Livsåskådning (eller kroppsuppfattning) till morgonkaffet...
Så här på KRISTI FLYGARE så tyckte jag att det kunde vara vettigt
att fundera lite över själens "vara eller inte vara"... :)
Jag skulle vilja tipsa om en person som, även om vi inte riktigt har samma livsåskådning,
(låt säga att den är "same same,but different") gjort stort intryck på mej...
Det är TOMAS SJÖDIN och han och hans fru LOTTA är, tillsammans med bl a BENGT HAGBERG,
några av eldsjälarna bakom ANONYMOUS, den förening för föräldrar till barn med odiagnostiserade
hjärnskador som vi var medlemmar i när Giovanni var mindre...
(Jag har tidigare skrivit om detta i DET HÄR INLÄGGET)
Tack vare vårat medlemskap så har jag, flera gånger, haft förmånen att få lyssna till och prata med
Tomas och han har en otrolig förmåga att få människor att lyssna och förstå...
(BILDEN ÄR LÄNKAD TILL ANONYMOUS HEMSIDA)
Tomas och Lotta har tre pojkar, Karl-Petter, John och Ludvig.
Både Karl-Petter och Ludvig föddes med progressiva (dvs fortskridande) odiagnostiserade hjärnsjukdomar.
Tomas jobbar bl a som präst och med det sagt, så tror jag att många av er direkt får en bild av HUR
han BORDE se på livet... Men han är OCKSÅ en pappa som mist två av sina tre pojkar och
OM NI KLICKAR PÅ BILDEN, så kommer ni till en intervju med Tomas och efter att ni läst den så tror jag
att ni får en helt annan syn på "hur saker och ting BORDE vara"... :)
Vill du läsa mer av TOMAS SJÖDIN, så har han skrivit bl a boken "Ett brustet halleluja"
(BILDEN ÄR LÄNKAD)
Väl mött i texten och ha en underbar helg!!
/Anna
Tack att du tog emot Anna!!
Ja Tomas ja! En underbar man. Har med stort intresse följt familjen. Vilken smärta men också kärlek. Ja har ett inlägg om hans bok också. Men hann aldrig läsa klart...sommaren får det bli..
Som kristen - jag vet - möts man ofta av fördomar, och särskilt som präst...gift med en...ja nu är det sagt...Men Tomas kan verkligen få fram allt så äkta och sant utan att glorifiera livet. Han, frun och pojkarna - på jorden och hos Gud- är bara så fina!
Kramar Annelie
Promenad låter skönt! Jag tog en lång, ganska iaf, i går kväll och den gjorde gott i hela mig. Jag kan bli glad över att ha ben att gå på...ja jag brukar tänka så...det finns massor att va tacksam för ju.
Absolut finns det många "grupper" (gillar ju inte att gruppera människor men du fattar...) som blir fördomsfullt bemötta. Kan tro att även du råkat ut för det.
Ha det nu så jättebra och krama om din pojke från mig.
Kram Annelie
PS. Bonnatös :) Va härligt!
Har lagt till dig på min blogglista :)
"Tomas tror fortfarande på något slags återseende av Karl-Petter och Ludvig en dag, men förstår inte ett skvatt hur det skulle gå till, säger han. Han har omvärderat sin egen tro gång efter annan, hans gudsbild har prövats hårt och förändrats i grunden. Nu tror han på en gud som rör sig neråt. Som singlar mot marken och som tar emot när man faller snarare än något himmelskt att sträva upp emot."
Vilka människor det finns, vilka visdomar, och ja, jag räknar in dig där också, men de här orden ger mig lite hopp faktiskt... De orden får lägga sig bredvid min dröm om ett Nangijala, för många som försvunnit och för mycket tankar kring det, nu vet jag ju hur det gick till (hoppas, hoppas, hoppas!) och då får man lite lugn i själen...
Kramen o tack för dina tänkvärda inlägg, lite av gräddan av internet som man hittar "hemma" hos dig!
Vad kan man säga , sitter här med tårar i ögonen , vilken fin man och familj .
Storkramar till er
Lena