Idag är det söndag... En utmärkt dag att använda till att fnula lite (eller reflektera kanske...)
över saker och ting... Eller har du kanske "något bättre" eller "något viktigare" för dej just nu..?? *blink*
Den här historien hittade jag när jag surfade runt lite...

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme. Under den timmen passerar ca 2000 personer.

 

Efter 3 minuters spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg.

Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

 

Efter 4 minuter:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

 

Efter 6 minuter:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

 

Efter 10 minuter:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare.

(Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

 

Efter 45 minuter:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in.

Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

 

Efter 1 timme:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

 

Sanningen:
Musikanten som spelade är JOSHUA BELL, en av världens främsta nu levande violinister och musiker.

Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.

Två dagar tidigare spelade JOSHUA BELL för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. JOSHUA BELL's inkognitospelning på T-banestationen organiserades

av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om

perception, smak och människors prioriteringar.

 

Man ställer frågan: “Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö,

vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten?

Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang?

Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?”

Slutsats: Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar

några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…

Hur mycket annat går vi inte miste om?