My little "southern bell"...
När jag sedan kom hem så hamnade jag, efter några års mellanlandning i Västergötland,
i södra SVERIGE i stället och jag har många gånger förundrats över likheterna
mellan Mellbystrandsborna och befolkningen i FLORIDA KEYS...
Dvs glyttiga, glada, välkomnande och samtidigt fruktansvärt YTLIGA...
(Snälla..?! Halshugg mej inte nu, för visst finns det en del "pärlor bland svinen", men jag menar generellt...
Se det som en reflektion från en "invandrad utböling och stationär turist"... Hihi!)
När jag för snart 2 1/2 år sedan, utav en slump (och pga ett riktigt stolpskott till hyresvärd...)
flyttade till min lilla byhåla, mitt ute på dom halländska åkrarna,
så var det lite med hjärtat i halsgropen, eftersom byn är JÄTTELITEN och ALLA vet ju
vad som sägs om den mentalitet som brukar finnas i små samhällen (och mitt är verkligen PYTTELITET...)
och det var med en viss "änglagårds-skräck" som jag styrde flyttlasset mot min nya bostadsort...
(För övrigt, så jämförde alltid min mormor mej och "dyngsnyggot" på "den tiden det begav sej"
med Helena Bergström och Rikard Wolff... Vet inte varför, egentligen...
Troligtvis så har det något att göra med att jag är MINST lika bra på att lipa som Helena... Hehe!!)
(Nåväl... Det var att komma ifrån ämnet lite... Let's get back on track...)
Men TJI, FICK JAG!!
Under mina år i USA så hann jag också besöka Kansas ett antal gånger och jag stortrivdes verkligen
i THE STATE OF "THE WIZARD OF OZ" och DÖM OM MIN FÖRVÅNING
när jag hittade många likheter mellan dom genuina och hjärtliga människor jag mött under mina besök
i Kansas och min nya "grannar"... (För ni förstår... I min lilla by är ALLA mer eller mindre grannar...)
Så även om det inte går några bussar på söndagarna och
även om affären har söndagsstängt på vintern, så stannar jag PRECIS där jag är...
Det finns ALLDELES FÖR MÅNGA FÖRDELAR som uppväger den nackdel
och LILLA VARDAGSKRÅNGEL som en punkterad bil innebär...
Med andra ord, så har min "änglagårds-skräck" bytts ut mot ett "fried green tomatoes-lugn..."
Först o främst så har jag redan paxat "Änglagårds"-paret, den jämförelsen är redan gjord med mig och mitt dyngsnyggo/piraten/särbot nämligen ;-) och sen så är det ganska häftigt hur man ändras under resans gång, är det inte?
Jag var en stadsmänniska utav bara den, men två svängar i "bya"-gemenskap, som jag kanske inte klev in i till fullo men alldeles lagom enligt mitt tycke, så tycker jag helt plötsligt att Ume är lite för stort ändå...
Här är det en massa folk som man inte har en aaaning om vilka de är, i byarna visste man ju allt om varandra och ett praktexempel på det var ju att INGEN, utom nåt enstaka praktarsle, kom inklampandes hemma före lunch, eftersom att vi pensionärer nämligen tyckte om att sova hehe!
Här måste man låsa, skulle skita knäck om nån klev in när jag sov :-O
Kramen o tillbaka till städningen för mig, inte meditativt, bara agressivt kan jag lova!