I morgon ska Giovanni göra ett litet gästspel i skolan...

Han är fortfarande snorig som attans, men hans klass ska göra sin årliga bowlingresa till Halmstad
och det vore synd om han missade den och eftersom han inte har någon feber,
så får han åka med och sedan så hämtar jag honom efteråt ...

Varje gång dom åker på denna resa, så blir jag påmind om en milstolpe i min sons liv...
En mindre rolig sådan och hade den i efterhand inte framkallat så många garv,
så hade jag nog helst förnekat att det någonsin hänt...

Det var efter att Giovanni precis kommit hem från en av dessa bowlingdagar (tror det var fyra år sedan...)
som han, precis som vanligt, satt på golvet i köket och munhöggs med mej medans jag diskade...
Jag stod därför med ryggen mot honom och gafflade tillbaka...
Vi har en liten grej att vi kallar varandra för olika saker... Som pucko, knasboll osv osv...
Inte på ett otrevligt, utan kärleksfullt sätt... Ungefär som när andra säger älskling och lilla gubben...
Det var också precis det vi gjorde den här eftermiddagen...
Helt plötsligt, som en blixt från en klar himmel, så utbrister min avkomma GLATT:
"Och mamma... JAG tycker att du är en riktig (och nu kommer det... Håll för öron och ögon...) F-I-T-T-A!!

Hur Anna reagerar på detta ord har ni som läst bloggen den senaste tiden redan klart för er... Haha!!
...och det var som att en slags betingad reflex gjorde att jag snurrade runt som på en femöring
och med skarp röst (tror till och med att den gick upp i falcett) sa jag: ...och VAD sa du??!!
Giovannis reaktion lät inte heller vänta på sej, utan han studsade ungefär 10 centimeter
rakt upp från golvet i sittande ställning...
Stackarn!! För det syntes att han inte hade den blekaste aning om
vad det varit som fick hans morsa att reagera så kraftigt...

Naturligtvis, så undrade jag vart han fått ordet ifrån och min dåvarande sambo fick ta
en STOR släng av skulden, men han slog ifrån sej och lovade heligt och dyrt att han absolut inte
hade med saken att göra och att Giovanni INTE hört honom använda ordet...
En undanflykt jag varken ville lyssna till eller tro på... Hihi!!

Nåväl... Det gick ett par dagar och utav någon anledning som jag inte längre minns,
så fick jag ett samtal från skolan och utav någon anledning, så tog jag upp det Giovanni hade sagt
och då blev det alldeles tyst i luren... Sedan så kom det lite försynt från läraren i andra änden:
"Jag tror jag vet vart det kommer ifrån..."

Det visade sej att på resan in till bowlinghallen, så hade en av dom äldre killarna i G's klass
suttit och HÖGLJUTT upprepat detta ord, tur och retur, dvs under ungefär 5 mil...
Giovanni hade hela tiden suttit och hållt för öronen,
men tydligen så hade han, trots detta, hört varenda bokstav...
(För om det är något som min son har, när HAN SJÄLV VILL, så är det en RIKTIGT bra hörsel...
Han skulle, om han tyckte det var värt besväret, antagligen kunna höra en knappnål falla,
mitt under ett öronbedövande åskoväder... Hihi!!)

Som tur är, så har Giovanni efter detta tillfälle ALDRIG upprepat ordet,
men varje gång som det är dags för hans klass att åka och bowla, så minns jag dagen då min son
kallade mej för ett könsorgan i tron om att det var en ömhetsbetygelse... ;)
Ja, så'n är han, min lilla knasboll... Hihi!!



Med den sagan så önskar jag er en riktigt god natt!! Dags att släcka lampan.
Kram och väl mött i texten och sov så gott!!