Jag har funderat lite kring det där med att en del människor vill säga sin åsikt och kritisera andra negativt,
men att dom samtidigt inte vågar stå för sin åsikt genom att dom väljer att vara anonyma...

Jag har sedan jag började blogga varit väl förskonad från otrevliga eller negativt laddade
ANONYMA kommentarer och "fördomsfyllerier", men ibland så dyker dom upp och jag väljer att bemöta
dessa åsikter på mitt sätt, just för att dom är så få och för att dom för mej på något sätt är respektlösa.

Som jag ser det, så är det en för mej HELT OKÄND människa som sticker näsan innanför "min dörr"
och som anser sej ha rätten att tala om för mej hur det ska vara "hemma hos mej"
utan att våga stå för sin åsikt och genom sitt val att vara anonym utesluter all tänkbar dialog...
För mej är det som att någon anser sej ha rätten att "smälla mej på fingrarna" utan att ta reda på
fakta och det är för mej detsamma som att ge någon stryk utifrån en självpåkommen anledning
utan att ens tänka tanken på att man kanske har fel...

Nu tänker jag inte ha en förutfattad mening om dessa människor, utan bara innerligt hoppas
att dom inte BEHANDLAR sina nära och kära på samma sätt... För det är egentligen inte det som skrivs
som jag reagerar över, utan sättet dom väljer att föra fram sin åsikt på...

Det är upp till var och en att avgöra hur dom vill bemöta en otrevlig och feg besökare "i sitt eget hem",
men JAG tillåter det inte... Visst... Säg gärna din åsikt, men förvänta dej inte att jag respekterar den,
eftersom jag inte respekterar NÅGON som inte är intresserad av någon annan åsikt än sin egen,
särskilt inte när åsikten handlar om mej och mitt och är grundad på missuppfattningar och fördomar,
Då finns det inte en chans i världen att jag tänkter hålla truten och för mej
är det obegripligt VARFÖR man ställer en fråga som man ändå inte vill ha svar på
(som kommentaren jag skrev om i föregående inlägg...) för om jag ställer en fråga,
så förväntar jag mej naturligtvis något slags svar...
Det behöver nödvändigtvis inte vara ett svar jag gillar och jag förväntar mej inte heller att få svar
direkt (för ingen MÅSTE ju svara, det gör man om man vill, men inget svar är i sej också ett svar...)

Då har jag faktiskt bra mycket större respekt för er som läser och bara tänker (kanske högt)
för er själva att hon "den där MirAnna" är ju fullkomligt dum i huvudet...
För vet ni... Det jag inte vet har jag ju inte ont av och den uppfattningen får ni gärna ha...
Jag kan inte älska alla och alla älskar inte mej och det bekymrar mej inte nämnvärt att det är så
och jag respekterar också er som VÅGAR STÅ för era åsikter, både positiva och negativa...

Men i ärlighetens namn... HUR ofta får man en positiv anonym kommentar..??
Detta händer ju i stort sett bara när avsändaren av misstag råkat glömma att fylla i uppgifterna i kommentarsrutan och då brukar det ofta komma en liten "förlåt-mej-det-var-ju-bara-jag-kommentar"
direkt efteråt... I fallet med min senaste surkommentar, så gjorde avsändaren till och med klart för mej
att sin identitet tänkte "den" absolut inte uppge, genom att på överskriften som lyder:
"Your name, please" helt resolut svara: "...or not"... Ja, kan det bli mer tydligt än så liksom..?? *fniss*

Jag säger som Pippi: "Kom in eller stå kvar... Hur ni behagar" men mitt bemötande av er är baserat
på ERA handlingar och ERA val som ni gör när ni hälsar på "hemma hos mej"...
Med det sagt, så säger jag som G's morfar brukar säga: "Så är det, så blir det och så ska det va...