att skriva om mej och mitt hjälpa någon att inse, att det dom varit med om inte,
på något sätt, är trivialt och skamligt och på så vis komma ur en ond cirkel av bitterhet,
skam, skuld och besvikelse över att allt inte blev som det "borde" ha blivit...
Kanske, och jag skriver KANSKE, kan mina ord hjälpa någon en bit på vägen att ta vara på sej och sitt...
Någon sa till mej för snart ett och ett halvt år sedan:
"Anna, jag är inte intresserad av VAD DOM GJORDE...
Jag är intresserad av DEJ och vad DU GJORDE och av vad DU GÖR..."
(Fundera över dom orden en stund...)
Lika lite som att mitt motiv till att, öppet och ärligt, dela med mej av mina upplevelser skulle ha något med
hämndlystnad att göra, så skriver jag inte heller för att få sympatier, eftersom jag INTE tycker synd
om varken mej själv, eller min fd sambo. Däremot så har jag en önskan om att kunna skapa förståelse.
Inte bara för mej och mitt, utan framför allt för varandra och att någon, förhoppningsvis,
ska kunna få nya insikter om, och förstå, sej själv bättre...
En del av er kommer att förstå vad jag menar, en del inte och en del kommer,
med största sannolikhet, att missförstå det jag försöker säga....
Men vet ni..??
För mej spelar det ingen roll... För det här är MIN historia.
För MEJ finns det INGET trivialt i det som hände mej den där natten,
eller i insikten om att min son hade kunnat vara utan mamma...
Utifrån där jag står, så går insikten jag har, om att jag hade tur som överlevde, inte att bedöma
med en siffra på en "rankingskala" och om ni frågar Giovanni, även om han, för det mesta,
tycker att hans morsan kan vara en riktig "pain in the butt", så ska ni se att han nog,
för en gångs skull, håller med sin mamma...
När jag läser kommentarer på olika sidor på nätet, lyssnar till vad andra människor säger
och tittar på hur dom beteer sej så kan jag inte låta bli att undra:
Vad är det som gör att vi har ett behov av att bedöma och klassificera ANDRAS
UPPLEVELSER utifrån VÅRA EGNA värderingar, åsikter och erfarenheter,
oavsett VAD det gäller, oavsett om dessa upplevelser är katastrofala eller "bara"
"vardagligt kaotiska" och oavsett om dom är positiva eller negativa?
Om vi ska ranka det som kvinnorna AFTONBLADET skriver om fick uppleva,
så måste vi ju, i rättvisans namn, dessutom gå in på VAD och VILKEN handling som är värst...
Är det att bli skjuten, knivhuggen eller strypt till döds?
Eller är det värre om dom blivit utsatta för mer än en av dessa handlingar?
Vi måste i så fall också fråga oss vad som är bättre, att vara död eller levande?
Hade det "gett mej pluspoäng" om jag HADE mist livet?
Eller för att se andra sidan på myntet, är jag "bättre" än "dom där" kvinnorna för att jag inte dog?
Det jag undrar är: SPELAR DET NÅGON ROLL??!!
(För ni hör säkert själva HUR DUMT det låter...)
Jag har aldrig sett mej själv som ett "offer", men genom att ta beslutet att jobba med mej själv,
så bestämde jag mej också, omedvetet, för att inte riskera att bli en siffra i statistiken.
Ibland känns detta beslut som att jag "sålt min själ till djävulen" (kolla gärna in på den här länken),
men för det mesta har det helt klart varit värt besväret och jag inser att jag egentligen
(som den obstinata människa jag är) faktiskt gjort precis tvärtom.
Jag hämtade hem mej och min själ från en "långsemester" på "varmare breddgrader"...
Anna, snart 38
Vaknade upp och fattade grejen 25 november 2007
(Hallandsposten januari 2008)
En 32-årig man har åtalats för grov kvinnofridskränkning.
Under narkotikarus misshandlade han sin flickvän hemma i hennes bostad.
Mannen och kvinnan har levt i ett stormigt förhållande i flera år.
De har tidigare varit sambor, men på senare tid har de träffats mera sporadiskt.
En orsak är att 32-åringens narkotikamissbruk accelererat.
Vid förhör framgår det att mannnen vid upprepade tillfällen misshandlat kvinnan.
I samband med att paret besökte en festlokal 2004 blev de osams och mannen ska då ha
slagit och sparkat henne medan hon låg på marken.
Misshandeln fortsatte när de kom till den gemensamma bostaden.
Kvinnan har berättat hur hon vid ett flertal tillfällen mellan 2004 och 2007 fått ta emot örfilar,
blivit knuffad och slagen. Vid ett tillfälle ska mannen ha slagit med handlovarna mot båda hennes öron,
vilket resulterade i att den ena trumhinnan sprack. Misshandeln kulminerade natten den 25 november 2007
då 32-åringen kom hem till kvinnans bostad. Vid tillfället var han påverkad av amfetamin och sömnmedel.
Kvinnan tyckte att det fick vara nog med hans knarkande och ville att han skulle packa sina saker och gå.
32-åringen ska då ha utdelat ett stort antal knytnävsslag med båda händerna mot hennes kropp.
Våldet fortsatte med att han tog strupgrepp med armvecket mot hennes hals och
tryckte ner hennes huvud mot sängen med sitt knä.
I förhör har kvinnan uppgett att hon den här gången kände att hon inte fick någon kontakt med mannen.
Hon beskriver hans blick som att "det inte fanns någon människa där innanför".
Enligt kvinnan upphörde misshandeln helt plötsligt: "Det var som att stänga av en knapp".
Mannen har varken kunnat erkänna eller förneka brott. Han säger att han inte minns händelsen.
Däremot har han erkänt tidigare fall av misshandel mot kvinnan.
Kvinnans målsägarbiträde påpekade att kvinnan agerat på ett
närmast unikt sätt i samband med rättegången.
"Att hon inte ställt något enskilt anspråk på den åtalade är mycket ovanligt.
Det visar tydligt att det för henne inte handlar om pengar", sade kvinnans advokat
och han betecknade hela historien som djupt tragisk.
Jag vill avsluta med att säga att det inte blir några fler inlägg idag...
Det satt långt inne att skriva den här texten och även om jag tänkte igenom allt noga
innan jag valde att lägga ut det på bloggen, så behöver jag ändå ta lite tid
för mej själv att begrunda att jag tog steget...
KRAM PÅ ER ALLA & VÄL MÖTT I TEXTEN!!
/Anna
...vän eller anhörig till en kvinna som misshandlas:
Kvinnofridslinjen
Telefon: 020-505050, http://www.kvinnofridslinjen.se/
Här kan du få råd om hur du ska agera om du är orolig för din vän/anhörig.
Kvinnofridslinjen
Telefon: 020-505050, http://www.kvinnofridslinjen.se/
Nationell stödtelefon för dig som upplevt hot och våld.
Öppen dygnet runt årets alla dagar.
Att ringa till Kvinnofridslinjen är gratis och det syns inte på telefonräkningen.
Här svarar socionomer eller sjuksköterskor med erfarenhet av att möta människor i kris.
God morgon alla små "drakar"...
Drakar, ja... Det är en gammal "titel" som ett x gav mej, en gång "back in the 80's"...
(Dvs för mycket mycket mycket längesedan...)
Jag vet inte om den var särskilt välförtjänt och inte heller om den var menad
som en kärleksyttring, men jag valde, i alla fall, att tolka den på det sättet... (hehe)
Kram och hoppas ni får en bra start på dagen?!
NATTI NATTI!!
En ängel kom till Herren Gud och förde fram ett viktigt bud:
Ett mänskobarn ska födas snart, ett speciellt och underbart.
Det barnet är av sådan sort som inte lär sig lätt och fort,
men sitter allvarsam och vek och ser på andras stoj och lek.
I skaparns tanke helt perfekt, för världen ter han sig defekt,
och vad han tänker, vad han vet är en väl bevarad hemlighet.
Därför behövs en mor och far som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär ett barn som mycket bräckligt är.
Att få det barnet i sin vård, det är en gåva och en nåd.
I tro och kärlek växer den som anförtrotts den uppgiften.
Så Herre, välj med omsorg dem som kan den lille ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror och nåd och frid och värme bor.
Alphamale vs. Alphafemale...
att jag tjatar eller upprepar mej, utan det är mer som att jag tänkt samma tanke två gånger... :)
Jag har däremot förnyat det lite genom att byta ut bilderna.. :)
Väl mött i texten!
ALPHAHANE vs. ALPHAHONA...
Nu tänker jag ge mej ut på VÄLDIGT djupt vatten... :)
Jag fick tidigare i år ett "uppdrag" (eller i alla fall ett önskemål) om att avhandla ämnet
"Alfahanar & alfahonor", vad är det för något och FINNS DOM..??"
Jag blev samtidigt ombedd att ge en så objektiv syn på saken som möjligt, vilket kan bli svårt,
eftersom jag ser på ämnet med en alfahonas ögon... (hehe)
Läs själva här nedanför, så förstår Ni vad jag menar...
För det vet ju ALLA att en Facebook-quiz alltid stämmer till 100%...
Your Result: Alpha Wolf
You are a pack leader.
Strong, independent and noble.
People look to you for guidance and security.
You get the first pick of everything,
and you are a born leader.
Beware though...
Getting what you want isn't always as
important as getting what you need.
Så trots att jag har ovanstående faktum emot mej, så har jag bestämt mej för att
"ta tjuren vid hornen"och som den omtänksamma människa jag är,
så tänker jag därför göra ett tappert försök att göra som jag blivit ombedd.. ;)
Jag har, sedan jag började blogga, vid ett flertal tillfällen stött på begreppen
alfahane (eller alfahanne) och alfahona. Bland annat i det HÄR inlägget på AROM's blogg
När man GOOGLAR orden så är det här ett axplock av vad man får fram.
WIKIPEDIA på engelska (logisk förklaring)
WIKIPEDIA på svenska (knapphändig förklaring)
ALFAHANE.SE (jag börjar fnissa lite smått...),
MANLIGT.BLOGSPOT.COM (fnissar fortfarande...)
HÄR hittade jag följande beskrivning av vad en alfahanne är:
"Bland många däggdjursarter är den dominanta hanen, eller alfahannen, den enda som tillåts
föröka sig och ha sexuellt umgänge. Hanar av lägre rang kan dock emellanåt nästla sig in och få
åtnjuta tillgång till honor. Dock är det en förbjuden handling som straffas hårt av den dominanta hanen,
om det kommer till hans kännedom. Emellertid har även den mest utvecklade arten,
förutom homosapiens, inget språk eller likvärda kommunikationsmedel för att bekräfta information.
Dominanta hanar, liksom andra medlemmar av en art, annan än homosapiens,
får bara vetskap om sådant de kan iaktta.
(Min reflektion på ovanstående är: Ja, men är inte det ganska bra..??
Att man iakttar beteende/handling och grundar sin uppfattning på faktiska händelser..
Jag vet inte riktigt VAD jag ska tycka, för alla har väl, någon gång, önskat att vissa homosapiens
varken kunde skriva eller tala... Haha!! Det var troligen vid ett sån't tillfälle som
uttrycket "Mycket snack och lite verkstad" myntades...)
Det mänskliga samhället är dock inte så extremt i sin struktur som samhällena hos vissa arter,
där bara alfahannar förökar sig. Det finns en utpräglad tendens för alfahannar att söka sig till så många
sexualpartners som möjligt, och renodlade alfahannar utmärker sig genom att lyckas erövra
en större andel honor än vad som torde anses vara deras rättvisa lott."
(Jaha, ja.. Och den enda skillnaden där var att dom "djuriska" alfahannarna tydligen,
helt i motsats till homosapiens, söker sexualpartner för fortplantningens skull..
Återigen ställer jag mej frågan om inte djuren ändå är smartare..??
Åtminstone så har dom ju, genom sitt agerande, en ambition om att åstadkomma något... )
..."i vilket som helst givet samhälle strävar runt 80 % av kvinnorna för endast 5 % av männen.
Dock är dessa 5 % obotligt svåra att fås att ingå permanenta förhållande.
Det är därför kvinnor, som emellanåt är tillgängliga för alfahannar, också kan nöja sig med permanenta
förhållanden med beta- (medelmåttiga och villiga till giftermål),
eller gamma- (undermåliga men villiga till giftermål) exemplar av arten."
(...och här vill jag tillägga att fnittret övergått i gapskratt.. Det var väl det jag VISSTE!!
Att vi kvinnor av empati ingår "barmhärtighetsäktenskap" med män som står längre bak i ledet...
Eller gör vi det för att vi ska kunna sätta oss på dom...?? Hmm.. Ja, det finns ju ALLTID två sidor på ett mynt...)
När det gäller definitionen på vad en alfahona är, så är informationen nästan obefintlig.
Titta bara på skillnaden mellan antalet träffar..
Alfahanne/hane = 58 600
Alfahona= 10 900
Alphamale= 83 000 000!!!
Alphafemale= 8 840 000
Ett par exempel på sidor som jag hittade var:
"How to be an alpha female",
"Is there any such thing as an alpha female"
och så till sist...
Min personliga favorit:
"Alpha Female: Leader of a Pack of Bitches..."
Min uppfattning är att vi börjat använda begreppen alfahanne och alfahona när vi vill beskriva
en viss sorts individ av rasen HOMO SAPIENS SAPIENS och att det är ett "modeord",
som har uppkommit i ett samhälle där det blivit så oerhört viktigt att få bekräftelse
och bli sedd... Där störst, bäst och vackrast är det enda som gäller,
och där det egentligen inte spelar någon roll vilket sätt man väljer att använda sej av för att
uppnå detta mål, även om det innebär att man är måste tänja på gränserna för sin egen stolthet
och på olika sätt förnedra sej själv, bara för att i 15 minuter få stå som "herren på täppan"
och slå sej på bröstet som den värsta gorillahanne...
För mej låter inte detta som ett beteende hos en alphamale eller alphafemale...
Snarare som en flock med hyenor eller gamar...
Som jag ser det, så verkar "summan av kardemumman" vara följande:
En alfahanne är stor, ståtlig och eftertraktad.
En alfahona är dessutom en bitch..
Ja ja... Med andra ord.. Inget nytt under solen... (hihi)
(förväxla nu inte självsäkerhet med arrogans) sätt klarar av att möta sej själv och sina medmänniskor.
Som kan acceptera sina och andras fel och brister, och som har tillräcklig med självinsikt
och mod att utveckla både sina goda och dåliga sidor.
Rapport från den stolta modern... :)
Det var en glad prick som stegade innanför dörren nu på eftermiddagen och som stolt visade upp sin plakett,
som han förvärvat genom väl utfört arbete både på löparbanan (??) och genom 3-kamp i bolltävlingar.
Nu står segermellanmålet på schemat... Vad det blir? VÅFFLOR naturligtvis!! :)
En liten ängel att ta med dej under dagen...
GOD MORGON!!
Ja, varm i skinnet är jag fortfarande... Och öm i kroppen...
Så därför tänker jag idag använda följande rekvisita:
Säng, soffa, kudde, täcke, laptop och panodil... :)
Även om mamsen för tillfället är av det vissnare slaget, så var det en, kanske inte så pigg,
men definitivt glad Giovanni som kom iväg till skolan i ett rasande tempo... :)
Taxi-Kenneth såg riktigt snopen ut och kanske fick han känslan av att det skett ett vardagsmirakel,
för G var på väg ut till taxin innan han ens hunnit öppna bildörren...
Varför nu denna glädje och brådska, undrar ni säkert...
Jo, Giovanni och hans klass ska åka till Falkenberg på friidrottsdag hela dagen.
Nu är det inte direkt så att min son är så värst intresserad av att utöva någon slags
fysisk aktivitet, men anledningen till hans glad humör var att han idag ska få åka:
(Ännu en av G's passioner: ALL SLAG KOLLEKTIVTRAFIK)
Synd bara att det är kallt och regnigt, men det är nog inget som han sörjer nämnvärt...
Stor kram och ha en bra dag!
/Anna
Nähä...!! Det HÄR tänker jag inte gå med på!!
Fattar ni...!! Jag som i stort sett ALDRIG är sjuk har fått FEBER..
Sitter här och känner mej som att jag stoppat huvudet i micron eller nå't
och det känns som att kroppen fastnat i en mangel...
(Är det så det känns när man är sjuk??)
Jag gick igenom alla möjliga tänkbara orsaker till varför kroppen uppförde sej så konstigt,
innan jag drog slutsatsen att det nog var så att jag verkligen blivit attackerad av någon bacill...
Något som i mitt huvud varken är logiskt eller står överst på checklistan... :)
Feber för mej är lika sällsynt som galna kosjukan (hoppas det inte är den jag åkt på...)
eller någon annan exotisk sjukdom...
Kan det kanske vara något av dessa baciller jag råkat ut för,
för det hade ju nästan varit trevligt... :)
KRAM och vi får se hur på alerten jag kommer att vara dom närmaste dagarna...
Om jag får bestämma är febern borta vid 9-tiden ikväll... :)
Om Jantelagen ersattes av dom 12 stegen...
Jag hittade ett litet citat när jag letade bilder som jag tycker sammanfattar och binder ihop det hela...
Så om du inte orkar läsa allt, så kan du sluta här... :)
Om du nu ändå väljer att fortsätta läsa, så vill jag upplysa om att det här är ett inlägg i repris, för jag tror
FORTFARANDE inte att det är någon som bläddrar sej flera månader tillbaka i ett bloggarkiv
(förutom jag då, när jag febrilt letar efter mina egna "tankar" och "funderingar"...)
Jag har vid ett flertal tillfällen påstått att jag är en "antijantelagare" och det här är MITT SÄTT
att se på saker och ting och (och tro det eller ej, min kropp gör faktiskt som munnen säger
och det är när jag glömmer av mej ibland, pga gamla väl invanda beteenden,
som jag tar ett steg tillbaka och kikar lite kritiskt på mej själv...)
Om du vill kommentera eller ställa frågor, så är du mer än välkommen att göra detta.
Läs gärna "YIN YANG & SUPERHJÄLTAR" och "EPIPHANY" om du vill och hinner,
eftersom dom båda två, på något sätt, hör ihop med det jag skriver om här nedanför.
Jag vill dessutom passa på att komma med en MOTION om att vi bör göra en
oskriven nationell LAGÄNDRING, med tanke på folkhälsan... ;)
Att vi helt enkelt byter ut JANTELAGEN mot DOM 12 STEGEN.
(Fasen, jag kanske skulle bli politiker när allt kommer omkring...)
Jag har även i detta inlägg valt att använda superhjältar...
Anledningen till detta är som jag tidigare sagt, för att jag tycker dom är en bra liknelse...
För att dom allra flesta superheros kämpar med att acceptera sina onda och goda sidor
och för mej personifierar dom ett slags yin yang...
(Ja, och så var det ju det där med att en del HELLRE tittar på bilderna... Hehe!!)
Bilderna är länkade om du vill läsa mer om hur det kommer sej att jag tycker så,
för det är inte heller någon slump att jag valt bilder från THE INFINITY WAR och
ADAM WARLOCK och hans alter egon MAGUS och THE GODDESS... :)
OK, HERE WE GO...!!!
Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man
inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt.
Jantelagen kopplas ofta till den Skandinaviska kulturen,
särskilt tidigare, då dom flesta bodde på landsbygden och i mindre städer
och när kontakten med omvärlden var mindre, vilket i sin tur gav
mindre utrymme till förändringar.
Dock finns motsvarande fenomen på många andra platser i världen.
Observera hur denna "lag" (eller synsätt)
säger till oss vad vi SKA och BORDE göra...
JANTELAGEN
Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.
OCH HÖR SEN!!!
Även om dom TOLV STEGEN ursprungligen utvecklades av alkoholister, för alkoholister,
även om det i ett 12-stegsprogram pratas mycket om Gud och en kristen tro,
så har jag full respekt för dessa tolv "verktyg", eftersom dom inte på något sätt
försöker tala om för någon HUR eller ATT dom ska göra på ett visst sätt utan, helt och hållet,
låter det vara upp till var och en att själv bestämma vad man VILL göra.
Jag tycker inte heller att man måste vara beroende AV något för att tillämpa detta koncept,
utan att vem som helst skulle kunna använda sej av det, just för att stegen funkar vid
varje tänkbar vardaglig situation, mer eller mindre allvarlig..
Prova själva får Ni se.. :)
Jag tycker inte alls att det är konstigt att 12-stegsprogrammet bygger på ett kristet synsätt,
eftersom det är utvecklat i USA, där Gud funkar som en slags "trygghet" i ett samhälle
där den vanlige "Svensson", eller "Smith", inte har samma hjälp och stöd från samhället
som oss skattebetalande "Sverige-Svensson's"...
Gnäll på våra höga skatter och jobbiga myndigheter om Ni vill,
men jag väljer att se dom som en försäkring och förmån, eftersom jag på nära håll
upplevt hur det är att vara tvungen att utnyttja den "försäkringspremie" jag betalat till staten...
Som jag ser det så är egentligen dom 12 stegen, rent j**la bondförnuft, men ändå så svåra
att ta till sej pga av... Ja just det... Ovanstående Jantelag... :.)
DOM TOLV STEGEN
(Det som står inom parantes är en mer vardaglig och enklare version
av vad varje steg betyder. Den är hämtad från en medberoende anhörigs blogg
och är en tolkning hon hört vid en föreläsning på ett behandlingshem)
1. Vi erkände att vi var maktlösa inför oss själva - inför den "vi blivit" och att våra liv hade blivit ohanterliga.
(Så länge JAG lever så här går allting åt helvete)
2. Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
(JAG måste hitta något som betyder mer FÖR MEJ)
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på en Högre Makt, utifrån hur vi själva uppfattade den.
(JAG kan välja att göra annat - det finns valmöjligheter)
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
(Vilka är MINA bra och dåliga sidor? Hur kan JAG utveckla de bra och förändra de dåliga)?
5. Vi erkände inför en högre makt, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
(JAG har fattat det här och ska ge järnet)!!
6.Vi var helt och hållet beredda att låta en Högre Makt avlägsna alla dessa karaktärsfel.
(JAG jobbar stenhårt på en förändring)
7. Vi bad ödmjukt om tillåtelse att avlägsna våra brister.
(Lite ödmjukhet inför MEJ SJÄLV och ANDRA kanske inte skadar)
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
(Fy fan vad många JAG gjort illa, det kanske är dags att göra något åt det?! Om nu någon säger att dom aldrig gjort någon illa är dom sannerligen "i Skaparens ögon helt perfekt" och en martyr... Kruxet är att komma på NÄR JAG gjort fel eller inte...)
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
(Skönt att kunna vara ärlig mot BÅDE mej själv och omgivningen och på samma gång möta den på ett nytt sätt)
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
(Det här borde JAG också göra något åt. Det är inte så svårt att erkänna om JAG har fel...)
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med en högre makt - varvid vi endast bad om insikt om dess vilja med oss och styrka att utföra den
(Ta dig inte vatten över huvudet. Ta det lugnt och försök få kontakt med dej själv och verkligheten.
Ge dej själv tid att se över situationen och acceptera det du inte kan förändra och förändra det du kan)
12. När vi, som ett resultat av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
(Jag kan ge dig ett och annat tips på vägen om hur du ska komma ur DITT helvete och dessutom har jag själv äntligen börjat hitta bättre vägar för att kunna hantera tillvaron.
Serenity Aeon...
Jag hade pillat ihop en liten slideshow av dom bilder jag tagit dom senaste månaderna
och den hade jag tänkt lägga ut här för att ni skulle kunna avnjuta den
halländska naturen tillsammans med morgonkaffet...
Men det blev minsann inget med det... Klippet ligger så fint där i "skaparrutan", men tror ni det syns något
när man publicerar det..??!! Noooope!! Zero-Zip-Zilch-NADA!!! *kvider lite halvt frustrerad* ;)
Inte nog med detta...!! När jag sedan satt och letade bland mina gamla inlägg, för att kunna länka,
så var en massa inlägg försvunna... Trodde jag... :) Men det visade sej att jag FULLKOMLIGT SPOTTAT ur
mej inlägg under mars månad och därför var jag tvungen att ändra antalet synliga inlägg i kodmallen...
(Gissa om jag drog en suck av lättnad...)
Det jag dessutom ville förklara med min slideshow var att, när man levt
under stress och med ett "inre kaos" under en längre tid, så stänger man på något sätt av synen...
Man slutar se "det lilla i det stora" och får liksom skygglappar för ögonen (eller nå't slags tunnelseende)...
Vad jag ville visa er var hur jag gjorde för att "få synen tillbaka" och vad jag såg genom linsen
på min lilla skitkamera, när jag valde att återingen ÖPPNA ÖGONEN... :)
Nåväl... Inte mycket att göra åt saken... Men ni ska i vilket fall som helst få en av mina favoritbilder.
Det är en bild på utsikten jag har när jag sitter på min "TÄNKARSTEN"... :)
(Och till den behöver jag nog ta min tillflykt efter morgonens mackelemang... Hihi!!)
Kram och hoppas ni haft en bra start på dagen!!
Inrutad tisdag...
Det blir en kväll med dom desperata hemmafruarna och
deras sorger, bedrövelser, tokigheter mm mm
Ha en bra kväll!
Kram!!
VITA BANDET KAMPANJEN & ORGANISATIONEN FÅGEL FENIX
för ett par dagar sedan och den berör ett ämne som varit på tapeten den senaste tiden och
som jag tycker är för allvarligt för att ignoreras, men som ofta "trivialiseras" pga av att det är
"så vanligt förekommande" och som dessutom pågår "innanför hemmets fyra väggar"
och på något vis ses på som en slags "familjeangelägenhet" och pga detta är något som man
som utomstående "inte ska lägga sej i", som något man inte "har med att göra"...
(Jo visst, LIVE YOU MUST AND LET TO LIVE, men det finns ju gränser...!!)
(BILDEN ÄR LÄNKAD)
Kvinnorna i artikeln var i högsta grad offer, men dom var inga mähän och inte heller några idioter,
utan dom var precis som vem som helst... Dom var som du eller jag, som någon av dina kvinnliga släktingar, arbetskamrater eller som grannen... Ingen av kvinnorna i artikeln finns längre, för att dom valde att stanna
hos/med en man dom kanske inte alltid litade på, men som dom av olika anledningar, älskade...
HUR kan man älska en man som slår en (??) finns det säkert någon som tänker nu...
Ja, det kan tyckas OBEGRIPLIGT, men mitt sätt att se på det är att om man vill hjälpa någon ovillkorligt,
så är det INTE upp till oss att spekulera i VARFÖR dom gjorde det eller OM dom gjorde det eller inte...??
(För då måste vi ju, i rättvisans namn, också ställa oss själva frågan VARFÖR männen slår...??
Och på den punkten är vi nog alla eniga om att det inte har NÅGOT med kvinnans beteende att göra ...)
Som jag ser det, så har vi inte rättigheten att spekulera i VARFÖR, om vi vill hjälpa, utan vi
har istället skyldigheten att, även om vi inte förstår, VÄLJA ATT ACCEPTERA att det var något
dom gjorde, utan att lägga våra egna värderingar och åsikter bakom,
utan att yttra vad VI ANSER ska vara rätt eller fel...
I mina ögon så förolämpar vi dessa kvinnor och deras intelligens genom att säga/tänka
att dom "borde vetat bättre" och att dom "skulle gjort något åt saken tidigare",
för DEN INSIKTEN (och åsikten) var nog något som dom var YTTERST MEDVETNA om själva...
(BILDEN ÄR LÄNKAD)
Det jag reagerar över när jag läser en del kommentarer är att det är "så självklart" att man skulle hjälpa
och/eller gå till polisen... Jag förstår att det är något dom allra flesta TROR att dom skulle göra, för att det är
moraliskt korrekt och för att det I TANKEN är FULLKOMLIGT SOLKLART att det är något man skulle göra...
Nu vill jag ställa frågan... Är det verkligen det?? Är det så solklart självklart??
Sanningen är troligtvis den att flera, om inte alla av kvinnorna i artikeln säkerligen bett om hjälp,
både från vänner, familj och från samhället, men kanske inte på ett sån't sätt som andra förstod...
Det är mycket möjligt att dom gjort det på ett sätt som, i andras ögon, kan ses som väldigt motsägelsefullt...
Var medveten om att ett rop på hjälp inte behöver innebära att någon bönar och ber, utan tvärtom
slår ifrån sej med näbbar och klor pga rädslan för vad som kan hända och pga skammen det innebär
att "ligga någon till last"... Ett rop på hjälp kan mer än ofta ta sej uttryck i ilska och aggressivitet (en inte helt
ovanlig reaktion för en kropp som utsatts för psykisk och fysisk misshandel och stress under en längre tid)
och handen på hjärtat, HUR MÅNGA VILL HJÄLPA EN ARG PERSON...??
Det vi "ser" när vi läser artikeln är "slutet på historien", men vi får inte veta något om vad
som hände INNAN det gick så långt som det gick... Dvs käpprakt åt...
Jag tror att om kvinnorna vi läser om hade haft möjligheten att få berätta sin historia,
så hade vi nog om vi jämförde deras berättelser (förutsatt att vi tagit oss tiden
att inte bara LYSSNA, utan också verkligen HÖRA) upptäckt att deras upplevelser och erfarenheter,
gällande detaljer och händelser, skiljt sej från fall till fall, och dom hade säkert varit
väldigt olika varandra, men att det i alla fallen hade funnits en eller flera gemensamma nämnare...
Kvinnorna i artikeln är döda nu, men du som verkligen VILL HJÄLPA, kom ihåg att SE dej omkring
med ÖPPNA ÖGON, för du har med största sannolikhet någon som dom i din närhet...
Det är särskilt en kommentar som jag reagerat över och det är den här:
(Och jag tänker låta vem som yttrat den vara osagt, för den är på intet sätt unik...)
"Jag skulle självklart ringt till polisen. Något annat alternativ finns inte.
Synd bara att det framställs som om just mäns våld mot kvinnor är något man ska
bry sig extra mycket om, något som är extra anmärkningsvärt.
Det är ju trots allt rätt många kompisar som blir mördade av sina kompisar,
och män som mördas av sina fruar eller exfruar...
För att inte tala om barn som dödas av sina föräldrar."
Jag tänker, för tillfället, INTE yttra vad jag tycker om ovanstående kommentar, utan jag låter er
få reflektera över den en stund och det skulle vara jätteintressant att få veta vad ni tycker...??
(BILDEN ÄR LÄNKAD)
Väl mött i texten!!
/Anna
WONDERLAND.SE
Kika in och jag garanterar att du inte kommer att ångra dej!!
(Med andra ord, så är BÅDA bilderna länkade...)
Till saken hör att jag inte "krockade" med Lou av privata skäl, utan pga av jobbet,
men eftersom mitt jobb ÄR mitt privatliv, så var det lätt att dra parallellen till mej själv som person..
Jag vill passa på att säga, TACK LOU för att jag fick chansen att "springa på dej",
för du uträttar verkligen små "vardagsmirakel"!! :)
Rise and SHIIIINE!!!
för jag kraschlandade jämte Giovanni istället...
DAGENS TÄNKVÄRDA idag är myntat av Taxi-Rolle, denna tålmodiga människa,
som varje morgon står i givakt innanför våran dörr och väntar på att min morgontrötta,
men ändå pratglada, telning ska bli klar... :)
Till saken hör att Giovanni har 1000 + 1 saker som bara MÅSTE pratas om,
istället för att få på sej kläderna och komma iväg...
Orden BRÅTTOM, SKYNDA DEJ och SNABBA PÅ är för honom ett fullkomligt OKÄNT koncept... :)
Jag vet inte riktigt hur dagens uttryck myntades, men jag tror att det hade att göra med att det fanns
en massa "extrahål" på G's nya jacka... Så'na där som man kan sticka ut tummarna i
längst ner på ärmarna och detta "fenomen" var något som Giovanni
tyckte var ytterst nödvändigt att påpeka och avhandla innan det var dags att åka...
Varpå Rolle yttrade följande klarsynta ord:
Ha en bra semester Rolle!! Det har du gjort dej väl förtjänt av!! ;)
Sammanfattning av dagen...
Jo, naglarna blev ju fixade och fina hos Louise i morse.
Sedan var jag och hämtade mina nyklackade stövlar, handlade lite,
sedan hem igen och resten av dagen, så har jag städat och nu är jag HELT SLUT,
så det blir inte mycket mer i kväll, än ett litet smakprov på min spellista som jag har när jag viker tvätt...
Ja, jag vet att den är lite halvskum, men det ski... struntar jag i, för tvätten nästan viker sej själv!! (Hihi!!)
Jag har också läst era kommentarer och jag fick mej en hel del leenden och garv... :)
Tack ALLIHOP och till sist vill jag bara säga: LITENTANTA... Hamster hamster... ;)
Resten av kvällen tänker jag spendera i soffan framför TV:n...
Vi får se om jag kan hitta något att slötitta på, för jag orkar inte lägga ner nå't
krut på att engagera mej... :)
(Jo, måste berätta en sak... Jag lägger ju in en hel del bilder i mina inlägg och det finns en förklaring till detta...
Jag har upptäckt att det finns "någon" som "läser" min blogg genom att just titta på bilderna... Hehe!!
Därför försöker jag, som den pedagog jag är, beskriva texten så gott det går med hjälp av bilder...
Need I say" att denna "någon" INTE är en kvinna... *fniss*)
Nåväl... Nog med insikter och klarheter för i kväll... :)
Här kommer dagen tvättvikarlista:
Den sista videon är av VÄLDIGT dålig kvalitet, men jag var bara tvungen,
för dom är så vansinnigt charmiga!! :)
Alla är dom änglar på sitt eget lilla vis... :)
För ett par dagar sedan fick jag en liten utmärkelse från AFORIA,
med motiveringen "För att du skriver så härliga inlägg och bjuder så mycket på dig själv!"
Tack snälla söta du för den komplimangen!!
Jag har valt att istället för att skicka den vidare, knåpa ihop ett par nya "awards"
eftersom ni ALLA betyder mycket för mej
Ni är, var och en, speciell på erat eget lilla sätt, men tiden räcker liksom inte till
för att jag ska hinna pilla ihop ett personligt pris till var och en av er, även om det
är vad jag HELST hade velat göra (hihi), så i stället har jag "generaliserat" lite, lite, lite... :)
".
Det till ett gäng tjejer som bara genom ett par "ord" visar att dom "håller ett litet" öga... ;)
Jag hoppas verkligen att jag inte glömt någon, men om så är fallet,
kommer detta att åtgärdas A.S.A.P... :)
Jag skulle vilja skicka iväg en liten "vardagsängel till:
AFORIA
AFRODITE
CINDERELLA
CILLA
LENA
MALIN
MELLEN
TESSIE
KARIN
ÄH, VARFÖR INTE?!
Ensam mamma söker sej själv
...och en liten pinuppa till några som "tells it like it is..." :)
ANNA (...den andra)
BELLA
CICCI
LITEN TANTA
MARIE (MIACA)
MARIE (MIMMEL)
MONICA
Måndag igen...
God morgon!!
Så var det då måndag igen...
Eftersom jag jobbar hemifrån, så spelar det mej EGENTLIGEN ingen roll...
Jag till och med FÖREDRAR måndagarna och resten av veckans vardagar, eftersom
dom innebär ledig tid för mej... Mestadelen av min "arbetsvecka" ligger på helgerna
då Giovanni inte har skola eller korttids...
Jag tänkte passa på och försöka förklara lite hur det funkar hemma hos oss...
Giovanni har ju ett visst antal timmar som han är i behov av hjälp. Dom är framräknade av
försäkringskassan och det görs nybedömningar vartannat år, eller så görs en omprövning av beslutet
om det skulle ske någon större förändring, under denna tvåårsperiod...
Ju äldre G blir, desto färre timmar kommer JAG att vara hans assistent och jag kommer
istället, efter hand, att delegera ut fler och fler av mina timmarna på "externa" assistenter,
eftersom jag vill att min son ska bli så självständig som möjligt och mitt mål är att JAG "bara" ska få vara en
bedrövlig, besvärlig, obetald morsa som kommer hem till honom och
tjatar och gnatar och som kollar om han diskat och tvättat sina kalsonger...
För tillfället har han två manliga assistenter, vilket jag tycker är OERHÖRT VIKTIGT för en kille,
med ena foten i tonåren, att få ha. För i sin vardag är Giovanni, till största delen OMGIVEN av kvinnor...
Morsan, personalen på skolan, korttidspersonalen, habpersonalen osv osv...
Dessutom så funkar inte "kompissituationen" på samma sätt hos oss som hos andra
och eftersom hans pappa bor en bra bit bort , så har hans assistenter en oerhört viktig roll,
inte bara i sin assistans, utan för att dom dessutom är viktiga MANLIGA FÖREBILDER och samtidigt kompis...
Vi har lagt upp det så att alla G's aktiviteter utanför hemmet är schemalagda på
2nd och 3rd ass, som vi kallar dom (åtminstone här på bloggen. Och ja, dom vet om det... Haha!!)
Dom följer med Giovanni till simhallen, på luftgevärsskytte, fikar på stan, spelar dataspel osv osv.
Dvs dom är med på sån't som en tolvåring i "normala fall" SKA SLIPPA göra tillsammans med morsan...
För, ärligt..??!! VILKEN tolvåring vill spana på brudar tillsammans med mamma...??!! (hihi)
Dessutom så är DET ett område där JAG saknar kompetens... ;)
Är det någon som har frågor och funderingar runt det jag skriver, så är ni HJÄRTLIGT VÄLKOMNA att fråga...
Så länge jag inte tullar på tystnadsplikten (för ja, en så'n har jag faktiskt i mitt eget hem...)
så svarar jag mer än gärna. Inga frågor är dumma frågor
(Eller jo förresten... Det finns det faktiskt... Dom som man väljer att hålla för sej själv
och som, på så sätt, riskerar att bli en förutfattad mening...) *L*
Vill du läsa sån't som jag tidigare skrivit om min klimp, så kan du klicka HÄR,
eller använda länken i kategorilistan ute till vänster som heter OM GIOVANNI.
Tänkte ta tillfället i akt att "ragga" lite fler prenumerater...
Vill du så ANVÄND LOGGAN och du får, dessutom,
jättegärna skriva en kommentar här hos mej, så att jag kan kolla in hos dej...
Det är alltid kul när det dimper in nytt folk, men utan kommentarer
så vet jag ju inte att ni hälsat på... :)
Nu ska jag iväg och fixa till mina naglar hos världens bästa Louise!!
Vi "syns" när jag kommer hem igen, för då LOOOOVAR jag att kika in hos er
som jag försummat pga det fina vädret och så ska jag svara på kommentarer.
Väl mött i texten och ha en jättebra dag!!
Time 2 say good nite...
Det var en "slagen hjälte" som satte sej på sängkanten i kväll... :)
Min middag bestod av "rester"...
Det blev en "grilled chicken salad" med "parmesan/peppercorndressing"
(Visst låter det snajsigare på engelska...?? *S*)
Natti natti och ha en bra start på veckan!!
Vad vi har gjort idag...
Vi började med att besöka Lanthandeln och där kikade vi runt en liten stund...
I leksaksmuseet fanns det en hel del kuliga grejer att titta på...
I klädmuseet fick mamsen utlopp för sin gamla passion
för hattar och G hakade på av bara farten... :)
Vi apade oss bara liiiiiite... *fniss*
Giovanni fastnade vid disken med alla gamla häftiga bilar (precis som vanligt...)
Och vi avslutade besöket med en fika, innan det bar iväg till nästa destination...
Det fanns inga negerbollar, så det blev Lanthandelns GUDOMLIGT goda
och naturligtvis, hembakade, drömrulltårta i stället.
Nästa stopp blev, och HÅLL I ER NU... (Ramla inte av stolen du sitter på...)
Missionskyrkan...!! Japp, Anna har varit i kyrkan... Vilket INTE hör till vanligheterna...
Jag bor ju granne med ett Herrens Hus och kyrkklockorna "ropar" på mej VARJE söndag och jag vägrar
notoriskt att lyssna på deras lockrop varenda gång och ignorerar dom envetet
varje söndag, genom att sätta händerna för öronen... (hehe)
Men dagens besök hade med helt andra saker att göra än "andlig spis"...
Grannen skulle sjunga med gospelkören och det ville vi ju inte missa.
Väl innanför dörrarna, så träffade G en hel del "kändisar"...
Bl a annat Kirk, som han snackade lite skit med...
(Kirk har för övrigt ett av dom skönaste firmanamn jag vet.
NO STRESS måleri... Vad sägs om det??) Hihi!!
Nu står middag på schemat och jag har en vag aning om att det är en trött
kille som kommer att kraschlanda ikväll... :)
Glad som en lärka...
Det blev en liten så'd där lagom sovmorgon i morse.
Vi kom ur sängen klockan 9 och det känns som helt ok.
Jag blir så attans störd om jag sover för länge, för då försvinner liksom resten av dagen...
Nåväl, med andra ord, så är jag helt nöjd över morgonen så här långt.
Ett par koppar (muggar) kaffe har redan hunnit rinna ner och till och med
Giovanni konstaterade att idag var han minsann "pigg och glad" och han har
"kvittrat som en liten lärka" hela morgonen... (hihi)
Solen har ännu inte hunnit visa sej och det är tveksamt att den ens kommer att göra det,
men det är helt ok, pga av allt solsken som gårdagen bjöd på.
Här kommer en lite sammanställning av gårdagen:
Lördagsmorgonen började med att G inte var på sitt mest strålande humör,
och att komma ur pyamasen och äta frukost var något som han inte var särskilt
intresserad av... Men så dök ett litet "vardagsmirakel" upp (ljudeffekt: ÄNGLASÅNG)
Detta i form av Magnus och hans fyrahjuling (eller vad dom nu kallas...)
Jag var ju inte dummare än att jag tog chansen när den fanns mitt framför näsan på mej,
eftersom jag såg vilken fart det blev på min son när han hörde ljudet från motorcykeln
och jag noterade också den lyriska blicken han fick i sina ögon över uppenbarelsen ute på gården... (hehe)
Sagt och gjort. Jag haffade Magnus och frågade om G kunde få åka med några varv runt gården,
och det fick han naturligtvis göra. Pyamasen åkte av och shortsen åkte på i en väldans fart och
det var en överlycklig 12-åring som fick sej en åktur.
Jag fick, under gårdagen, äntligen klippt gräset, vilket jag skulle gjort häromdagen, men det blev liksom en
omöjlig uppgift, eftersom det inte finns några fungerande gräsklippare i det gemensamma förrådet.
(Ett faktum som jag muttrade en del över, pga att jag påpekat detta för hyresvärden
för drygt en vecka sedan... Vad tror dom??
Att gräset väntar med att växa tills dom gör sitt jobb, dvs servar gräsklipparna??)
Jag tänkte i alla fall att det var bäst att leva på hoppet, genom att åtminstone ta ytterligare en titt i förrådet
och även här hade någon utfört dagens goda gärning och lyckats laga en av handjagarna.
När gräset fått sej en ordentlig avhyvling, så tyckte jag att jag gjort mitt för dagen och
parkerade mej i en av solstolarna. G fick fatt på kameran och
det är han som förevigat sin mammas lättja på bild... (hehe)
Dagen avslutades med grillning i sällskap av grannen.
Med andra ord, en mycket lugn och trevlig lördag. :)
I dag ska jag och G göra ett besök på den lokala Lanthandeln/fik/museum.
Bilder kommer säkert senare... :)
Ha en lugn och skön söndag!!
Sommartips...
För varma sommardagar eller om man får för sej att ha söndagsbrunch... :)
En av mina ABSOLUTA favoriter, MIMOSA
1/3 Apelsinjuice
2/3 Champagne
(helst då Moët & Chandon, men vill man hellre köra budgetvarianten,
så funkar Chapel Hill Sparkling Chardonnay PRECIS lika bra,
men "det går INTE lika bra med selleri", för den har man i en annan brunchcocktail,
nämligen BLOODY MARY och DOM avskyr jag som pesten... BLÄÄÄ!!)
MIMOSAN serveras i ett högt glas med MAAAAASSOR av is!!
ENJOY!!
Bilder på HUR dom ska avnjutas kommer senare... (hihi)
Live today, not tomorrow...
I'll let you in on a little secret... ;)
God morgon!!
Solen strålar fortfarande från en klarblå himmel,
vilket i sin tur innebär att jag kommer att tillbringa min dag UTOMHUS!!
Men först ska ni få veta en liten "familjehemlighet"... ;)
Hur JAG ser ut, det vet ni ju vid det här laget, men visste ni att vi är TVÅ pinuppor i min familj... (hihi)
På det vänstra fotot ser ni mej, Krakel Spektakel (back in my blond days)
och Kusin Vitamin (dvs Annika A.K.A Marilyn)
På fotot till höger ser ni en NÅGOT (??) överförfriskad Annapanna (A.K.A Bettie) på nyårsafton...
(Och jag sitter FAKTISKT INTE och pratar med mej själv,
även om det ser så ut och även om det är något jag är känd för...
Som med KAFFEBRYGGAREN, till exempel... Hihi
Och den där knasfian MirAnna uppe på hjärnkontoret hade också fått ledigt för kvällen...
Det är ju så förbenat hög OB på en nyårsafton...
Så min slutsats av detta är att jag sitter där på stolen, helt tom i bollen... Hehe!!)
Här är originalen...
BETTIE PAGE och MARILYN MONROE
Vill du läsa mer om dessa två ikoner, klicka på bilderna.
(För övrigt så är det hela lite bakvänt, eftersom det är JAG som är född
på samma dag som Marilyn och Annikas födelsedag är en vecka innan Bettie hade sin... Hihi!!)
Ha en toppenlördag och hoppas solen skiner på er också!!
Kram!
WHIRLINGTURBAN BOUTIQUE
amerikans designer, som heter Katherine Robinson, att göra lite reklam för henne och hennes företag WHIRLINGTURBAN här hos mej. WHIRLINGTURBAN är ett företag med online-försäljning som
inriktat sej på ÄKTA vintage bombshell dresses och pinup couture.
Det är ett litet företag och alla deras klänningar är skräddarsydda och något utöver det vanliga!!
Här nedanför kan du läsa lite om företaget och om Katherine, som designat
kläder åt bl a Uma Thurman, Halle Berry och Salma Hayek.
"Whirlingturban Bombshell Dresses and Pinup Couture are made in a small,
custom design studio in exotic Bali. With a tiny staff of Bali's best seamstresses,
and with the help of local fabric dyers printers and weavers, we make garments lovingly,
by hand, one at a time. We recreate "Vintage Greats"; the most desirable and hard to find styles,
using hand work and construction techniques which are no longer practical on modern factories.
We offer an array of sizes that only a small shop which can afford to cut one by one can offer,
thus giving our customers a "Movie Star Fit"
Katherine Robinson, with experience gleaned from Manhattan's fashion industry and
Hollywood's entertainment industry, opened this "Dream Workshop"
where she could make the services she formerly provided to Hollywood available,
affordably, to other vintage clothing enthusiasts like herself.
All of our creations are one or few of a kind!
Här är ett litet smakprov av vad du kan hitta hos WHIRLINGTURBAN
Nä, DRA MEJ BAKLÄNGES...
...PÅ EN TALLEPINNAVAGN!!
VAD HÄNDE!!!
JAG VANN!!
"Nämen, lilla Anna, säger ni kanske nu...
Det gjorde du faktiskt inte... Du kom ju tvåa..."
Visst, jag kom på 2:a plats, men det var ju som Peter skrev:
"Det handlar ju inte bara om att kämpa väl, utan också
om att vinna. Frågan är dock VAD vi vill vinna"...
Det är utifrån dom orden, som jag tycker att JAG HAR VUNNIT!!
Det jag har vunnit är något som JAG värdesätter mycket, mycket mer än en pallplacering,
för jag har vunnit fler, och i vissa fall djupare, INSIKTER, både om mej själv och andra!!
Så även om någon tycker att jag "bara" kom tvåa, så tycker JAG verkligen att
jag har vunnit, på fler sätt än ett...
För vad vinner jag egentligen genom att hamna högst upp på "prispallen", förutom äran och
insikten om att jag är höjdrädd? Något som jag, för övrigt, inte behöver ta reda på,
eftersom vetskapen om att höjder skrämmer skiten ur mej är något jag vetat om länge... :)
Om "att vinna" hade haft något att göra med en placering på en prispall, så hade ju en 2:a,
eller till och med en 3:de plats, varit att föredra pga denna rädsla... :) ... men eftersom jag dessutom
funkar på så vis att jag har en stark drift att utmana MEJ SJÄLV och MINA rädslor,
så gjorde jag ett tappert försök att ta mej till högsta pallplats... (hihi)
Däremot har jag inte en önskan om, eller ett behov av, att tävla för att slå andra och inte heller
en prestationsångest, som säger mej att vinna är allt... :)
Så visst har jag vinnarskalle, men inte en så'n som måste vara störst och bäst, ha mest och vara vackrast
utan en så'n som tar sej över mållinjen med hjälp av sina vänner, en så'n som finner styrka i att kunna be om
och ta emot hjälp, dvs jag tar mej till slutdestinationen med hjälp av och TILLSAMMANS med mina VÄNNER...
Därför så känns det inte heller som att jag "ramlat på mållinjen"... :)
(Och jag har, än en gång, fått bekräftelse på att uttrycket "ENSAM ÄR STARK" är det
i särklass DUMMASTE uttryck jag NÅGONSIN hört!!)
Om nu någon som läser detta fortfarande, efter denna långa utläggning,
inte förstår vad jag menar, utan tycker att jag ändå har fel. till er vill jag säga:
Ha kvar den åsikten, för den är ERAN. Jag tänker INTE be er ändra på den...
Men i stället för att peka på mej, och genom ditt tankesätt, säga hur jag BORDE tycka,
vänd fingret åt andra hållet och fråga dej själv VARFÖR DU tycker som DU gör?? :)
Ta ett steg tillbaka och fundera över VARFÖR "att vinna" innebär att vara först.
Betyder en första plats att vi bevisar något för oss själva eller att
vi har ett behov av att visa andra att vi duger och är bäst??
Med det sagt tänker jag sluta analysera situationen och istället, helt enkelt konstatera det faktum att
ALLA NI har GJORT MEJ SÅ HIMLA GLAD!!
Så tack till dej, PETER PC CARLSSON, för att jag fick vara med att tävla!!
Dina nomineringar är ungefär som mina små "awards" och
i mina ögon så är du en sann SUPERHJÄLTE... ;)
Därför tänker jag ge dej det här... Du är nu officiellt
MirAnna's förste manlige SUPERMAN of THE MONTH!! :)
Jag har valt att använda superhjälptar som symboler för mina awards för att
dom flesta superhjältar ju är vanliga människor som kämpar
med att förstå och acceptera den dom egentligen är..
En del av dom gör det, en del av dom gör det inte och dom har alla
sina speciella superkrafter (styrka) och sina egna svagheter som hotar att förgöra dom...
I mina ögon, så bor det en superhjälte inom oss alla...??
(Om du vill läsa en längre utläggning om VARFÖR JAG tycker så klicka HÄR)
Jag funderade en stund på VILKEN av alla SUPERHEROS som jag skulle välja när
jag knåpade ihop utmärkelsen och sedan slog det mej plötsligt... Valet var ju självskrivet...
Min egen lille hjälte, Giovanni!! :)
Varken "SUPERWOMAN of THE MONTH" eller "SUPERMAN of THE MONTH" är
tillverkad för att skickas runt, utan det är helt upp till den som får den om hon/han vill göra detta,
(alltså INGA KRAV, BORDEN och MÅSTEN)
men naturligtvis får VEM SOM HELST kopiera/"sno" bilden,
om ni VILL skicka den till någon "SUPERWOMAN" / "SUPERMAN" som NI känner... :)
Det ser jag i så fall som en komplimang och naturligtvis skulle jag dessutom bli glad
om ni länkade utmärkelsen tillbaka till mej... ;)
Tidigare "SUPERWOMEN" är MONICA och ANNA. Vill du kika in hos dom
KLICKA PÅ UTMÄRKELSERNA
Anledningen till att jag valt PHOENIX från X-men som "symbol" för SUPERWOMAN of THE MONTH
är pga att FÅGEL FENIX symboliserar återuppståndelse, nystart, pånyttfödelse
och viljan att kämpa och "komma igen"...
MARS MÅNAD: MONICA
APRIL MÅNAD: ANNA
Väl mött i texten, kram på er alla och ha en bra fredagskväll!!