Idag när Giovanni kom hem från skolan, så var han riktigt upprörd och ganska omgående,
så fick jag veta att en kille från den andra särklassen kallat honom för CP...
(Kom nu ihåg och ta med i beräkningen att Giovanni har ett dåligt närminne och
bara minns det som FÖR HONOM är viktigt och väsentligt...)

Nu är det ju som så att Giovanni faktiskt har vissa CP-liknande symptom, som märks vid starka
känsloyttringar, som till exempel glädje och ilska och även om jag tyckte att hela situationen var lite söt,
så förstod jag ändå hans känsla, för han ser ju inte sej själv som CP-skadad på något sätt...
Eller ja... Jag tror inte att han egentligen vet vad en CP-skada är. Däremot, så var det fullkomligt glasklart
att han fattade att någon försökte förolämpa honom och det tycker jag var riktigt smart.

Samtidigt som jag förstår honom, så vill jag inte att han ska skämmas för det han har
och jag vill inte heller att han ska acceptera att bli förolämpad, utan jag vill
att han ska kunna stå upp för sej själv, så gott det bara går...

Därför bet jag ihop och förklarade att JAG skulle ha sagt följande till den där andre killen:

Ja, det har du rätt i... Det är jag faktiskt... I alla fall lite grann... Och jag är ganska nöjd över det.
Det jag undrar är: Vad har du för ursäkt att uppföra dej som en regelrätt idiot..??