I dag var det ass #2 som blev "utsatt" för dundermarmeladen vid eftermiddagsfikat,
men först var G tvungen att lukta så att den fortfarande var som den skulle, innan han gav
ass #2 "tummen upp" och klartecken att göra sin marmeladsmörgås...



Glad i hågen, så började assistenten fixa till sin macka och när han kom till osten,
(han har för övrigt marmeladen UNDER osten... Hehe!!) så skriker Giovanni: "NÄÄÄ!!"
...därefter vänder han sej mot mej och fortsätter förvånad och halvt förskräckt:
"Mamma... Han har ju OST på...!!?"

Nu har den underliga ostsituationen blivit utredd och assistent 2 har fått besvara frågan om
HUR god marmeladen är MINST femtioelva gånger...
För övrigt har Giovanni flera gånger försäkrat sej om att jag inte tänker äta upp ALL marmelad
när han inte är hemma, för det kan ju dyka upp fler som måste bjudas på denna kulinariska läckerhet...

Vet ni vad MIN tanke var...?? Jo, att jag SLIPPER äta marmelad utan att ens behöva jobba för det... Hihi!!
Ni ser... Allt löser sej UTAN att man behöver anstränga sej nämnvärt...
Allt man behöver göra är att ett steg tillbaka och vänta en liten stund...