Giovanni är hos pappa ett par dagar och lägenheten är tyst och tom...

Visst får jag tiden att gå, för det finns ju en hel del att fixa med,
men det blir liksom ändå som ett slags vakuum och något som påminner om en så'n där
fantomkänsla... Nu har jag ju alla mina extremiteter intakta och blindtarmen sitter också där den ska,
men jag kan ändå, på något sätt, relatera till hur det måste kännas att mista något av ovanstående.. Hihi!!

Idag har det blivit ytterligare lite fixande inför plåtningen i Ulricehamn nästa vecka och
jag har upptäckt hur HUTLÖST dyra vanliga jädra pärlor är...
Vad tusan!! Ska man inte kunna göra ett pärlhalsband för under hundralappen, liksom... Sanslöst!!

Nu sitter jag här och börjar gripas av lätt panik, för kattungarna har lyckats leka bort min
"försvarets hudsalva" med rosa camouflagedesign (ja, klart den ska vara rosa...)
och den är något jag INTE kan klara mej utan någon längre stund... GAHAGAHGAHGHAA!!



Natti natti och sov så gott!! Nu ska jag krypa runt i lägenheten och leta hudsalva...
Ungefär som en soldat i en skyttegrav... Haha!!