Giovanni i farten...
Här är orsaken till varför det inte blir mycket vettigt gjort här i dag... Hihi!!
...och jag bara undrar..?? Får man kalla sina föräldrar för VAD som helst...?? *fniss*
Förutöver detta, så ringde morfar och frågade om Giovanni skulle "ragga pumor" på sportlovet
och då tyckte Giovanni att morfar skulle sluta vara så "nackotiv"... (översätt det om ni kan... Hehe!!)
Med andra ord, så är det fullt upp här och ja, vad säger man...??
Den ungen kan han, men härlig är han i processen... Hihi!!
Gör om DET HÄR om ni kan...!!
att han nästan slog knut på sej själv... *fniss*
Klippa till och krama om...
Här är en bild ifrån igår när Giovanni blev "tillklippt" och som tack för det, så kramade han om... Hihi!!
Min lille drömmare...
och hitta något sevärt på burken, efter att lördagschokladen är uppäten...
Den här bilden är tagen i morse, innan Giovanni fick rufset trimmat...
En oerhört långhårig, men aldrig så lite, sann drömmare...
Växeln hallå, hallå, hallå...
och lyssnar på Giovanni, som är hemma från skolan idag också, när han gör ett av sina låtsassamtal...
Just nu, så står han och ljudar ihop "vid problem med kabel-TV ring" från lappen med bra-att-ha-nummer
som sitter på insidan av en av skåpsluckorna i köket och sedan så knappar han in numret
på en av sina triljoner trasiga bärbara telefoner...
Skulle jag fråga honom vilken telefon han ringer i från, så har han FULL KOLL på detta,
eftersom fabrikatet på telefonen är enormt viktigt och om ni någon gång får besök av G,
så kommer ni att upptäcka hur han snabbt pejlar in om det är en DORO,
SAMSUNG, SAGEM, TELIA eller något annat märke ni har.
Färgen och formen läggs också på minnet om dessa är något som avviker från det vanliga och
denna info, tillsammans med HUR MÅNGA telefoner ni har, är något som han fortsättningsvis
kommer att koppla ihop er med och det är en viktig nyhet OM ni vid något tillfälle skulle få för er
att BYTA telefon, för detta är något som lite grann "rocks his world"...
Var sak och person på sin plats, för det är så det är och så det ska vara...
Vid vissa tillfällen har det gjorts ("smarta") försök att påkalla G's fulla uppmärksamhet
(t ex vid besök hos syncentral, arbetsterapeut, tandläkare osv osv) genom att GÖMMA telefonen
bakom en gardin eller något liknande, i hopp om att hålla sej inom utsatt tidsram,
men se "DEN gubben går inte" för Giovanni letar upp telefonjacket och sedan så är det ju
bara att följa sladden och innan detta är gjort har G inte tid... Hehe!!
Om "någon" dessutom kommit på den "briljanta" idéen att helt och hållet avlägsna en telefon
från rummet, som funnits där vid något av Giovanni's tidigare besök,
så kan ni ju själva tänka er vad slutresultatet blir... *fniss*
Giovanni's påhittade samtal är en dagligt återkommande rutin och Hyresvärden, Kommunen
och Försäkringskassan är några av dom som brukar få sej en påringning och så banken, förstås...
(Utav någon underlig anledning, så brukar dom få sej en "känga" för att mamma inte fått någon lön... *fniss*)
Dessutom förväntas jag interaktivt delta i denna lek genom att svara på frågor som:
"Vill du ha en 1:a, 3:a eller 5:a?? Hur många assistanstimmar vill du ha??", men när det gäller banken,
så förmedlar Giovanni helt kallt beskedet att "några pengar finns det minsann INTE...!!"
Ingen fråga om HUR MYCKET PENGAR jag vill ha, där inte... Hihi!!
Nu har G's telefonlek övergått till nästa fas, nämligen att ringa runt till RIKTIGA
personer för att säga god morgon till än den ena, än den andra,
så nu är det dags för mej att "stämma i bäcken"... Hihi!! Ha en bra dag! Tjingeling!!
Djupdykning och huvudräkning...
(Notera dessutom alla gubbar som står uppradade på badkarskanten...
Detta är ett MYCKET viktigt moment när det ska badas och dom ska räknas om och om och om igen...
Jag tror det blev 22 om man räknar skorna som GI Joe fick ta av sej...)
ASSISTANSUPPROPET.SE
Protester mot Försäkringskassan väller in
I helgen startade Veronica Hedenmark, entreprenör och själv funktionshindrad,
ASSISTANSUPPROPET.SE i protest mot Försäkringskassans nya bedömningsunderlag.
Reaktionerna lät inte vänta på sig, efter bara ett dygn hade mer än 600 personer skrivit under uppropet
och protesterna ökar. Flera assistansanordnare har anslutit sig.
Ett nästan hundrasidigt dokument med många integritetskränkande frågor blev droppen.
SÅ KOMMER DU TILL ASSISTANSUPPROPETS.SE's HEMSIDA OCH DÄR HITTAR DU DEN INFO DU BEHÖVER.
Jag anser i alla fall INTE att Giovanni någonsin ska behöva besvara frågor som har med
hans personliga integritet att göra och som inte har något att göra med personlig assistans...
Dundermarmeladens fortsatta äventyr...
men först var G tvungen att lukta så att den fortfarande var som den skulle, innan han gav
ass #2 "tummen upp" och klartecken att göra sin marmeladsmörgås...
Glad i hågen, så började assistenten fixa till sin macka och när han kom till osten,
(han har för övrigt marmeladen UNDER osten... Hehe!!) så skriker Giovanni: "NÄÄÄ!!"
...därefter vänder han sej mot mej och fortsätter förvånad och halvt förskräckt:
"Mamma... Han har ju OST på...!!?"
Nu har den underliga ostsituationen blivit utredd och assistent 2 har fått besvara frågan om
HUR god marmeladen är MINST femtioelva gånger...
För övrigt har Giovanni flera gånger försäkrat sej om att jag inte tänker äta upp ALL marmelad
när han inte är hemma, för det kan ju dyka upp fler som måste bjudas på denna kulinariska läckerhet...
Vet ni vad MIN tanke var...?? Jo, att jag SLIPPER äta marmelad utan att ens behöva jobba för det... Hihi!!
Ni ser... Allt löser sej UTAN att man behöver anstränga sej nämnvärt...
Allt man behöver göra är att ett steg tillbaka och vänta en liten stund...
Apelsinmarmelad och thé är SERIOUS BUSINESS...
ville han fixa till thé och marmeladsmörgås till sin mamma och inte mej emot...
(Jag gillar egentligen inte marmelad... Eller rättare sagt... Jag tycker det är skitäckligt, men sssshh...
Det pratar vi inte högt om just nu och vi låtsas inte om som att vi vet något om detta faktum, för tillfället...
I skrivandets stund är apelsinmarmelad det ABSOLUUUUT bästa jag vet...Hihi!!)
Giovanni plockade med stort tålamod och nästan andäktig tystnad fram kastrull och thémugg,
fast innan han började hälla vattnet i kastrullen, så var han tvungen att försäkra sej om att han tagit rätt,
så att det inte blev något fel på théet... Smart, tycker jag... Thé är allvarliga och viktiga grejer...
När detta var gjort, så stoppade han kastrullen under vattenkranen och nähä då...
Någon HJÄLP behövde han INTE!!
Nu ville det sej inte bättre än att kastrullen var lite ranglig och ostadig och därför kunde den inte hålla balansen, utan tippade helt otippat (Hihi!! Tippade o-tippat... Haha!! Hehe!! Hoho!!) med följden
att allt vatten rann ut på golvet...!! JÄDRA KASTRULL TILL ATT INTE HÅLLA SEJ "PÅ SIN KANT"...
Well, well... Inga sura miner för det inte, utan vi kom överens om att det var bättre att G försökte
igen en annan dag när kastrullen visste lite bättre och var beredd på att få vatten hällt i sej... *fniss*
Här är i alla fall ett foto som Giovanni själv tagit på sin dundermarmelad
och kameran var i alla fall med på noterna...
ICA, WATCH OUT...!! För det är en NY marmeladkung "in town"...
Star Wars i mitt badrum...
"Luuuuke, I aaaam yourrrr faaaatheeeerrr"... Hehe!!
Giovanni ville att jag skulle ta ett kort...
Sagt och gjort...
Lugnet är återställt, om än tillfälligt...
för i morse var det Taxi-Rolle som ringde på dörren, precis som vanligt
och det var en glad Giovanni som fick "eld i rumpan"...
Tyvärr, så kommer inte detta lugn att vara beständigt, eftersom skoltaxin styrs kommunalt,
dvs av skattepengar, och nu skrapas det tydligen i botten av pengakistan,
för det har bestämts att det lokala taxibolaget ska fråntas körningen för kommunens särskolebarn
och särskoletaxin ska läggas ut på bolag som kan köra för en billigare peng
och dessutom ska det skäras ner på personal...
Något som jag tycker är oerhört synd, eftersom många av dessa barn, som denna skatteförmån gäller,
i sin vardag, är omgivna av en hel hop mer eller mindre utomstående människor.
Listan kan göras lång, men här kommer några exempel på hur det kan se ut...
Förutom skola och fritidsaktiviteter, så har vi assistenter -och ledsagare, korttidspersonal,
habiliteringspersonal (dvs sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, läkare m fl...)
För att inte tala om övrig sjukhuspersonal (spec.tandläkare, vanlig tandläkare, tandhygienist,
vanlig läkare, handkirurg, ortoped, neurokirurger och
så allt "fotfolk" man träffar i samband med besök -och sjukhusvistelser...)
Lägg därtill att dom flesta av dessa barn, DESSUTOM, är i STARKT BEHOV av "det gamla vanliga" och rutiner,
för att dom ska må bra och i Giovanni's fall, så har jag alltid försökt jobba för att han ska ha
så få "externa familjemedlemmar" som möjligt eftersom alla inblandade, för honom, blir och är just det...
SOM EN FAMILJ och VARJE GÅNG NÅGON FÖRSVINNER, SÅ FÖRLORAR HAN EN FAMILJEMEDLEM...
SÅ JAG UNDRAR:
KOMMUNEN; är det RÄTTVIST mot en kommunmedborgare, hur liten och hur handikappad han än är,
att ta hans familjemedlemmar ifrån honom och byta ut dom mot fullkomliga främlingar...??
Ska inte ni OCKSÅ verka för dessa barns välbefinnande??
För övrigt så var Giovannis glädjeyttring när han såg Rolle idag ett citat som bör förevigas:
"ROLLE, NU ÄR JAG LITE AVUNDSJUK PÅ DIN TJOCKA MAGE"...
(Är inte DET en kärleksförklaring och något man säger till någon man KÄNNER SEJ TRYGG MED??!)
Vad pågår egentligen i skolans värld...??
"VAD 17 PÅGÅR I SKOLAN, EGENTLIGEN...??" (Hihi!! Ja, JAG SKÄMTAR!!)
Det var det här som jag läste när jag öppnade mailet och det har Giovanni skrivit alldeles själv.
Hunden jagar katten.
Katten jagar musen.
Musen jagar Giovanni.
Giovanni jagar Elias.
Elias jagar Kevin.
Kevin jagar Sebastian.Jag fick ett mail som fick mej att börja gråta...
"hej
jag har jobbat med datrn i dag
giovanni"
Det är det första mailet jag fått av Giovanni och han har skickat det från skolan.
Det är dessutom det första skrivna jag fått av honom NÅGONSIN...
På grund av Giovannis bristande finmotoriska förmåga, så är det svårt för honom
(eller rättare sagt, i stort sett omöjligt...) att skriva för hand...
Det enda han egentligen KAN skriva (med mycket möda och stort besvär...) är sin egen namnteckning...
TACK skolan för att ni anpassar undervisningen och ger honom möjligheterna!!
Det killar och sticks...
Ja, det gör det väl i och för sej för det mesta, men på senaste tiden har det eskalerat
och föremålet för bataljerna är något så simpelt som EN TRÖJA...
Eller egentligen är det inte EN tröja, utan plagget som sådant, för det finns vissa kriterier som måste uppfyllas
för att Giovanni ska ta en på sej... Den får ABSOLUT inte vara röd och heller inte stickad
(varken i tunt bomullsgarn eller lite tjockare) och är den långärmad, så får det inte vara en polotröja...
Dessutom så ska det BYTAS tröja i tid och otid utav, bara gud vet vilka, olika anledningar...
Det kan vara för att det är HÅR på tröjan, något som är vanligt förekommande i vårat hem
med katter, hund och en långhårig mamma...
Dessutom har Giovanni sedan mycket tidig ålder haft ett äckel för just hår...
Eller så kan det bero på att han fryser och det kan han göra i en långärmad tröja och han byter då
till en t-shirt... (Försök få DEN ekvationen till att gå ihop om ni kan...)
Idag bytte Giovanni tröja första gången när han kom innanför dörren och han hade hunnit byta
fyra gånger på en halvtimme, innan han var nöjd och kunde ge sej av till simhallen...
Vad jag har att säga om saken...??
Jo, att jag inte skulle bli allt för förvånad om han snart flyttar in till granntanten... *blink*
För sent...
Som jag skrivit flera gånger tidigare, så är inte min son av den snabbare sorten på morgonen...
Detta trots (eller kanske på grund av) mitt tjat...
En av dom roligaste sakerna Giovanni vet är att åka taxi (skolskjuts) till skolan och
naturligtvis försöker jag använda argumentet att han kommer att missa taxin om han inte
sätter fart med det som behövs göras innan den kommer, som bland annat att gå på toa...
När jag påpekade detta för honom idag, så fick jag veta att han minsann inte behövde gå på dass
och jag kan ju inte tvinga någon som inte vill (och jag känner sannerligen inte för
att ta den konflikt som uppstår om jag propsar på att han VISST behöver göra detta,
eftersom jag VET att han egentligen behöver, men att han helt enkelt prioriterar bort det
eftersom det finns något som för honom är viktigare för stunden...
Skulle jag ändå, mot bättre vetande, välja att ta den bataljen, så kan jag LUGNT räkna med
att han INTE blir färdig, för då har han fullt upp med att vara ilsk som ett litet bi...)
För Giovanni brukar startskottet för morgonbestyren gå av när Taxi-Rolle ringer på dörren,
men idag så blev det fart på hans två semi-lurviga, när jag ropade att:
"NU stod taxin minsann utanför dörren..."
Detta var cirka en minut efter det att jag försökt få honom att besöka hemlighuset och vet ni...??!!
GIOVANNI HADE BARA SKOJAT MED SIN MAMMA...!! Han var ju VISST kissenödig... ;)
Som varje morgon (med ett par YTTERST FÅ undantag...) så stod Taxi-Rolle innanför dörren
och väntade tålmodigt på att G skulle bli färdig, i gott sällskap av sin protégé Hampus...
Det munhuggs ganska kraftigt, men hjärtligt, här om mornarna och naturligtvis handlar det om
att Giovanni aldrig är klar i tid och idag konstaterade Hampus att han längtade efter tills Giovanni skulle bli gammal, men så tänkte han till och så drog han klarsynt slutsatsen att Giovanni
troligtvis inte skulle HA TIIIID att bli gammal och att han med största sannolikhet skulle vara försenad
både till sin egen pension OCH till sin egen begravning... Hihi!
Ja, G kom i alla fall iväg med taxin till slut och nu ska jag strax åka med Electra till veterinären för sterilisering...
Till helgen flyttar hon till ett nytt hem, för hon är en ensamkatt och trivs bäst om hon får
odelad uppmärksamhet, vilket hon kommer att få hos sin nya matte.
Mr G och Mr Bean...
Giovanni har en favorit på TV och det är "muttergubben" här nedanför...
Tutu & Tant Kotla...
Giovanni har länge kunnat rabbla siffror och bokstäver och han har också klarat av att
sätta ihop kortare ord och namn ganska länge, både genom att läsa och skriva
(på datorn då alltså, eftersom motoriken inte räcker till för att skriva för hand...)
På grund av att han (bland annat) har en OFULLSTÄNDIG HJÄRNBALK så har han svårt att sätta ihop saker,
som till exempel att räkna plus och minus och självklart då också meningsuppbyggnad...
Oftast så lär han sej utantill vad ett ord betyder, som ett slags fotografiskt minne och därför
så får man lätt intrycket av att han faktiskt kan läsa...
För ett litet tag sedan, så fick han sin alldeles egna laptop i skolan och sedan dess så har det skett en explosionsartad förändring och häromkvällen, så DELADE vi på sagoläsningen...!!
Dvs jag läste varannan sida och Giovanni läste varannan... DET NI!!
Så nu läser vi om Tutu och Tant Kotla för fulla muggar
och snart så är det nog JAG som får godnattsagan läst för mej...
i vardagliga situationer. Tutu delar ut tidningar, något han tycker är tråkigt.
En dag bjuder tant Kotla på saft och kakor. Tutu och tant Kotla berättar för varandra
om sina hemländer och har roligt tillsammans.)
VAD är maginfluensa...??
Här kommer en liten historia från en fredag, som för övrigt varit ganska händelsefattig...
Efter att jag hämtat Giovanni på skolan, så tog vi en sväng ut till Maxi för att inhandla
lite julstjärnor (blommorna alltså...) och annat smått och gott som behövs för att julpynta...
Nu är det som så att min son känner i stort sett varenda kotten som finns i den här kommunen,
vilket inkluderar Maxi-personalen och han morsar inte bara lite så där försynt,
utan det ska kramas om och sedan så ska det avhandlas en MAAAAASSA saker och
i vissa fall så har han koll på personens HELA familj och då måste han ingående beta av och höra sej för
om vad VARJE familjemedlem haft för sej och hur dom mår, innan det är dags att knalla vidare
och sedan upprepas samma procedur när man stöter på nästa "kändis"...
Till dagens historia hör att G's pappa varit sjuk i maginfluensa några dagar och detta är, för honom,
en väldigt stor händelse (eftersom detta är något som är både litet skrämmande och spännande,
just för att han själv aldrig drabbats av detta äckelpäckel...)
och SJÄLVKLART var detta något som han kände sej tvungen att informera "gud och vet alla" människor om...
Gissa vem som skämdes (fast bara lite, för mest så fnissade jag, för det var ju inte MEJ det gällde... Tihi!!)
när G talade om för alla inne på Maxi som ville höra på att hans pappa har maginfluensa
och att han därför minsann både klökts och... Hmm... Och... Hrrmmm... Och... Haha!
Ja, ni vet det där ANDRA man gör när man är magsjuk...
Jag tror i alla fall att "dyngsnyggot" aka X-et är ytterst tacksam över att hans son upplyst
Maxipersonalen + flertalet kunder om vad han haft för sej dom senaste dagarna... Hehe!! Eller vad tror ni??
Med det sagt... Slut på SKITsnacket och HA EN HEJDUNDRANDES TREVLIG FREDAG!!
Mamma, du är en riktig...
och det vore synd om han missade den och eftersom han inte har någon feber,
så får han åka med och sedan så hämtar jag honom efteråt ...
Varje gång dom åker på denna resa, så blir jag påmind om en milstolpe i min sons liv...
En mindre rolig sådan och hade den i efterhand inte framkallat så många garv,
så hade jag nog helst förnekat att det någonsin hänt...
Det var efter att Giovanni precis kommit hem från en av dessa bowlingdagar (tror det var fyra år sedan...)
som han, precis som vanligt, satt på golvet i köket och munhöggs med mej medans jag diskade...
Jag stod därför med ryggen mot honom och gafflade tillbaka...
Vi har en liten grej att vi kallar varandra för olika saker... Som pucko, knasboll osv osv...
Inte på ett otrevligt, utan kärleksfullt sätt... Ungefär som när andra säger älskling och lilla gubben...
Det var också precis det vi gjorde den här eftermiddagen...
Helt plötsligt, som en blixt från en klar himmel, så utbrister min avkomma GLATT:
"Och mamma... JAG tycker att du är en riktig (och nu kommer det... Håll för öron och ögon...) F-I-T-T-A!!
Hur Anna reagerar på detta ord har ni som läst bloggen den senaste tiden redan klart för er... Haha!!
...och det var som att en slags betingad reflex gjorde att jag snurrade runt som på en femöring
och med skarp röst (tror till och med att den gick upp i falcett) sa jag: ...och VAD sa du??!!
Giovannis reaktion lät inte heller vänta på sej, utan han studsade ungefär 10 centimeter
rakt upp från golvet i sittande ställning...
Stackarn!! För det syntes att han inte hade den blekaste aning om
vad det varit som fick hans morsa att reagera så kraftigt...
Naturligtvis, så undrade jag vart han fått ordet ifrån och min dåvarande sambo fick ta
en STOR släng av skulden, men han slog ifrån sej och lovade heligt och dyrt att han absolut inte
hade med saken att göra och att Giovanni INTE hört honom använda ordet...
En undanflykt jag varken ville lyssna till eller tro på... Hihi!!
Nåväl... Det gick ett par dagar och utav någon anledning som jag inte längre minns,
så fick jag ett samtal från skolan och utav någon anledning, så tog jag upp det Giovanni hade sagt
och då blev det alldeles tyst i luren... Sedan så kom det lite försynt från läraren i andra änden:
"Jag tror jag vet vart det kommer ifrån..."
Det visade sej att på resan in till bowlinghallen, så hade en av dom äldre killarna i G's klass
suttit och HÖGLJUTT upprepat detta ord, tur och retur, dvs under ungefär 5 mil...
Giovanni hade hela tiden suttit och hållt för öronen,
men tydligen så hade han, trots detta, hört varenda bokstav...
(För om det är något som min son har, när HAN SJÄLV VILL, så är det en RIKTIGT bra hörsel...
Han skulle, om han tyckte det var värt besväret, antagligen kunna höra en knappnål falla,
mitt under ett öronbedövande åskoväder... Hihi!!)
Som tur är, så har Giovanni efter detta tillfälle ALDRIG upprepat ordet,
men varje gång som det är dags för hans klass att åka och bowla, så minns jag dagen då min son
kallade mej för ett könsorgan i tron om att det var en ömhetsbetygelse... ;)
Ja, så'n är han, min lilla knasboll... Hihi!!
Med den sagan så önskar jag er en riktigt god natt!! Dags att släcka lampan.
Kram och väl mött i texten och sov så gott!!
Mitt lilla "tonårsmonster"...
Som jag skrattade när jag fick upp den, för den beskriver mitt lilla tonårsmonster in i detalj,
för kolla in den buttra uppsynen... DOM rynkade ögonbrynen är INGET att leka med, "let me tell ya"...
(Och JA, jag har fått tillstånd att lägga ut bilden av fotografen himself...)
Jag gjorde så gott jag kunde, i alla fall... Hihi!!
I dag utspelade sej följande dialog i vårat badrum...
Giovanni satt i badkaret och jag passade på att sätta på mej lördagsfejset...
Då tittar Giovanni lite snett på mej och frågar: "Varför målar du dej mamma??"
"För att jag ska bli lite halloweensöt..." svarar jag samtidigt som jag tittar på Giovanni,
som höjer på ögonbrynen åt min kommentar...
"Blir jag det, eller...?" frågar jag (...samtidigt som jag inser att jag skulle låtit bli... Hihi!!)
"Nä..." blir svaret varpå jag kontrar med att svara att jag i alla fall försöker...
"Ja...", säger G "...bra att du försöker bli lite snygg..." (Tihi! Ber man om svar, så får man dom...)
Jag skulle gärna lägga ut en bild på min nyklippt, snygga och insiktsfulla avkomma,
men min Samsung har laddat ur och laddaren blev kvar hos Camilla, iPhonen är forfarande på lagning
och digitalkameran verka ha gått och gömt sej på något bra ställe,
så därför får ni en gammal Halloweenbild på G i stället...
På eget initiativ...
På väg hem från fotografen, så behövde Agge rastas...
I vanliga fall brukar Giovanni vänta kvar i bilen, men häromdagen så fick han sin
alldeles egna husnyckel och idag så bestämde han sej för att promenera hem i förväg...
En STOR sak som förevigades med ett foto, eftersom Giovanni inte direkt är förtjust i promenader... Hihi!!
När han kommit hem så ringde han mamsen på mobilen för att tala om att han hittat rätt...
Han är DUKTIG han, min Giovanni!!
Varför i hela friden..??
I dag har Giovanni varit hos sin pappa i hans nya lägenhet...
Det fanns mycket nytt att kolla in... Bl a TV:n som hade 200 kanaler...!!
Giovanni's kommentar när han bläddrat sej igenom alla 200 var:
"Varför finns det inte någon kanal 202...??"
Ja ni, VARFÖR INTE...?? Hihi!!
Nästan som "STARWARS"...
I fredags var Giovanni hos tandläkaren och gjorde en röntgen av käken...
Detta för att se om det går att göra något åt att han biter snett med underkäken...
Vi fick vänta vääääldigt länge...
Till slut kom Rosemarie och hämtade oss och visade hur röntgenapparaten fungerade...
Hon sa att jag var jätteduktig och det var inte det minsta obehagligt eller farligt...
I själva verket, så var det faktiskt ganska häftigt!!
Farsgubben, den spellevinken, kunde som vanligt inte hålla fingrarna i styr...
...och så här ser jag ut på insidan... Visdomständer och allt...
Innan det var dags att åka hem, så virade jag Bodil och Malin runt lillfingret...
Och precis som vanligt fick jag ringa runt både till den ena och den andra telefonen,
medans Bodil sprang runt och svarade...
Tjofadderloppan!!
I dag åkte G till skolan, trots att han var full av prickar från loppans framfart... Stackarn!!
Jag försökte få honom att hålla sej hemma och förklarade att jag ville att doktorn skulle ta sej en
titt på honom, men ungen gillar skolan och han blev helt aptokig när det gick upp för honom
att han inte skulle få följa med taxin... Därför gjorde vi en "deal" och kompromissade,
vilket innebar att han skulle gå till skolsyster och lyssna på vad hon tyckte om saken...
Mer eller mindre, som en second opinion... *L*
Jag anade ju vad skolsysters svar skulle bli, men jag tyckte det var lika bra (och betydligt enklare
för mej) att han fick höra det "straight from the horses mouth", om man säger så,
och mycket riktigt så ringde skolsyster ett par timmar senare och bad mej hämta honom...
G var väl inte direkt överlycklig över beskedet, men godtog ändå skolsysters bedömning...
Underbart att kunna lägga över en del beslut på andra... Tihi!!
Under den korta stund som Giovanni var i skolan, så kollade jag upp ett och annat
(vilket i stort sett varit omöjligt med en ilsken unge... ) och jag hade också hunnit fixa Clarityn
och efter en 10 ml shot av medicinen, så blev kliet bättre...
Det visade sej också att inte bara Giovanni hade blivit påhoppad av loppan...
"Dyngsnyggot" hade OCKSÅ blivit biten, både här och där (min tanke i detta fallet var att,
somliga straffar gud, om inte direkt, så inom en väldigt snar framtid, i alla fall... Hihi!!)
På mej, däremot, så tog loppan inte en endast liten tugga...??!
Jag gissar att jag antingen är "Guds bästa barn", eller så smakar jag alldeles för illa
för att dom ens skulle våga försöka och att loppor har någon slags inbyggd sensor som talar om
i fall dom riskerar att bli koffein eller nikotinförgiftade... Hehe!
Ikväll blir det ett tidigt dyk ner i "loppelådan" (som förhoppningsvis är "deloppified"...)
Detta för att jag är trött efter allt tvättande och sprayande och flängande
och Giovanni för att han är trött pga av medicinen...
Till sist så var det som så att jag försökte hitta en liten gullig loppbild till inlägget...
Men jag hittade bara äckliga, snuskiga saker och då kom jag på något som jag hörde på
TV:n i London... Att en hoppande loppa på Hawaiianska (eller vad det heter...) heter UKULELE...
...och en så'n har faktiskt Giovanni hemma... En blå...
Så därför låter jag följande klipp illustrera loppans framfart...
Jag tycker det får det hela att framstå som såååå mycket trevligare...
Nästan som ett vardagligt "always look at the bright side of life"...
...och dessutom så smälte jag bara när jag hittade klippet, för han är bara så sööööt!!
Vad är det egentligen med män i grodfötter, googles och en snorkel... Hihi!!
Kolla klippet och återkom med ett utlåtande... Hehe!!
Ha en fortsatt bra kväll! Kram, puss, hej, tjingeling "and all the other happy horsestuff"!!!
STOPP I LAGENS NAMN!!
Som jag tidigare skrivit här på bloggen, så har min son en stark förkärlek till slipsar
och jag hittade en som jag bara var tvungen att köpa åt honom...
Så idag såg Giovanni ut så här när han åkte till skolan... *fniss*
Han är HÄÄÄÄRLIG, den ungen!!
Barnuppfostran på HÖG nivå...
Giovanni och hans papps sitter och tittar på 2 1/2 men, tillsammans med Giovanni's "bäbis" Elliot...
"Men, men, men, men, manly men, men, men... Wahahahaaaa"..., blandas med rapar, pruttar
och bäbisgråt, samtidigt som Giovanni förklarar för pappa hur han ska trösta, byta blöja,
mata och rapa en bäbis, för det är något som han tror att pappa AAAAALDRIG gjort förut... *fniss*
När gamla farsgubben inte gör på "rätt sätt" så sliter han Elliot ur famnen på honom
och visar hur ett proffs hanterar bäbisar... Hehe!!
