Det blir ett snabbt inhopp...
Dels för att vila och dels för att jag ska kunna hålla ett litet öga på honom...
Sent igår kväll vaknade han med en HEJ DUNDRANDES huvudvärk och jag blev orolig att det kunde
vara hans SHUNT eftersom han gång på gång pekade bakom örat på huvudets högra sida,
där den sitter. Sin SHUNT har han haft sedan han var 6 månader och den har aldrig krånglat,
men det finns alltid en risk att en vanlig infektion KAN sätta sej i shunten och då blir det STOPP,
och ni kan ju själva föreställa er graden av smärta om det skulle hända...
Ett shuntstopp ger inte bara kraftig huvudvärk, utan också illamående med kräkningar och
onormal trötthet som, mer eller mindre snabbt, övergår till medvetslöshet om man inte får läkarvård.
Eftersom G sällan uttrycker ATT han har ont, så VET jag att NÄR han gör det,
så HAR han verkligen ont, ont, ont... Det som gör det hela lite svårare är att han,
när han har ont, istället för att söka tröst, blir utåtagerande och slåss...
Därför får jag försöka hindra honom från att slå sej själv i huvudet, samtidigt som jag får
parera och hålla mej undan för att inte själv åka på "en rak höger", på samma gång som jag
försöker ställa 20 frågor, för att ta reda på hur ont han har och vart det onda sitter...
Till slut fick jag, med övertalningsteknik, lugnat ner honom, så att han fick i sej en Panodil
och efter en liten stund gick hans ilska över och mamma fick trösta...
(Åh, så skönt, tänker ni troligtvis nu... Och DET VAR DET också...
Men jag ser inte bara att han lugnade ner sej och fick ro, utan jag ser dessutom något annat...
Panodilen var inte bara till för att G skulle bli av med sin huvudvärk, utan den hade ytterligare EN "uppgift"...
Nämligen att BEVISA för mej att det bara var en kraftig huvudvärk...
Om den INTE HJÄLPT, så hade det inneburit en ambulansfärd...
Detta är ytterligare en sak som kan vara svår att förstå... Medans andra kan "ta för givet"
att deras barn är förkylda, så måste jag "bevisa" (bekräfta) för mej själv att
det är just "bara" en vanlig förkylning genom att först utesluta andra saker som "är värre"...)
Efter att ha somnat i mitt knä, så har Giovanni fått sova gott hela natten och han knallade ur sängen
för en halvtimme sedan och konstaterade att NU var han kaffesugen...
(Ja, för så är det... G måste OCKSÅ ha sitt "morgonkaffe" eller "morgonlatte" är nog en bättre beskrivning... :)
Dvs 80% mjölk & 20% kaffe i en mugg med racerbilar på...)
KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT LÄSA MER OM GIOVANNI
Eländes elände! Men skönt att det "bara" var huvudvärk! Tänker på er idag, håller tummarna för att inte shunten krånglar och hoppas att ni lyckas bli kvitt huvudvärk och annat elände! Massa kramar till G och hans fantastiska mamma!
Här kommer en korkad jämförelse men ändå.... Jag är ju uppvuxen med tonvis m sjukdom, då var det bara abulans som gällde. Numer handlar mycket om att "pejla av", moderns hjärta tex... ångest-hjärtrusning eller infarkt på G? Skräckslagna mödrar får man "känna av" lite på samma sätt, även om hon ju inte blir utåtagerande utan mer suicidal..oops, inte så men livet är slut, PANG BOM!
Blir lite av en balansgång att gå för er två men jag misstänker att du har det där lugnet som man får på köpet när man har en anhörig med problem, vilket jävla ord, när man har en anhörig med en diagnos låter så fisförnämt dock... Skönt att se att Panodilen verkade, då var det bra den här gången och han fick vila ut igen, Om inte annat så blir man en bra morsa av de här erfarenheterna, hoppas att det inte är för slitsamt bara, för en morsa är dock "bara" en morsa och visst kan man bli orolig även om man har sin strategi solklar för sig själv...
Kramen och fram för en skön dag för sötnosen G!
(jag somnade visst aldrig i natt så jag fick ingen låssasjobträning, gör ALLT för att undvika att krampa på jobbet nämligen, men jag ser ju att solen skiner så det blir nog en allra bästigast dag ändå för en litentanta!
Oj får hoppas killen kryar på sig snart.Men ser pigg ut i badet=)kram