Jag har världens bästa unge, för trots sina svårigheter, har han huvudet på skaft och
ett sjusatans i gatan sunt förnuft och han vet sannerligen skillnaden på vad som är rätt och vad som är fel...
Det fick ett visst DYNGSNYGGO känna på idag och vad jag har att säga om saken... RÄTT ÅT DEJ!!

VÅGA inte tala om för Giovanni vad han ska tycka, tänka och känna, för vet du vad...
Det klarar han av HELT SJÄLV... Dumförklara honom INTE och säg ABSOLUT inte till honom
att han inte får be om hjälp när han behöver det...!!
Allt han ville var att ha hjälp med att förklara om sin APELSINMARMELAD som han är stolt över!!!
VARFÖR kan du inte låta honom få vara det??!!

Om du inte klarar av det faktum att du har en son "with a mind of his own"
så är det ditt problem och bara ditt...
Det ända du har att välja på är att antingen acceptera detta faktum eller inte...
Svårare än så varken är det, eller blir det...

Vad JAG väljer...? Jo, jag ser det nog helst som så att på grund av denna tillgång,
så kommer han, med den hjälp han själv tycker han behöver, att klara sej bra här i livet...