Jag och Giovanni tittar på Forrest Gump och Forrest har precis börjat springa för att ett gäng killar
är elaka mot honom och när han springer så går hans ortoser sönder och Jenny ropar: "RUN Forrest, RUUUN..."

Giovanni har ju också ortoser ibland och han tittar storögt på Forrest som springer
så att skruvar och muttra ryker åt alla håll och så säger han: "Springer han, mamma...??"
"Jajamensan, säger jag, det gör han..."
Då säger Giovanni: "Han är FRI mamma!! Yahoooo!!!"
...och då gråter (läs storbölar) Giovanni's mamma en skvätt och jag älskar min underbara,
omtänksamma, empatiska, helt fantastiska lilla unge så mycket att mitt hjärta vill gå i bitar...

Så sant att "life is like a box of chocolates" och att mirakel sker varje dag...
Jag har beviset för det, varje dag, mitt framför ögonen...

Jag försökte verkligen att hitta ett klipp som var bra, men det enda jag hittade var
 TYVÄRR ett som var dubbat, men jag ville dela med mej, för det var för mej en stark upplevelse,
så jag hoppas att ni kan ha överseende med detta och kanske stänga av ljudet
och "bara titta på bilderna" för när jag ser Forrest, så ser jag Giovanni... Min son kommer troligtvis
aldrig att springa på det viset, men på samma sätt som Forrest, så är han en kämpe...

Kram, sov gott och väl mött i texten!!