I dag åkte G till skolan, trots att han var full av prickar från loppans framfart... Stackarn!!
Jag försökte få honom att hålla sej hemma och förklarade att jag ville att doktorn skulle ta sej en
titt på honom, men ungen gillar skolan och han blev helt aptokig när det gick upp för honom
att han inte skulle få följa med taxin... Därför gjorde vi en "deal" och kompromissade,
vilket innebar att han skulle gå till skolsyster och lyssna på vad hon tyckte om saken...
Mer eller mindre, som en second opinion... *L*

Jag anade ju vad skolsysters svar skulle bli, men jag tyckte det var lika bra (och betydligt enklare
för mej) att han fick höra det "straight from the horses mouth", om man säger så,
och mycket riktigt så ringde skolsyster ett par timmar senare och bad mej hämta honom...
G var väl inte direkt överlycklig över beskedet, men godtog ändå skolsysters bedömning...
Underbart att kunna lägga över en del beslut på andra... Tihi!!

Under den korta stund som Giovanni var i skolan, så kollade jag upp ett och annat
(vilket i stort sett varit omöjligt med en ilsken unge... ) och jag hade också hunnit fixa Clarityn
och efter en 10 ml shot av medicinen, så blev kliet bättre...

Det visade sej också att inte bara Giovanni hade blivit påhoppad av loppan...
"Dyngsnyggot" hade OCKSÅ blivit biten, både här och där (min tanke i detta fallet var att,
somliga straffar gud, om inte direkt, så inom en väldigt snar framtid, i alla fall... Hihi!!)
På mej, däremot, så tog loppan inte en endast liten tugga...??!
Jag gissar att jag antingen är "Guds bästa barn", eller så smakar jag alldeles för illa
för att dom ens skulle våga försöka och att loppor har någon slags inbyggd sensor som talar om
i fall dom riskerar att bli koffein eller nikotinförgiftade... Hehe!

Ikväll blir det ett tidigt dyk ner i "loppelådan" (som förhoppningsvis är "deloppified"...)
Detta för att jag är trött efter allt tvättande och sprayande och flängande
och Giovanni för att han är trött pga av medicinen...

Till sist så var det som så att jag försökte hitta en liten gullig loppbild till inlägget...
Men jag hittade bara äckliga, snuskiga saker och då kom jag på något som jag hörde på
TV:n i London... Att en hoppande loppa på Hawaiianska (eller vad det heter...) heter UKULELE...
...och en så'n har faktiskt Giovanni hemma... En blå...

Så därför låter jag följande klipp illustrera loppans framfart...
Jag tycker det får det hela att framstå som såååå mycket trevligare...
Nästan som ett vardagligt "always look at the bright side of life"...
...och dessutom så smälte jag bara när jag hittade klippet, för han är bara så sööööt!!
Vad är det egentligen med män i grodfötter, googles och en snorkel... Hihi!!
Kolla klippet och återkom med ett utlåtande... Hehe!!



Ha en fortsatt bra kväll! Kram, puss, hej, tjingeling "and all the other happy horsestuff"!!!