Jag vill tipsa om ett inlägg hos MARIE. Det är en artikel som fanns på AFTONBLADETS förstasida
för ett par dagar sedan och den berör ett ämne som varit på tapeten den senaste tiden och
som jag tycker är för allvarligt för att ignoreras, men som ofta "trivialiseras" pga av att det är
"så vanligt förekommande" och som dessutom pågår "innanför hemmets fyra väggar"
och på något vis ses på som en slags "familjeangelägenhet" och pga detta är något som man
som utomstående "inte ska lägga sej i", som något man inte "har med att göra"...
(Jo visst, LIVE YOU MUST AND LET TO LIVE, men det finns ju gränser...!!)

(BILDEN ÄR LÄNKAD)


Kvinnorna i artikeln var i högsta grad offer, men dom var inga mähän och inte heller några idioter,
utan dom var precis som vem som helst... Dom var som du eller jag, som någon av dina kvinnliga släktingar, arbetskamrater eller som grannen... Ingen av kvinnorna i artikeln finns längre, för att dom valde att stanna
hos/med en man dom kanske inte alltid litade på, men som dom av olika anledningar, älskade... 
HUR kan man älska en man som slår en (??) finns det säkert någon som tänker nu...

Ja, det kan tyckas OBEGRIPLIGT, men mitt sätt att se på det är att om man vill hjälpa någon ovillkorligt,
så är det INTE upp till oss att spekulera i VARFÖR dom gjorde det eller OM dom gjorde det eller inte...??
(För då måste vi ju, i rättvisans namn, också ställa oss själva frågan VARFÖR männen slår...??
Och på den punkten är vi nog alla eniga om att det inte har NÅGOT med kvinnans beteende att göra ...)
Som jag ser det, så har vi inte rättigheten att spekulera i VARFÖR, om vi vill hjälpa, utan vi
har istället skyldigheten att, även om vi inte förstår, VÄLJA ATT ACCEPTERA att det var något
dom gjorde, utan att lägga våra egna värderingar och åsikter bakom,
utan att yttra vad VI ANSER ska vara rätt eller fel...
I mina ögon så förolämpar vi dessa kvinnor och deras intelligens genom att säga/tänka
att dom "borde vetat bättre" och att dom "skulle gjort något åt saken tidigare",
för DEN INSIKTEN (och åsikten) var nog något som dom var YTTERST MEDVETNA om själva...

(BILDEN ÄR LÄNKAD)


Det jag reagerar över när jag läser en del kommentarer är att det är "så självklart" att man skulle hjälpa
och/eller gå till polisen... Jag förstår att det är något dom allra flesta TROR att dom skulle göra, för att det är
moraliskt korrekt och för att det I TANKEN är FULLKOMLIGT SOLKLART att det är något man skulle göra...
Nu vill jag ställa frågan... Är det verkligen det?? Är det så solklart självklart??

Sanningen är troligtvis den att flera, om inte alla av kvinnorna i artikeln säkerligen bett om hjälp,
både från vänner, familj och från samhället, men kanske inte på ett sån't sätt som andra förstod...
Det är mycket möjligt att dom gjort det på ett sätt som, i andras ögon, kan ses som väldigt motsägelsefullt...
Var medveten om att ett rop på hjälp inte behöver innebära att någon bönar och ber, utan tvärtom
slår ifrån sej med näbbar och klor pga rädslan för vad som kan hända och pga skammen det innebär
att "ligga någon till last"... Ett rop på hjälp kan mer än ofta ta sej uttryck i ilska och aggressivitet (en inte helt
ovanlig reaktion för en kropp som utsatts för psykisk och fysisk misshandel och stress under en längre tid)
och handen på hjärtat, HUR MÅNGA VILL HJÄLPA EN ARG PERSON...??

Det vi "ser" när vi läser artikeln är "slutet på historien", men vi får inte veta något om vad
som hände INNAN det gick så långt som det gick... Dvs käpprakt åt...
Jag tror att om kvinnorna vi läser om hade haft möjligheten att få berätta sin historia,
så hade vi nog om vi jämförde deras berättelser (förutsatt att vi tagit oss tiden
att inte bara LYSSNA, utan också verkligen HÖRA) upptäckt att deras upplevelser och erfarenheter,
gällande detaljer och händelser, skiljt sej från fall till fall, och dom hade säkert varit
väldigt olika varandra, men att det i alla fallen hade funnits en eller flera gemensamma nämnare...

Kvinnorna i artikeln är döda nu, men du som verkligen VILL HJÄLPA, kom ihåg att SE dej omkring
med ÖPPNA ÖGON, för du har med största sannolikhet någon som dom i din närhet...

Det är särskilt en kommentar som jag reagerat över och det är den här:
(Och jag tänker låta vem som yttrat den vara osagt, för den är på intet sätt unik...)

"Jag skulle självklart ringt till polisen. Något annat alternativ finns inte.
Synd bara att det framställs som om just mäns våld mot kvinnor är något man ska
bry sig extra mycket om, något som är extra anmärkningsvärt.
Det är ju trots allt rätt många kompisar som blir mördade av sina kompisar,
och män som mördas av sina fruar eller exfruar...
För att inte tala om barn som dödas av sina föräldrar."

Jag tänker, för tillfället, INTE yttra vad jag tycker om ovanstående kommentar, utan jag låter er
få reflektera över den en stund och det skulle vara jätteintressant att få veta vad ni tycker...??

(BILDEN ÄR LÄNKAD)      

Väl mött i texten!!
/Anna